Åsbo kyrkogård är en kyrkogård vid Åsbo kyrka i Åsbo socken, Boxholms kommun. Kyrkan och kyrkogården ligger i Åsboåns dalgång, omkring en mil söder om Mjölby. Kyrkogården har en långsträckt och delvis böjd form i öst–västlig riktning, anpassad efter landsvägen i norr. Den består av tre tydliga delar: den äldre kyrkogården omkring kyrkan, en utvidgning från 1920-talet och en större utvidgning från 1970-talet. De olika delarna skiljer sig åt genom sina murar, gångsystem, gravvårdar, häckar och landskapsmässiga utformning.

Historia Den medeltida kyrkplatsen Åsbo är en medeltida socken och kyrkan uppfördes under äldre medeltid, möjligen under 1200-talet. Under 1400-talet utvidgades kyrkan med ett större kor av samma bredd som långhuset och en sakristia i norr. Kryssvalv slogs över kor och långhus. En dopfunt från 1200-talet och flera medeltida träskulpturer har sannolikt hört till kyrkans äldsta inredning. Kyrkogården har vuxit fram omkring kyrkan och har använts som begravningsplats sedan medeltiden.

Kyrkans ombyggnad under 1700-talet Med ekonomiskt stöd från kyrkans patronus genomfördes en omfattande ombyggnad under 1750-talet. Kyrkan utvidgades mot norr med en stor korsarm och en ny sakristia. Murarna höjdes och de medeltida valven ersattes av trätunnvalv. Vid samma tid tillkom stora delar av den fasta inredningen, bland annat den slutna bänkinredningen, predikstolen, läktarna, altarringen och en av altartavlorna. År 1775 uppfördes ett stentorn i väster. Kyrkan kännetecknas i dag av vitputsade fasader, branta sadeltak och en spånklädd tornhuv.

Klockstapeln Väster om kyrkogården finns en höjd där kyrkans tidigare klockstapel stod. När kyrkan fick sitt stentorn 1775 förlorade stapeln sin funktion. Den tidigare Klockaregården ligger fortfarande kvar på höjden och minner tillsammans med platsen för stapeln om den äldre kyrkomiljön.

Planeringen av den nya kyrkogården

En plan- och nivåkarta över den gamla kyrkogården och marken för en ny kyrkogård upprättades 1922 av Allan Norström. Året därpå utformade arkitekten Harald Wadsjö ett förslag till utvidgning. Wadsjö var en framstående auktoritet inom kyrkogårds- och gravkonst och den nya kyrkogården gavs en tydlig mittaxel från landsvägen fram till ett planerat gravkapell i söder. De större familjegravarna placerades längs murarna och kvarterens ytterkanter, medan enklare gravar och linjegravar förlades till kvarterens mitt.

Utvidgningen 1929 Den nya kyrkogården togs i bruk 1929. I sydväst utnyttjades en befintlig kallkälla och söder om den gamla kyrkogården lämnades ett område med natur- och parkmark. Den nya delen fick kvarteren H–K och en tydlig uppdelning mellan familjegravar och den allmänna linjens enklare gravar. Grindarna som ursprungligen ledde in till kyrkogården från norr har senare tagits bort.

Gravkapellet

Gravkapellet uppfördes som slutpunkt för den nya kyrkogårdens centrala nord–sydliga axel. Det ritades 1928 av arkitekten Otto Gustafsson. Kapellet fick vitputsade fasader, kopparklätt sadeltak och ett vindfång med blå panelklädd pardörr, pilastrar och gavelfält. Taket kröns av ett förgyllt kors. Bakom kapellet finns ett bisättningsrum och framför byggnaden en hög terrassmur som betonar dess monumentala placering.

Utvidgningen på 1970-talet En ytterligare utvidgning invigdes 1972. Platsen hade valts ut 1963 och året därpå köptes drygt 7 300 kvadratmeter mark, varav ungefär hälften bestod av skogsmark. Ett första förslag togs fram 1968 och ett omarbetat förslag från 1969 godkändes bland annat av Riksantikvarieämbetet. Planen utformades av ingenjören Erik Persson i Tranås och trädgårdsarkitekten Sven Hermelin. Den nya delen omfattar kvarteren L–V och består till stor del av öppna gräsytor.

Senare förändringar Kvarter G lades om under slutet av 1980-talet. År 1993 uppfördes en ny redskapsbod väster om den äldre byggnaden, som revs. I den yngsta kyrkogårdsdelen har även minneslund och asklund anlagts. Stora delar av området var ännu inte tagna i anspråk vid inventeringen 2006.

Läge och omgivning Åsbo kyrka och kyrkogård ligger med utsikt över Åsbodalen. Väster om kyrkan passerar järnvägen och kring stationen har samhället Strålsnäs vuxit fram. På höjden väster om kyrkogården ligger den tidigare Klockaregården, en faluröd envåningsbyggnad med panelklädda fasader och tegeltäckt sadeltak. Nedanför höjden ligger de återstående delarna av kyrkstallarna.

Kyrkstallarna Kyrkstallarna uppfördes 1902 som en omkring 45 meter lång länga med femton stallplatser. Större delen av byggnaden revs 1947 och endast fyra stall finns kvar. De bevarade delarna utgör ett viktigt minne av den tid då kyrkobesökare färdades till gudstjänsten med häst och vagn.

Skolan och ålderdomshemmet Åsbo skola uppfördes 1905 och används fortfarande för undervisning. Byggnaden har en och en halv våning, gul liggande panel och rött plåttak. På skolområdet finns även ett falurött gymnastikhus från 1922 och en tvåvåningslänga från 1958. Väster om kyrkan ligger det tidigare ålderdomshemmet från 1932 med gulreveterade fasader och sadeltak.

Prästgården Den tidigare prästgården ligger omkring 500 meter sydöst om kyrkan och används som församlingshem. Huvudbyggnaden är en gul panelklädd, timrad parstuga i två våningar från 1780-talet. Till gården hör två faluröda timrade flyglar och en stor trädgård som anlades 1826.

Kyrkogårdens utformning Åsbo kyrkogård är indelad i 22 kvarter, A–V. Kvarteren A–G utgör den äldre delen omkring kyrkan, kvarteren H–K den utvidgning som togs i bruk 1929 och kvarteren L–V den utvidgning som invigdes 1972. Den gamla kyrkogården är öppen och innehåller flera äldre, högresta gravvårdar och gravar med omgärdningar. Den nya kyrkogården från 1920-talet har en tydligare plan med familjegravar längs ytterkanterna och enklare gravar i kvarterens mitt. Den yngsta delen består huvudsakligen av öppna gräsytor med minneslund, asklund och ett mindre antal moderna gravvårdar.

Kyrkogårdsmuren

Västra muren Den västra muren är en kallmurad halvmur av gråsten och varierar mellan omkring 0,7 och 1 meter i höjd. Mindre stenar har kilats in mellan de större blocken och sedum växer på krönet. Norr om huvudgrinden växer en klippt syrenhäck på muren. Efter det sydvästra hörnet försvinner mursträckningen delvis i den omgivande naturmarken.

Norra muren Den äldre norra muren är omkring 1,2 meter hög och kallmurad av gråsten i varierande storlek. En klippt syrenhäck växer på krönet. Muren längs 1970-talets utvidgning är omkring 0,9 meter hög och uppförd av större, rakare gråstenar med tydligare fogar. På denna sträckning växer en spireahäck.

Östra muren Den östra muren hör till 1970-talets utvidgning och har en relativt kort sträckning. Den är omkring 0,9 meter hög och kallmurad av stora raka gråstenar med jämna fogar. Vid minneslundens östra del finns även en lägre stödmur av gråsten i ett skift.

Södra muren Den södra muren är delvis svår att avläsa eftersom sly växer både i och utanför slänten. I sydväst finns en omkring en meter hög kallmur, delvis uppförd av stora stenar och på vissa platser raserad. Längs 1970-talets utvidgning finns en lägre stödmur av gråsten som skiljer gångsystemet från naturmarken i söder.

Ingångar Västra huvudgrinden Huvudingången i väster består av en dubbelgrind av järnsmide med rakt krön. Spjälorna avslutas med pilspetsar. Grindstolparna är fyrkantiga, sannolikt utförda av kalksten, och har spetsiga krön. Grinden leder in till den äldre kyrkogårdens huvudsakliga gångsystem.

Sydvästra grinden I sydväst finns en dubbel smidesgrind med samma grundform som huvudgrinden. Den har rakt krön och spjälor som avslutas med pilspetsar. Grindstolparna är av granit med spetsiga krön.

Norra grinden Den norra grinden har ett svagt konkavt krön och spjälor som avslutas med treklöverformade ornament. Grindstolparna är av kalksten och har profilerade, spetsiga krön. Denna ingång har en mer dekorativ utformning än grindarna i väster och öster.

Östra grinden Den östra ingången har en dubbelgrind av järnsmide med rakt krön och spjälor med pilspetsar. Grindstolparna är av granit och har spetsiga krön. Grinden leder till den yngsta kyrkogårdsdelen från 1970-talet.

Öppningen mellan kyrkogårdsdelarna Mellan den äldre kyrkogården och delen från 1929 finns en öppning i sydöst där delar av den tidigare östra muren ännu är synliga. En gräsklädd gång leder genom öppningen och fortsätter över den nya kyrkogårdens gräsytor.

Trädkrans och vegetation Rester av en äldre trädkrans finns framför allt omkring den gamla kyrkogården. I väster står en stor lönn innanför muren. I norr finns fem yngre lindar utanför muren samt en alm och en lönn innanför den norra gången. I öster står två almar och två lönnar och längs den södra gången fem lönnar. På kyrkogårdsdelarna från 1929 och 1972 förekommer rygghäckar av oxbär.

Gångsystem Gångarna består av natursten och finkornigt krossgrus. Gångsystemet på den gamla kyrkogården och 1920-talsdelen har i huvudsak behållit den struktur som redovisades på planritningarna från 1920-talet. Den centrala axeln mot gravkapellet är fortfarande avläsbar, även om vissa avsnitt har lagts igen med gräs. Gångarna understryker kvartersindelningen och gör kyrkogårdens olika utbyggnadsskeden tydliga.

Gamla kyrkogården Den äldre kyrkogården omfattar kvarteren A–G och har en öppen karaktär utan rygghäckar. Där finns flera höga gravvårdar från 1800-talet, järnkors, kalkstensvårdar och påkostade gravanläggningar. Tolv gravar har någon form av omgärdning och de flesta är grustäckta. Gravvårdarnas textsidor är vända åt olika håll, vilket bidrar till områdets oregelbundna och ålderdomliga karaktär.

Kvarter

Kvarter A, D och E Kvarteren A, D och E består av gravrader längs den äldre kyrkogårdens murar. Kvarter A ligger i nordväst, kvarter D i sydväst och längs den södra sidan och kvarter E längs den östra delen av den norra muren. Där finns äldre gravvårdar, flera omgärdade grusgravar, en gravkulle och en gjutjärnsvård från 1858.

Gravomgärdningarna Två gravar omges av stenramar och tre av klippta häckar av buxbom eller liguster. De flesta är grustäckta. Gravomgärdningarna visar ett gravskick som blev vanligt under senare delen av 1800-talet. Gravkullen i kvarter A är en ovanlig gravtyp i Östergötland.

Gjutjärnsvården I kvarteren finns en enkel gjutjärnsvård från 1858 som till sin form efterliknar en samtida gravsten. Gravvårdar av gjutjärn är förhållandevis ovanliga och speglar 1800-talets industriella tillverkning och gravkonst.

Kvarter B, C, F och G Kvarteren B, C, F och G ligger omkring kyrkan och utgör den gamla kyrkogårdens större gravområden. Samtliga saknar rygghäckar och har en öppen karaktär. Delar av den äldre strukturen finns kvar i kvarteren B, F och G, medan kvarter C huvudsakligen har en yngre prägel. Gångar löper runt samtliga kvarter.

Kvarter B I kvarter B finns två stenramsgravar, varav en är grustäckt, samt en grusgrav omgiven av ett ovanligt staket av sten. Gravläggningarna är från 1892 och framåt. Stenstaketet är en sällsynt gravomgärdning i länet och har därför ett särskilt kulturhistoriskt värde.

Kvarter C Kvarter C innehåller gravvården över komministern och vice pastorn Gabriel Atterbom från 1807. Där finns även två senare prästgravar och ett enkelt järnkors från 1866. I övrigt domineras området av yngre gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 2000.

Gabriel Atterboms grav Vid kyrkans södra ingång står en enkel sten över Gabriel Atterbom, som var komminister och vice pastor i Åsbo. Stenen restes av tacksamma sockenbor och upplyser att han varit församlingens redlige lärare. Gabriel Atterbom var far till skalden Per Daniel Amadeus Atterbom, vilket ger gravvården ett betydande personhistoriskt värde.

Kvarter F