Slaveri i Lettland syftar på förekomsten av slaveri inom det område som sedan kom att utgöra Lettland.
Historik
Före kristnandet Det finns begränsad dokumentation om slaveriet i (Livonien) Lettland före dess kristnande, men det står klart att det existerade, om än i begränsad form. Schiavitù e servaggio nell'economia europea, secc. XI-XVIII. (2014). Italien: Firenze University Press. s. 352-354 Slaveriet nämns från 1201 och framåt av tyskarna, som benämnde slavarna i Livonien som drell (träl), och oftast omtalar dessa som krigsfångar.Schiavitù e servaggio nell'economia europea, secc. XI-XVIII. (2014). Italien: Firenze University Press. s. 352-354
Slavhandel Baltikum var tidigt ett centrum för slavhandel, och slavhandeln tycks ha varit viktigare än slaveriet som sådant. De baltiska stammarna tillfångatog människor under lokala strider mellan stammarna, men även under piratverksamhet i Östersjön. Slavarna såldes sedan längs flodvägarna österut och söderut ned genom Ryssland till flodvägarna mot slavhandeln på Svarta havet. När vikingarna kristnades och upphörde med sin egen slavhandel, fortsatte balterna att tillfångata slavar och sälja dem nedåt flodvägarna mot Svarta havet. Den baltiska slavhandeln upphörde när tyska orden erövrade Lettland.
Livegenskap Under den tyska tiden (1201–1561) underkastades större delen av befolkningen livegenskap i Lettland. Livegenskapen var formellt sett inte samma sak som slaveri. Blumbergs, A. J. (2008). The Nationalization of Latvians and the Issue of Serfdom: The Baltic German Literary Contribution in the 1780s and 1790s. USA: Cambria Press. s. 151 I praktiken hade den dock många likheter med slaveri, eftersom livegenskapen i Lettland innebar att livegna kunde säljas och köpas. Livegenskapen avskaffades i Lettland 1819.
Källor Noter
Lettland Kategori:Lettlands historia