Clotilde Cerdà i Bosch, född 28 februari 1861 i Madrid, död 15 December 1926 i Santa Cruz de Tenerife, var en spansk harpist. Hon gjorde sin solodebut vid världsutställningen i Wien när hon var elva år gammal, under ledning av Johann Strauss den yngre. Hennes framträdande lovordades av drottning Isabella II av Spanien och Victor Hugo, som tillsammans gav henne artistnamnet Esmeralda Cervantes.

Vid unga år engagerade hon sig för abolitionism och tog ställning mot dödsstraff. I Barcelona grundade hon tillsammans med Dolors Aleu i Riera en kortlivad utbildningsinstitution för kvinnor. Hon fortsatte att turnera som musiker, undervisade i harpa och grundade musikskolor. Senare i livet var hon även verksam som journalist.

Biografi

Bakgrund Clotilde Cerdà föddes den 28 februari 1861 i Barcelona, som dotter till stadsplaneraren och ingenjören Ildefons Cerdà (som ritade 1800-talets ”utvidgning” av Barcelona, Eixample). Modern var målarinnan Clotilde Bosch.

Efter att föräldrarnas äktenskap brutit samman (enligt uppgift på grund av att Clotilde var född i en utomäktenskaplig relation) flyttade hon när hon var tre år gammal med sin mor till Madrid. Efter några år i Madrid reste hon med modern till Rom och senare till Paris. Hon studerade måleri i Rom för Marià Fortuny, men ägnade sig därefter åt musik.

Tidig musikkarriär, aktivism vänster|miniatyr|Cerdà spelandes harpa vid sex års ålder. Cerdàs musikaliska debut var inget mindre än vid världsutställningen i Wien 1873, när hon var elva år gammal. Hon spelade ett solostycke på harpa, regisserat av Johann Strauss den yngre på Wiener Staatsoper. Hennes framträdande hyllades av både Isabella II och Victor Hugo. Den förra kallade henne för Cervantes (efter den spanske författaren), medan den senare döpte henne till Esmeralda (efter hjältinnan i hans mest framförda verk, Ringaren i Notre-Dame). Drottning Isabella II stöttade henne under hela hennes konstnärliga karriär och såg till att hon fick träffat rätt kontakter.

Den 21 februari 1875 skapades det så kallade "Liceo Esmeralda". Detta var en institution under beskydd av Alfons XII, drottningmodern, och prinsessan av Asturien. Esmeralda var hederspresident, medan Felipe Pedrell tjänstgjorde som president och författaren Saturnino Jiménez Enrich som sekreterare.

miniatyr|Esmeralda Cervantes, cirka 1876. 1875 gav sig Cerdà ut på en turné på andra sidan Atlanten, där hon kom att uppträda i Buenos Aires, vid Brasiliens kejsares hov och i Mexico City. 1881 anslöt hon sig till frimurarorden Lealtad de Barcelona, där Áurea Rosa Clavé de Ferrer, dotter till Josep Anselm Clavé, sedan 1879 hade varit medlem.

Cerdà var i slutet av 1870-talet en av de främsta förespråkarna för slaveriets avskaffande. Hon kämpade ur ett feministiskt perspektiv mot både dödsstraff och slaveri, och hon verkade även för förbättrade levnadsvillkor för utsatta grupper i en föränderlig värld. Hennes åsikter kostade henne dock dyrt, eftersom mäktiga allierade som tidigare stött henne vände sig från henne.

Återkomst till Barcelona När Cerdà återvände till Barcelona 1885 grundade hon och Dolors Aleu i Riera Academia para la Ilustración de la Mujer (”Akademin för kvinnans upplysning”), en kvinnohögskola. Den fick dock stänga på grund av bristande institutionellt stöd. Akademin var även känd som Academia de Ciencias, Artes y Oficios de la Mujer (”Akademin för kvinnans vetenskap, konst och hantverk”) och upphörde 1887. Drottningregenten María Cristinas sekreterare, greven av Morphy, skrev till henne i en nedlåtande ton, med ogillande över hennes engagemang i politiska frågor i stället för att koncentrera sina krafter på sin konstnärliga karriär.

Senare år År 1895 gifte sig Cerdà med den tyske ingenjören Oscar Grossman, en porslinsfabrikör i Brasilien. Deras äktenskap är känt från gratulationerna hon fick från Isabella II och greven av Morphy. Dessa brev vittnar om den vänskapliga relation som Cerdà upprätthöll under hela sitt liv med medlemmar av kungahuset Bourbon.

Cerdà bodde under den senare delen av sitt liv på ett stort antal orter. Detta inkluderade vistelser i Barcelona 1901–1902, Santa Cruz de Tenerife 1902–1905 och Mexico City 1907–1915. Slutligen gick hon 1918 i pension och flyttade tillbaka till Santa Cruz de Tenerife, där hon avled den 12 april 1926. Hon är begravd på Santa Lastenia-kyrkogården i denna stad.

Anmärkningar

Referenser

Kategori:Spanska musiker under 1800-talet Kategori:Musiker från Barcelona Kategori:Födda 1861 Kategori:Avlidna 1926 Kategori:Kvinnor Kategori:Sidor med ogranskade översättningar