Anna Edine Rönnqvist, född Johansson 18 januari 1899 i Nederkalix, död 14 mars 1989 i Nederkalix, var en svensk författareSveriges dödbok 1830-2020, databas / Sveriges släktforskareförbund. Hon har främst blivit känd för sitt språk inspirerat av dialekten i Kalixtrakten.

Biografi Anna Rönnqvist växte upp i byn Påläng i nuvarande Kalix kommun. Föräldrarna var bönder. Hon beskriver sin uppväxtmiljö som utan rikedom men också utan stora umbäranden. Som barn lyssnade hon fascinerat på ”bygdeberättare”, personer som kunde levandegöra traktens historia. När hon lärt sig att läsa vidgades världen av de många böcker och tidskrifter hon fick tillgång till. Det fanns en privat samrealskola i Kalix, men familjen hade inte råd att låta henne gå där efter folkskolan. 16 år gammal flyttade hon till Luleå. Hon bodde och arbetade i hemmet hos en familj, samtidigt som hon två terminer läste kvällskurser på Tekniska skolan i Luleå. När familjen flyttade till Kristinehamn, följde hon med och kunde gå en handelsutbildning på Kristinehamns Praktiska skola.

Nitton år gammal, 1918, flyttade Anna Rönnqvist hem till Nederkalix. Hon gifte sig med folkskolläraren Sven Rönnqvist och paret fick tre barn. Maken dog 1946. Hon valde då att med sin ännu hemmavarande son flytta till Uppsala, där de två döttrarna studerade vid universitetet. Livet blev nu mycket annorlunda. Hon kunde försörja sig på olika lärarvikariat (hon hade vikarierat som folkskollärare redan i Kalix) och på tillfälliga arbeten på Landsmålsarkivet. Hon studerade etnologi, ortnamnsuppteckning och dialektologi vid universitetet. På somrarna fick hon arbete med ortnamnsundersökning och inspelningar av dialekt i sin hembygd, Kalixtrakten. I Uppsala blev hon anställd på Liberala studieförbundet och fick kommunala förtroendeuppdrag. Efter 22 år i Uppsala, 1968, flyttade hon så åter till barndomens gård i Påläng. Hon avled 1989 och jordfästes på Nederkalix gamla kyrkogård.Begravda i Sverige. 2 / Sveriges släktforskareförbund

Författarskap Anna Rönnqvist började skriva redan som ung, dikter, noveller och kåserier. En dikt publicerades i en Värmlandstidning. Åren efter återkomsten till Nederkalix 1918 skrev hon mycket och en del publicerades i Svensk Damtidning och Folkskolans Barntidning. När hon blivit mor 1923 hade hon inte längre tid med skrivande. Hon förstörde t.o.m. det mesta hon skrivit, bland annat en barnbok.

Efter flytten till Uppsala 1946 återupptog hon skrivandet och blev publicerad i Upsala Nya Tidning. Hon började skriva noveller på dialekt. Plötsligt förstod hon: ”Mina fantasimänniskor måste bli verkliga… Jag hörde inom mig deras röster och ord, alla dem som jag mött sedan barnaåren, och alla dem som jag mött och lyssnat på i mina inspelningar. …Det är ju språket som gör dem levande, det är orden som är målande, deras egna ord, det är ordföljden, rytmen, hela den grammatiska uppbyggnaden. Det var som en uppenbarelse.”

Bokdebuten kom 1957 med novellsamlingen Hon Maria på förlaget LT. Berättelserna utspelas i en hård och karg norrländsk miljö. Tiden är slutet av 1800-talet. Författaren följde upp med en romantrilogi: Solvåren (1961), Stenstrand (1971) och Charlotta Johanna (1975). Böckerna skildrar livet i Kalixbygden från sekelskiftet 1800 fram till 1870-talet, då den nya tiden bryter in med tidningar, väckelse, folkskola etc. Kvinnorna står i centrum. 1978 kom en ny och utökad upplaga av Hon Maria. Boken inleds med en längre självbiografisk skiss, Till mina läsare. Anna Rönnqvists sista bok blev Hösten är liv (1987), en diktsamling på mestadels fri, orimmad vers.

Mottagande Böckerna fick ett blandat mottagande. Många kritiker var positiva, men det fanns också negativa röster. Alla uppmärksammade språket, dialekten. Om debutboken heter det:

”… en lite kantig prosa som skärper det vardagliga … det händer att beskrivningen av seder och villkor i det förflutna skymmer figurerna …” ”… musig, ytterst expressiv dialekt…” ”… sträng stilisering, där hon på ett konstnärligt effektivt sätt tog till vara de karakteristiska elementen i Kalixmålet…”

Yngve Lindung skriver om romanerna: ”…en demonstration mot intrigromanen och en litteratur som söker bygga på spännande händelser.” [...] ”Såväl de manliga som kvinnliga huvudpersonerna är alla präktiga människor med samma slags idéer, rättrådighet och livshållning.” [...] ”Från Böllinge by når oss en etisk och livsfilosofisk förkunnelse om "rättvägen" i tillvaron i ett verk som är en blandning av realism och idealism.”

Bibliografi

1957 – Hon Maria. 1961 – Solvåren. 1971 – Stenstrand. 1975 – Charlotta Johanna. 1978 – Hon Maria. [Ny, utök. Utg.] 1987 – Hösten är liv.

Utmärkelser

1962 – Lions författarstipendium. 1962 – Landsbygdens författarstipendium. 1977 – Belöning från Gustaf Adolfs Akademien för sina uppteckningar av dialekt och folkminnen samt för sitt författarskap.

Källor

Kategori:Svenska författare under 1900-talet Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1899 Kategori:Avlidna 1989 Kategori:Personer från Kalix kommun