Neus Català i Pallejà, född 6 oktober 1915 i Els Guiamets i provinsen Tarragona i Katalonien, död 13 april 2019 på samma plats, var en katalansk (spansk) sjuksköterska och politiker. Hon var under spanska inbördeskriget medlem i Kataloniens förenade socialistparti (, PSUC). Efter inbördeskriget vistades hon i Frankrike, där hon arresterades av den tyska ockupationsmakten och överlevde interneringen i det tyska koncentrationslägret Ravensbrück.
Biografi
Bakgrund Neus Català föddes och växte upp i Els Guiamets, en mindre ort i inlandet nära Tarragona. Hon flyttade till Barcelona i början av det spanska inbördeskriget och utbildade sig till sjuksköterska.
Exil och lägertid 1939, vid inbördeskrigets slut, flydde Català undan de frankistiska styrkorna. Hon korsade den franska gränsen tillsammans med 182 föräldralösa barn från kolonin Las Acacias i Premià de Dalt, kända som Niños de Negrín. Barnen återbördades senare till Spanien eller placerades i adoptivfamiljer.
Under sin exil i Frankrike samarbetade Català med sin make, den occitansktalande Albert Roger, i den franska motståndsrörelsen. I parets hem togs emot och vidarebefordrades meddelanden, dokument och vapen, och där gavs även skydd åt politiska flyktingar. Hon angavs slutligen till de nationalsocialistiska myndigheterna av en apotekare i Sarlat, och den 11 november 1943 arresterades hon och maken av nazisterna.
Català fängslades och torterades i Limoges och deporterades 1944 till koncentrationslägret Ravensbrück, där hon tvingades arbeta inom den tyska vapenindustrin. Hon ingick där i den grupp kvinnor som kallades Comando de las gandulas (ungefär ”slöfockarnas kommando”); de ägnade sig åt sabotage av vapenproduktionen i Holleischen, en fabrik underställd koncentrationslägret Flossenbürg. Sabotaget ledde till att anläggningen producerade omkring tio miljoner obrukbara patroner, vilka bidrog till att skada ett stort antal vapen.
Efter kriget Efter frigivningen vid krigsslutet återvände Català till Frankrike, där hon gifte sig med exilspanjoren Félix Sancho.
Català stannade kvar i Frankrike och fortsatte i hemlighet sin kamp mot det frankistiska Spanien. Hon bodde i Sarcelles, nära Paris, och var ordförande för föreningen för offer för Ravensbrück.
År 1978 återvände Català till Katalonien för att bosätta sig i Rubí, en stad nära Barcelona. Hon återupptog sitt medlemskap i Kataloniens kommunistiska parti (PCC), den Enade och alternativa vänstern (EUiA) och Pere Ardiaca-stiftelsen, där hon var hedersmedlem.
Familj och sista tid Med sin andre make Sancho fick Català två barn, Margarita och Lluís. Hon dog den 13 april 2019, 103 år gammal.
miniatyr|Snubbelsten för Neus Català i Els Guiamets.
Erkännande
Katalanska utmärkelser Kataloniens regionstyre tilldelade henne år 2005 Sankt Göranskorset, och året därpå utsågs hon till ”årets katalan” för sitt arbete med att försvara minnet av de över 92 000 kvinnor som avled i Ravensbrück. År 2006 mottog hon också Premi Alternativa från partiet Esquerra Unida i Alternativa (Förenade och alternativa vänstern).
Den 29 oktober 2014, vid 99 års ålder, tilldelade Barcelonas stadsfullmäktige Català stadens guldmedalj för medborgerliga förtjänster, som ett erkännande av hennes insatser för att bevara det historiska minnet, kampen mot fascismen och försvaret av kvinnors rättigheter. År 2015 erhöll hon även regionstyrets guldmedalj, för sin kamp för rättvisa och demokratisk frihet, minnet av dem som deporterades till nazistiska förintelseläger och försvaret av de mänskliga rättigheterna.
Neus Catalàs år År 2015 ägnade Katalonien en hyllning åt minnet av Català, som vid omkring hundra års ålder var den sista överlevande i Spanien från Ravensbrück. Hyllningen omfattade också alla som drabbats av krigets följder, Tredje riket samt interneringen i internerings- och förintelseläger. Vid presentationen sade Kataloniens välfärds- och familjeminister: ”Hon är en stark och omtänksam kvinna, en antifascistisk kämpe, en överlevande från de nazistiska förintelselägren samt en förebild och ett vittne för alla de kvinnor som kämpade i spanska inbördeskriget och under andra världskriget.”
Medalj och gata I februari 2019 tilldelade Paris stad henne Grand Vermeil-medaljen, den franska huvudstadens högsta utmärkelse. I juli samma år beslutade Paris fullmäktige enhälligt att uppkalla en gata mellan 11:e och 20:e arrondissementet till hennes minne.
Referenser
Kategori:Personer i Frankrike under andra världskriget Kategori:Förintelseöverlevare Kategori:Katalanska politiker Kategori:Spanska kommunister Kategori:Personer från provinsen Tarragona Kategori:Födda 1915 Kategori:Avlidna 2019 Kategori:Kvinnor