miniatyr|Text och noter ur 1791 års upplaga. Ordenshärolder, ta'n edra spiror, Bacchi första riddarslag eller Fredmans sång n:o 2 är en sång av Carl Michael Bellman. Sången beskriver hur brännvinsbrännaren Lundholm, tullinspektör Apelstubbe, stolmakaren Österman, sockerbagaren Halling och tullskrivaren Agrell dubbas till riddare av ”de två Förgylla Svinens orden”. Riddarna får mottaga var sin ordensstjärna tillsammans med uppmaningen ”var värdig” vilket är samma som riktas till mottagarna av Kungl. Maj:ts Orden. Kraschanerna är dock inte äkta och uppmaningen att vara värdig innebär snarast att hålla sin promillehalt på en angenäm nivå.
Jämfört med adlandet i Fredmans sång n:o 1 är ceremonin pampigare och ackompanjeras av både liror, trumpeter och pukor, de senare spelade av själve hovpukslagaren Johan Christopher Steindecker.
Förutom i Fredmans sånger förekommer visan även i Bacchi orden där den har n:o 5.
Detta är den äldsta av Bellmans ordensvisor vilket framgår av Anders Lissanders handskrifter där ordet ”1sta” samt dateringen 4 december 1766 har lagts till i efterhand.
Brännvinsbrännaren Lundholm Erik Lundholm var född 1711 och arbetade som bryggare och brännvinsbrännare i Maria församling tills ”hans egna varor försatte honom i personliga svårigheter”. Han hustru begärde skilsmässa 1758 och han levde därefter i misär. Han dog av slaganfall 17 augusti 1769. Hans begravning skildras i Hör klockorna med ängsligt dån (Fredmans sång n:o 6). Som bacchi riddare fick han valspråket Hodie mihi, cras tibi (”Idag mig, i morgon dig”). Tullinspektör Apelstubbe Petter Magnus Apelstubbe och arbetade som tullinspektör i bland annat Åbo. Född 1710 i Åbo som äldste son till en ryttmästare vid Viborgs läns fördubblingskavalleriregemente. Regementet kapitulerade vid Perevolotjna och fadern dog i rysk fångenskap i december 1715. Petter Magnus uppfostrades därför av sin mor Anna Sprindt. År 1767 blev han avstängd från sin tjänst på grund av superi. Som bacchi riddare fick han valspråket Patria ubi bene (ungefär ”Mitt fädernesland är där det går mig väl”). Stolmakare Österman Petter Österman, född 1719, verkar enligt samtida källor inte vara särskilt försupen utan var en framgångsrik möbelsnickare och stolmakare med verkstad på Maria Högbergsgata där han hade flera gesäller i lära. Många av hans stolar märkta med signaturen PÖM dyker fortfarande upp på auktioner hos exempelvis Bukowskis. I visan skriver Bellman att ”han tråkar” vilket kan tolkas som att han inte var lika glad i flaskan som de övriga. Som bacchi riddare fick han valspråket Veni, vidi, vici (Julius Caesars berömda uttryck ”jag kom, jag såg, jag segrade”). Sockerbagare Halling Johan Halling var en skicklig yrkesman som ägde ett stort hus på Kindstugatan, där han bedrev sin verksamhet. Inte heller han var urtypen för en Bacchi hjälte. Att han hade ett sinne för upptåg och var välvillig med krediten var antagligen det som gjorde att han trots allt förärats en plats i visan. Som bacchi riddare fick han ärva Cesare Borgias valspråk Aut Cæsar aut nihil (”kejsare eller intet”). Tullskrivaren Agrell Pehr Agrell är den ende av karaktärerna i den första delen av Fredmans sånger som inte har kunnat knytas till en verklig person. Han förekommer även i Fredmans sång n:o 4 där det framgår att hans förnamn är Pehr och att han är ordens skattmästare. Enligt Bellman själv skulle Pehr Agrell vara hemmahörande från Enköping och verksam som tullskrivare i Norrköping. Som bacchi riddare fick han valspråket Semper adsum (”Alltid närvarande”).
Melodin är samma som Fredmans epistel n:o 70 (”Movitz vik mössan högt över örat”), fast med några små avvikelser.
Källor
Kategori:Riddarväsen Kategori:Svenskspråkiga sånger Kategori:Verk av Carl Michael Bellman