Slaget vid Vranina, även känt som Vranina-kriget, var en väpnad konflikt mellan albanska irreguljära styrkor och furstendömet Montenegro i regionen Vranina (nuvarande Vranjina) nära den ottomansk-montenegrinska gränsen år 1862, då 8 000 montenegrinska soldater attackerade den albansk-bebodda byn Vranina och belägrade dess fästning samt ett andra torn i närheten.Bushati, Hamdi (1998). Shkodra dhe motet v. I. Shkodër: Idromeno. pp. 510–514. OCLC 645720493.
Bakgrund Byn och ön Vranjina är en bosättning belägen i nutida Montenegro. Man tror att den har funnits i 2500 år och det fanns två illyriska tempel på ön. Under ottomansk kontroll förblev den en del av Shkoder-pashaliken och sedan Shkoder Vilajeten. Dess närhet till Scutari gjorde det till en strategisk plats som Furstendömet Montenegro avsåg att ockupera. Tillsammans med närliggande byar patrullerades byn regelbundet av Oso Kukas trupper.Bushati, Hamdi (1998). Shkodra dhe motet v. I. Shkodër: Idromeno. pp. 510–514. OCLC 645720493
Konflikt Under juni 1862 omringade en montenegrinsk armé bestående av 8000 trupper ledd av general Vulo Serdar tornet i Vranina, som bestod av en mindre mängd trupper ledd av Hodo Sokoli. De underlägsna albanerna stred mot montenegrinerna, vilket ledde till hårda strider i byn. Under striden plundrade och massakrerade montenegrinska trupper också den lokala albanska befolkningen. På grund av detta begärde albanerna ottomanska förstärkningar, men Avdi Pasha, guvernören för Sanjak av Scutari, skickade inte den ottomanska armén utan skickade istället Oso Kuka, generalen för patrullenheten vid den albansk-montenegrinska gränsen, tillsammans med sin çetë som bestod av 27 andra albaner.
Den beväpnade milisen nådde fram och upprättade befästningar i det andra tornet i Vranina som inhyste ett stort förråd av krut. Tornet belägrades av en kontingent på 2000 montenegrinska soldater. Striderna skulle fortsätta, men på grund av minskad mängd ammunition började de albanska positionerna försvagas och de irreguljära styrkorna kunde inte inleda en motattack. Oso Kuka och hans 27 andra män valde då att sätta eld på krutförrådet i det andra tornet, vilket ledde till en explosion som, förutom att döda Oso Kuka odch hans män, också dödade mer än 200 montenegrinska soldater. När montenegrinerna bevittnade explosionen drog de sig tillbaka från Vranina. http://limit.al/2019/02/13/lufta-e-vranines-dhe-akti-heroik-i-oso-kukes-1862-nga-ndue-bacaj
Efterdyningar Vranina skulle förbli under albansk kontroll fram till 1879. Efter Berlinkongressen gavs området till Montenegro.
Enligt författaren Hamdi Bushati klädde sig män och kvinnor i hela Montenegro i helsvarta kläder för att sörja de fallna montenegrinerna. Enligt Bushati fanns det också ett monument byggt i norra Albanien som tillskriver Oso Kuka, men det förstördes av albanska kommunister på 1940-talet efter slutet av andra världskriget. Oso Kuka och hans andra çetë-medlemmar nämndes och hedrades i Gjergj Fishtas Lahuta e Malcis.
Referenser
Kategori:montenegro Kategori:Krigsåret 1862