Lykaoniska är ett utdött språk som talades i det forna området Lykaonien i centrala Anatolien (nuvarande Turkiet). Språket är oklassificerat och dess närmare släktskap med andra språk är okänt.
Historik Lykaonierna omnämns av den antike geografen Strabon som ett folk som fortfarande hade en särskild nationell identitet under romersk tid, även om deras etniska ursprung inte är klarlagt.
Det enda säkra omnämnandet av språket förekommer i Apostlagärningarna 14:11–12 i Nya testamentet, där invånarna i staden Lystra utbrister på det ”lykaoniska språket” efter att apostlarna Paulus och Barnabas botat en lam man. Av detta framgår att lykaoniska fortfarande talades av lokalbefolkningen omkring 50-talet e.Kr.
Språklig klassificering Språkets släktskap med andra språk är okänt. Vissa forskare har föreslagit att namnet Lykaonia är en grekisk ombildning, påverkad av det grekiska mansnamnet Lykaon, av ett ursprungligt anatoliskt namn Lukkawanna, vilket kan betyda ”landet tillhörande Lukka-folket”. Detta skulle kunna tyda på en avlägsen koppling till de hettitiska eller luviska språken. Eftersom inga texter eller inskrifter på lykaoniska har bevarats, är språkets struktur och ordförråd okända.
I samma passage i Apostlagärningarna identifierade de lykaoniskt talande invånarna Barnabas som Zeus och Paulus som Hermes, vilket tyder på att grekiska gudar var kända och dyrkade i området, även om det lokala språket levde kvar bland allmänheten.
Se även Lykaonien Anatoliska språk Lystra
Källor
Kategori:Utdöda språk Kategori:Språk i Asien Kategori:Bibeln