Jacob Jacobi Waldius, född 20 oktober 1660, död 17 april 1733 i Östervåla socken, var en svensk präst.

Jacob Waldius var son till domkapitelsnotarien, senare kyrkoherden Jacob Martini Waldius och Anna Kolmodin. Som barn och yngling berättas han ha råkat ut för olika olyckor. Genom en barnflickas vårdslöshet trillade han ut genom ett fönster och bräckte huvudskålen så att hjärnan syntes. Han blev dock återställd genom en skicklig läkare. Efter en åderlåtning gick bandaget upp under natten, så att han nästan förblödde varefter han blev så svag, att han på ett helt år ej kunde lämna sängen. Han blev student i början av 1669 och skrevs in vid Fjärdhundra nation. Waldius disputerade 1689 på avhandlingen Druides Gallorum och 1691 på Vinculum corporum cohærentium samt promoverades till magister 10 december 1691. Han prästvigdes 1692 och tjänstgjorde därefter som vice pastor i Simtuna församling. 1694 blev han rektor vid Stockholms trivialskola. Waldius gifte sig 1700 med Beata Margareta Frodin, dotter till kyrkoherden i Östervåla Eric Frondin, och efter att genomgått en särskild teologisk disputation kunde han med Karl XII:s fullmakt daterad i Altranstädt 1 januari 1707 efterträda sin svärfar som kyrkoherde i Östervåla. Han blev kontraktsprost 1709 och var opponent vid prästmötet 1698.

Källor Uppsala stifts herdaminne Band II:7 Fjärdhundra kontrakt, Lars Otto Berg & Ragnar Norrman s. 485-487

Kategori:Svenska präster Kategori:Födda 1660 Kategori:Avlidna 1733 Kategori:Män