Isak Otto Andersson, född 10 april 1881 i Munsala, död 16 september 1925 i Jakobstad, var en finländsk politiker och arbetarrörelseaktivist som tjänstgjorde som riksdagsledamot för Socialdemokratiska partiet (SDP) åren 1919–1922. Han var en av grundarna av den så kallade Munsalasocialismen och rörelsens första ledarfigur.
Biografi
Barndom och ungdom Otto Anderssons föräldrar var bonden Anders Johan Andersson och Sanna Storsved . Otto Andersson, som föddes i en bondefamilj, gick i folkskolan som Anders Svedberg grundade i Storsved, Munsala, där han bland annat hade J. J. Huldén som klasskamrat. Andersson var intresserad av botanik. Han läste alla böcker av Carl von Linné han kunde få tag på och drömde om att bli blomsterodlare.Vid sekelskiftet emigrerade Andersson till USA. År 1904, när han arbetade som cementarbetare i San Francisco, gick han med i Amerikas socialistiska parti och började studera socialismens teori genom att läsa verk av bland andra Karl Marx, Friedrich Engels, Karl Liebknecht, Émile Vandervelde och Achille Loria. Han återvände till hemlandet 1906 efter att ha sökt arbete i Alaskas gruvor, där förhållandena var usla och fackföreningsrörelsens verksamhet omöjliggjordes av arbetsgivarna.
Munsalasocialismen uppstår Efter sin återkomst till Finland började Andersson bruka sin hemgård i byn Peltmo. Åren 1910–1911 studerade han vid Per Rösiös lantbruksskola i Jönköping. I Munsala växte det upp en socialistisk rörelse kring Andersson, där även andra före detta emigranter som hade kommit i kontakt med idéerna i Nordamerika anslöt sig, bland dem hans reskamrat Erik J. Helsing och K. J. Neuman. År 1912 var Andersson med om att återuppliva den av Jakob Näs grundade Munsala arbetarförenings avsomnade verksamhet. Han hade också en betydande roll i byggandet av Storsveds arbetarföreningshus.
Trots att Andersson var pacifist och motståndare till väpnad revolution försökte skyddskåren gripa honom under de första dagarna av Finlands inbördeskrig. Andersson lyckades undkomma sina förföljare och anslöt sig till en grupp på ett tjugotal socialister från Munsala som flydde över Kvarken till Umeå. Männen internerades och utvisades tillbaka till Finland innan de lokala socialdemokraterna hann ansöka om asyl för dem. Till slut tvingades Andersson gömma sig i skogarna i sin hembygd i ett par månader i väntan på att kriget skulle ta slut och läget lugna sig.
I rikspolitiken Andersson var kandidat flera gånger redan före inbördeskriget, men valdes in i riksdagen först 1919, då SDP fick två platser i Vasa läns norra valkrets. I nästa val ansågs socialdemokraterna inte ha någon chans att behålla sina positioner, så år 1922 kandiderade Andersson i Nylands valkrets, men hamnade där på reservplats.
Andersson var också känd för sina litterära intressen. Han medverkade som skribent i Österbottens Folkblad och Arbetarbladet. Hans dikter publicerades i arbetartidningar, och år 1920 vann hans pjäs Midsommarnatten på Sandskär Fram-förlagets skrivtävling. Efter att länge ha lidit av hjärtbesvär dog Andersson i lunginflammation på Malms sjukhus i Jakobstad vid 44 års ålder.
Familj Otto Andersson gifte sig 1915 med Ester Elisabet Nyby (1892–1954). Efter makens död fortsatte Ester Andersson att bruka familjens gård, och hon blev också en av de bärande krafterna inom den socialdemokratiska rörelsen i Munsala.
Verk Midsommarnatten på Sandskär (under pseudonymen ”Otto Dickman”), Fram, 1920.
Referenser
Kategori:födda 1881 Kategori:Avlidna 1925 Kategori:Män Kategori:Finländska politiker under 1900-talet Kategori:Personer från Nykarleby