AI Phoenicis är en variabel stjärna i stjärnbilden Fenix. Det är en dubbelstjärna av Algoltyp med förmörkelser, vars skenbara magnitud är konstant på 8,58 under större delen av tiden, men sjunker kraftigt till 9,35 under primärstjärnans förmörkelse och till 8,89 under följeslagarens förmörkelse. Systemets variabilitet upptäcktes av W. Strohmeier år 1972. Enligt parallaxmätningar med rymdteleskopet Gaia ligger systemet på ett avstånd av 560 ljusår (171 parsec) från jorden, vilket överensstämmer med tidigare uppskattningar baserade på dess luminositet (173 ± 11 parsek).

Primärstjärnan är en underjätte av av spektraltyp K0 IV och en effektiv temperatur på ca 5 000 K, medan följeslagaren är en huvudseriestjärna av spektraltyp F7 V och en temperatur på ca 6 300 K. Primärstjärnan, äkärnven om den är visuellt svagare, är något ljusare än följeslagaren på grund av dess högre infraröda ljusstyrka. Primärstjärnan är i slutet av dess tid i huvudserien och befinner sig troligen i den korta kontraktionsfasen där kärnfusion av väte i kärnan har upphört men skalfusionen ännu inte har börjat, innan stjärnan stiger mot den röda jättegrenen. Fotometriska och spektroskopiska observationer har möjliggjort direkt bestämning av stjärnornas parametrar med extrem precision, och detta system används ofta för att testa modeller för stjärnutveckling. Stjärnornas massa, 1,247 solmassa för primärstjärnan och 1,197 för följeslagaren, är kända med en felmarginal på endast 0,3 procent, medan radierna 2,91 och 1,84 solradier har osäkerheter på 0,8 procent respektive 0,5 procent. Modeller för stjärnutveckling visar att stjärnorna har en gemensam ålder på cirka 4,4 miljarder år.

Omloppsbanan för AI Phoenicis har en period på 24,59248 dygn och en måttlig excentricitet på 0,1821 ± 0,0051. Observation av förmörkelser möjliggörs av dess lutning på 88,5° mot himmelsplanet. Tider med minimalt ljus visar att systemets omloppsperiod inte är konstant, vilket kan orsakas av en tredje stjärna i systemet. En analys av systemets inriktning med Rossiter-McLaughlin-effekten tyder på att följeslagarens rotationsaxel inte är i linje med omloppsaxeln, med en vinkel på 87 ± 17° mellan dem, vilket också tyder på interaktioner med en tredje stjärna.

Undersökningarna fortsätter med TESS-observatoriet under 2020.

Referenser

Noter

"MAST: Barbara A. Mikulski Archive for Space Telescopes". Space Telescope Science Institute. Hämtad 8 december 2021. Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR. Samus', N. N; Kazarovets, E. V; Durlevich, O. V; Kireeva, N. N; Pastukhova, E. N (2017). "General catalogue of variable stars: Version GCVS 5.1". Astronomy Reports. 61 (1): 80. Bibcode:2017ARep...61...80S. doi:10.1134/S1063772917010085. S2CID 125853869. Torres, G.; Andersen, J.; Giménez, A. (2010). "Accurate masses and radii of normal stars: Modern results and applications". Astronomy and Astrophysics Review. 18 (1–2): 67–126. arXiv:0908.2624. Bibcode:2010A&ARv..18...67T. doi:10.1007/s00159-009-0025-1. S2CID 14006009. Hełminiak, K. G.; Konacki, M.; Ratajczak, M.; Muterspaugh, M. W. (2009). "Orbital and physical parameters of eclipsing binaries from the All-Sky Automated Survey catalogue - I. A sample of systems with components' masses between 1 and 2 Msolar". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 400 (2): 969. arXiv:0908.3471. Bibcode:2009MNRAS.400..969H. doi:10.1111/j.1365-2966.2009.15513.x. S2CID 16668225. Kirkby-Kent, J. A.; Maxted, P. F. L.; Serenelli, A. M.; Turner, O. D.; Evans, D. F.; Anderson, D. R.; Hellier, C.; West, R. G. (2016). "Absolute parameters for AI Phoenicis using WASP photometry". Astronomy and Astrophysics. 591: A124. arXiv:1605.07059. Bibcode:2016A&A...591A.124K. doi:10.1051/0004-6361/201628581. S2CID 56113989. Valle, G.; Dell’Omodarme, M.; Moroni, P. G. Prada; Degl’Innocenti, S. (2023-10-01). "Stellar model calibrations with the Ai Phe binary system - Open questions about the robustness of the fit". Astronomy & Astrophysics. 678: A203. arXiv:2309.11837. doi:10.1051/0004-6361/202347541. . Andersen, J.; Clausen, J. V.; Nordstrom, B.; Gustafsson, B.; Vandenberg, D. A. (1988). "Absolute dimensions of eclipsing binaries. XIII. AI Phoenicis : A casestudy in stellar evolution". Astronomy and Astrophysics. 196: 128. Bibcode:1988A&A...196..128A. "AI Phe". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 17 februari 2019. Strohmeier, W. (1972). "Three New Bright Eclipsing Binaries". Information Bulletin on Variable Stars. 665: 1. Bibcode:1972IBVS..665....1S. Higl, J.; Weiss, A. (2017). "Testing stellar evolution models with detached eclipsing binaries". Astronomy and Astrophysics. 608: A62. Bibcode:2017A&A...608A..62H. doi:10.1051/0004-6361/201731008. Sybilski, P.; Pawłaszek, R. K.; Sybilska, A.; Konacki, M.; Hełminiak, K. G.; Kozłowski, S. K.; Ratajczak, M. (2018). "Tracking spin-axis orbital alignment in selected binary systems: The Torun Rossiter-McLaughlin effect survey". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 478 (2): 1942. arXiv:1805.00520. Bibcode:2018MNRAS.478.1942S. doi:10.1093/mnras/sty1135. S2CID 119008317. Maxted, P F L; Gaulme, Patrick; Graczyk, D; Hełminiak, K G; Johnston, C; Orosz, Jerome A; Prša, Andrej; Southworth, John; Torres, Guillermo; Davies, Guy R; Ball, Warrick; Chaplin, William J (11 October 2020). "The TESS light curve of AI Phoenicis". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 498 (1): 332–343. arXiv:2003.09295. doi:10.1093/mnras/staa1662. https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=AI+Phe . Hämtad 2025-11-14.

Externa länkar https://www.universeguide.com/star/5438/aiphoenicis

Kategori:Stjärnbilden Fenix Kategori:HD-objekt Kategori:Huvudseriestjärnor klass F Kategori:Dubbelstjärnor Kategori:Orangea underjättar Kategori:Algolvariabler