Ultima IX: Ascension är ett rollspel utvecklat av Origin Systems och utgivet av Electronic Arts till Microsoft Windows 1999. Spelet är den nionde och sista huvuddelen i Ultima-serien.

Handlingen utspelas efter slutet på Ultima VIII: Pagan, där Avataren återvänder till Britannia för en sista konfrontation med Guardians inflytande. Genom åtta mystiska kolonner håller Guardian på att fördärva både världens geografi och invånarnas tolkning av dygderna, och Avataren måste rena varje kolonn innan den slutliga uppgörelsen. Spelet fick blandade recensioner, där kritiker berömde presentationen men kritiserade tekniska problem och bristande kontinuitet gentemot de tidigare delarna.

Spelupplägg Ultima IX: Ascension har ett helt tredimensionellt spelperspektiv där spelaren ser Avataren bakifrån i en så kallad ”over-the-shoulder”-vy. Spelet var det första i huvudserien som använde polygonbaserad 3D-grafik i realtid, med kameran placerad nära huvudpersonen snarare än i den isometriska överblick som användes i Ultima VII och VIII.

Till skillnad från tidigare delar är världen mer linjärt uppbyggd: stora delar av Britannia är avstängda tills spelaren har slutfört vissa uppdrag, vilket begränsar den fria inledande utforskningen. Själva spelvärlden är detaljerad och sömlöst sammanhängande, men den sammanlagda ytan är mindre än i de tidigare spelen. Staden Britain består till exempel bara av ett fåtal byggnader.

Striderna sker i realtid i samma vy som utforskningen. Avataren kan använda närstridsvapen, avståndsvapen och magi, och rollfiguren förbättras gradvis genom erfarenhet snarare än genom ett avancerat klass- eller färdighetssystem. Antalet följeslagare är begränsat jämfört med tidigare Ultima-spel; fokus ligger i högre grad på Avataren som ensam hjälte, även om återkommande figurer som Iolo och Shamino spelar viktiga roller i berättelsen.

Handling I början av spelet har Avataren återvänt till jorden efter händelserna i Ultima VIII, men dras återigen till Britannia. Han anländer på en bergstopp nära Guardians fäste och får snart höra av siaren Hawkwind att åtta kolonner har rest sig runt om i landet. Kolonnernas korrumperande kraft har orsakat sjukdomar, naturkatastrofer och social oro, och under deras inflytande har befolkningen förvrängt de klassiska dygderna till något som liknar deras motsats.

Under spelets gång upptäcker Avataren att Guardian har stulit dygdernas runor och omformat dem till de glypher som utgör kolonnernas kärna. Spelarens huvudsakliga uppgift är att ta sig genom de tillhörande fängelsehålorna, återta glypherna och resa till helgedomarna för att meditera och rena dem. Allteftersom kolonnerna renas börjar Britannia återhämta sig, samtidigt som Guardians grepp om världen försvagas.

I spelets slutskede avslöjas att Guardian är Avataren själv i en mörk, separerad aspekt, skapad av tidigare handlingar och maktansamling. För att rädda Britannia måste Avataren förena sig med sin mörka spegelbild och lämna världen. Genom att kasta trollformeln Armageddon bakom en ”Barrier of Life” förs både Avatar och Guardian till en högre existensnivå bortom Britannia, medan världen lämnas fri från Guardians direkta inflytande.

Ursprunglig handling Inför spelets lansering cirkulerade flera videoklipp och skärmdumpar från tidigare versioner av handlingen. Efter release publicerade medförfattaren Bob White en sammanfattning av det ursprungliga manus som tagits fram innan stora omarbetningar gjordes.

I denna version hade Avataren aldrig återvänt till jorden efter Pagan och Britannia styrdes av en försvagad Lord British tillsammans med ett råd av stadsledare. Riket var splittrat i rivaliserande stadsstater på gränsen till inbördeskrig, där Guardian och hans bundsförvant Lord Blackthorn i hemlighet manipulerade utvecklingen. Tillsammans med gamla följeslagare och smugglarkaptenen Samhayne skulle Avataren avslöja konspirationen, stoppa kriget och till sist konfrontera Guardian.

Den ursprungliga finalen innebar att Britannia förstördes av en kontrollerad Armageddon-formel. Invånarna evakuerades till ön Skara Brae, som skyddades av dygdernas runor och sedan färdades vidare genom rymden för att söka en ny värld, samtidigt som Guardian och Lord British gick under och Avataren steg upp till en högre existensnivå.

Utveckling Tidiga koncept och omarbetningar Planeringen av Ultima IX påbörjades redan under arbetet med Ultima VII: The Black Gate, då Richard Garriott skissade på en tredje Ultima-trilogi där Avataren skulle möta Guardian i tre olika världar: Britannia (VII), den erövrade världen Pagan (VIII) och Guardians egen hemvärld (IX). Den första versionen av spelet planerades använda en vidareutvecklad variant av Ultima VIII:s isometriska motor.

Efter hård kritik mot Ultima VIII meddelade Garriott i en intervju med Computer Gaming World 1994 att Ultima IX skulle ”gå tillbaka till dygderna” och återknyta till seriens tradition av moralisk tematik. Warren Spector sattes in som producent och arbetet på en andra version av spelet pågick ungefär 1995–1997, med fokus på ett mer klassiskt rollspelsupplägg och en mer sammanhållen berättelse. I textfilen fans.txt till patch 2.12 av Ultima VIII betonade Origin att designen av Ultima IX i hög grad utgick från spelarnas återkoppling.

Under mitten av 1990-talet visades skärmdumpar från en version med mjukvarurenderad 3D, där kameran kunde roteras runt en isometrisk vy. Spelet genomgick därefter flera större omarbetningar. I slutet av 1990-talet övergick projektet till en hårdvaruaccelererad 3D-motor med tredje-person-vy, och man beslutade att spelet återigen skulle fokusera på en ensam Avatar utan fullt följeslagarparty.

Projektet påverkades också av utvecklingen av Ultima Online, som under sin betafas blev en oväntad framgång. Många medarbetare flyttades till onlinespelet, och intresset från ägaren Electronic Arts för ett omfattande enspelarprojekt minskade. Flera centrala utvecklare, däribland producenten Ed del Castillo och huvuddesignern Bob White, lämnade Origin under arbetets gång, vilket bidrog till att handlingen skrevs om på nytt under 1998.

Utgivning och versioner Ultima IX: Ascension släpptes i Nordamerika den 23 november 1999 och i Europa den 17 mars 2000. Den första versionen var dock kraftigt drabbad av buggar och ställde höga krav på dåtidens hårdvara, något som utvecklarna uppges ha varnat för innan lanseringen. En uppdaterad utgåva gavs ut några månader senare, och en inofficiell patch – 1.19f – läckte senare ut på internet från en anonym medlem av utvecklingsteamet.

Vid lanseringen producerades även en samlarutgåva, Dragon Edition, uppkallad efter fanföreningen Ultima Dragons. Den innehöll en större samlarbox, tryckta illustrationer, tarotkort, ett ankh-halsband och specialversioner av spelets böcker. Senare gavs en World Edition ut som bundlade Ultima IX: Ascension med expansionen Ultima Online: The Second Age.

Efter att Origin lagts ned blev spelet länge officiellt osupporterat, men 2012 återutgavs det digitalt på GOG.com. År 2014 kunde fancommunityn Ultima Codex dessutom bekräfta att spelets källkod hade räddats för arkivering genom en donation från en tidigare utvecklare.

Mottagande Ultima IX: Ascension fick ”blandade eller genomsnittliga” omdömen enligt aggregatsajten GameRankings, med ett genomsnitt på omkring 63 %. Många recensenter berömde den detaljerade 3D-världen och den ambitiösa presentationen, men pekade på utbredda tekniska problem, höga systemkrav och ett manus som enligt flera kritiker inte tog tillräcklig hänsyn till tidigare spel i serien.

GameSpot gav spelet betyget 6,4 av 10 och ansåg att potentialen undergrävdes av buggar och tekniska brister vid lanseringen. IGN gav 6,2 av 10 och menade att spelet kunde vara mycket underhållande på rätt hårdvara, men att instabilitet och designproblem stod i vägen. Eurogamer beskrev det som en besvikelse för långvariga fans, men med vissa styrkor i atmosfär och grafik.

Andra publikationer var mer positiva. PC Gamer (USA) gav spelet 80% och framhöll att Ultima IX på en kraftfull dator med uppdateringar installerade var ett av årets bästa rollspel, även om buggar och brist på finslipning hindrade det från att nå sin fulla potential. AllGame gav tre och en halv stjärna av fem och kallade spelet ett tydligt exempel på en titel som hade kunnat bli ett av genrens bästa om utvecklingen fått mer tid innan lanseringen.

Spelet sålde omkring 75 000 exemplar i USA fram till augusti 2000, vilket ansågs vara en kommersiell besvikelse. Ultima IX nominerades till utmärkelsen ”Computer Adventure/Role-Playing Game of the Year” vid den tredje upplagan av Academy of Interactive Arts & Sciences Interactive Achievement Awards, men priset gick till Asheron's Call. Samma år utsåg GameSpot spelet till ”Most Disappointing Game of the Year”, samtidigt som det var en av finalisterna i kategorin ”Best Graphics, Artistic Design”.

Sammanställda recensioner

Arv Den svaga försäljningen och det blandade mottagandet bidrog till att Ultima-seriens framtid förändrades. Medan Ultima Online fortsatte som onlinespel avbröts andra planerade projekt i serien, och inga fler enspelarspel i huvudserien gavs ut efter Ultima IX. Origin lades ned kort därefter och varumärket ”Origin” kom istället att användas för Electronic Arts digitala distributionsplattform.

Trots kritiken har spelet behållit ett visst kultfölje. Fanprojekt som Ultima: The Reconstruction har släppt inofficiella patchar som försöker rätta logiska inkonsekvenser och knyta handlingen närmare övriga Ultima-spel. Källkodens bevarande och digitala nyutgåvor har gjort det möjligt för nya spelare att upptäcka spelet, samtidigt som debatten om dess kvaliteter och brister fortsätter bland fans av klassiska datorspelsrollspel.

Referenser

Noter

Externa länkar

Officiell webbplats (via Internet Archive) Ultima IX: Ascension på The Codex of Ultima Wisdom (fan-wiki)

Kategori:Datorspel 1999 Kategori:Windows-spel Kategori:Rollspel Kategori:Datorspel utvecklade i USA