Återvändandelagen (hebreiska: חוק השבות; ḥok ha-shvūt) är en israelisk lag, antagen den 5 juli 1950, som ger judar, personer med en judisk mor- och farförälder, och deras makar rätt att flytta till Israel och förvärva israeliskt medborgarskap. Återvändandelagen spelar en central roll inom sionismen som verktyg för att förverkliga Israel som judisk stat. Vid ankomst till Israel får en person som reser in enligt Återvändandelagen ett intyg som bekräftar deras status som oleh (det hebreiska ordet för en person som utför alijah). Personen har sedan tre månader på sig att bestämma om de vill bli medborgare och kan avstå från sitt tidigare medborgarskap under denna tid.

Lagen kan även appliceras på konvertiter till judendomen. Sedan 2005 gäller dock inte lagen för palestinska invånare på Västbanken eller Gazaremsan. Rätten till ett oleh -intyg kan även nekas om en person anses vara engagerad i antisemitisk verksamhet, utgöra en fara för statens folkhälsa eller säkerhet, eller har ett kriminellt förflutet som kan äventyra allmän välfärd.

Historia miniatyr|Överlevande från Förintelsen anländer till Haifa 1945, innan Återvändandelagen antogs miniatyr|Marockanska judiska invandrare anländer till Israel enligt återvändandelagen, 1954 miniatyr|Nordamerikanska invandrare som anländer till Israel. Återvändandelagen antogs enhälligt av Knesset, Israels parlament, den 5 juli 1950. Datumet valdes så att det skulle sammanfalla med årsdagen av den sionistiska visionären Theodor Herzls död. Artikel 1 i Återvändandelagen lyder som följande: "varje jude har rätt att komma till detta land som en oleh [invandrare]." Uppföljande lagstiftning om invandringsfrågor finns i medborgarskapslagen från 1952 .

Ursprungligen gällde rättigheterna enligt Återvändandelagen endast judar. På grund av lagstiftarnas oförmåga att enas om en definition av "vem som är jude" definierade lagen dock inte termen, utan förlitade sig istället på att frågan skulle lösas av sig själv över tid. Som ett resultat förlitade sig lagen i praktiken på den traditionella halakhiska tolkningen. Men avsaknaden av en definition av vem som är jude resulterade i olika synpunkter på de olika strömningarna inom judendomen som tävlade om erkännande.

De som invandrar till Israel enligt Återvändandelagen har omedelbart rätt till medborgarskap i Israel. Det har dock uppstått meningsskiljaktigheter om huruvida en person som gör anspråk på medborgarskap enligt Återvändandelagen automatiskt ska registreras som "judisk" för folkräkningsändamål. Enligt den halakhiska definitionen är en person judisk om deras mor är judinna, eller om de konverterar till judendomen. Ortodoxa judar erkänner inte konverteringar som utförs av reformjudendom eller konservativ judendom. Lagen föreskriver dock att alla judar oavsett tillhörighet kan migrera till Israel och göra anspråk på medborgarskap.

Tillägg för judisk härkomst Återvändandelagen ändrades 1970 för att utvidga rätten att återvända till vissa icke-judar. Efter lagändringen så gäller Återvändandelagen på nedan grupper:

Personer som är födda judar enligt den ortodoxa tolkningen; som har en judisk mor eller mormor. Personer med judiskt ursprung – som har en judisk far eller farfar. Konvertiter till judendomen (ortodoxa, reformerta eller konservativa samfund, inte sekulära).

Judar som har konverterat till en annan religion är inte berättigade att invandra enligt återvändandelagen, även om de fortfarande är judar enligt halacha.

1970 års tillägg framkallades av debatten om hur man ska definiera vem som är jude. Fram till dess hänvisade inte lagen till frågan. Det finns flera förklaringar till att beslutet är så inkluderande. Till exempelvis så drabbar anti-semitism ofta personer som inte är judar enligt den halakhiska definition. Enligt denna idé så behöver även dessa personer och deras familjemedlemmar en tillflyktsort i form av Israel, trots att de i vissa fall inte deltar i den judiska kulturen eller religionen. En annan förklaring är sionismen som rörelse ständigt behöver öka den judiska invandringen för att motverka det "demografiska hotet " som den palestinska befolkningstillväxten utgör mot det judiska statsprojeket. Detta skapar incitament för att utöka definitionen av vem som är jude. En tredje förklaring som religiösa judiska kretsar ibland hävdar är att det sekulära etablissemanget i Israel försöker undergräva religionens inflytande i Israel genom att uppmuntra sekulära judar och deras icke-judiska makar till invandring.

Det israeliska rabbinatet är en renodlat ortodox organisation som är betydligt strängare i sin definition av "vem som är jude". Detta skapar en situation där tusentals invandrare som är berättigade till medborgarskap enligt återvändandelagens kriterier, inte är berättigade till judiskt äktenskap enligt det israeliska rabbinatet.

Mellan 1948 och 2021 har 3 340 000 människor invandrat till Israel i enlighet med Återvändandelagen. Detta inkluderar även hundratusentals människor som inte anser vara judar enligt ortodoxa judiska tolkningar av halacha.

Avslag på medborgarskapsansökan Artikel 2(b) i Återvändandelagen ger inrikesministern befogenhet att neka israeliskt medborgarskap enligt Återvändandelagen av ett antal skäl: Till exempel kan en sökande nekas medborgarskap om de anses vara ett hot mot staten Israels säkerhet eller har brottsanmärkningar som innefattar allvarliga brott, såsom mord. Därtill kan den som undflyr rättvisan i ett annat land nekas medborgskap (såtillvida det inte rör sig om förföljelse). Personer som anses utgöra en folkhälsorisk, till exempel om de har ett smittsam sjukdom, kan också nekas. Dessutom kan personer som är aktivt engagerade i kampanjer mot staten Israel nekas medborgskap.

Dessa bestämmelser har använts för att utesluta sökande ett fåtal gånger sedan Israels grundande. Ett känt exempel är Meyer Lansky, en amerikansk gangster som ursprungligen beviljades inresa till Israel men utvisades två år senare. År 1962 prövades fallet Oswald Rufeisen, en polsk jude som i livet konverterade till katolicismen, i Israels högsta domstol . Högsta domstolen beslutade att avslå Rufeisens överklagan. År 2024 fick Leo Franks, en brittisk jude, sin medborgarskapsansökan avslagen och utvisades från Israel. Anledningen var att Franks deltagit i pro-palestinska demonstrationer och varit följeslagare åt palestinska bönder på Västbanken för att dokumentera bosättarvåld.

Kontroverser

Messiansk judendom Israels högsta domstol beslutade 1989 att messiansk judendom utgjorde en annan religion, och att människor som hade blivit messianska judar därför inte var berättigade till alijah enligt lagen.

Den 16 april 2008 avkunnade Högsta domstolen ett mål som väckts av ett antal personer med judiska fäder och farfäder vars medborgarskapsansökningar hade avslagits på grund av att de var messianska judar. De sökande argumenterade att de aldrig hade varit judar enligt halacha och att det är deras härkomst som spelar roll. Detta argument höll i domstolen. Därmed kan messianska judar med judisk far eller farfar åtnjuta Återvändandelagen.

Anklagelser om diskriminering mot palestinska flyktingar

Palestinier och förespråkare för palestinska flyktingars rättigheter kritiserar Återvändandelagen, som de jämför med palestiniernas anspråk på en palestinsk rätt att återvända. Dessa kritiker anser att lagen, i kontrast till förnekandet av rätten att återvända, är kränkande och institutionaliserad etnisk diskriminering.

En rapport från FN:s ekonomiska och sociala kommission för västra Asien (ESCWA) kritiserade Återvändandelagen för att den "ger judar världen över rätten att resa in i Israel och få israeliskt medborgarskap oavsett ursprungsland och oavsett om de har kopplingar till Israel-Palestina, samtidigt som den undanhåller palestinier, inklusive de med dokumenterade förfäder i landet, alla jämförbara rättigheter." Rapporten drogs senare tillbaka efter kontroverser.

Samkönade relationer Den 10 juni 2011 prövades Återvändandelagen när ett homosexuellt manligt par, varav en var jude och en var katolik, gjorde alijah. Detta par var det första samkönade, gifta paret med olika religioner som ansökte om gemensam aliyah-status. Den judiske mannen fick snabbt medborgarskap, men makens ärende sköts upp av inrikesministeriet trots att lagen uppger att den judiske återvändandes make/maka också måste beviljas medborgarskap. Den 10 augusti 2011 beviljade inrikesministeriet medborgarskap till den icke-judiska maken i enlighet med återvändandelagen.

År 2014 meddelade inrikesminister Gideon Sa'ar att judar i samkönade förhållanden som gifte sig utomlands men ville invandra till Israel fick göra det enligt återvändandelagen, även med en icke-judisk make/maka, och att båda makarna skulle få israeliskt medborgarskap. höger|miniatyr|En stämpel i en passutfärdande innehavare israeliskt medborgarskap baserat på återvändandelagen Debatt i Israel Bland israeliska judar åtnjuter judisk invandring fortsatt starkt stöd. Enligt en undersökning från 2016 som genomfördes av Pew Forum ville 98 % av alla judiska israeler att lagen skulle fortsätta att tillåta judisk invandring. Vissa menar dock att lagen tillåter inresa för alltför många icke-judar, vilket undergräver dess syfte.

Stödet för lagen bland palestinska medborgare i Israel är mycket lägre. Enligt en undersökning från 2017 så accepterade endast 25% lagen i dess nuvarande utformning.

I september 2007 ledde upptäckten av en våldsam israelisk nynazistisk cell (patrull 36) i Petah Tikva, bestående av tonåriga invandrare från det tidigare Sovjetunionen, till förnyade krav från politiker att ändra Återvändarlagen. Effi Eitam från Mafdal och Nationella unionen, som representerade den religiösa sionistiska rörelsen menade att Israel har blivit "en fristad för människor som hatar Israel, hatar judar och utnyttjar återvändarlagen för att agera på detta hat." Från andra änden av det politiska spektrumet kritiserade Ahmed Tibi från Förenade arablistan och Ta'al systemets dubbelmoral och sa att "människor invandrar till Israel och får automatiskt medborgarskap enligt Återvändarlagen, medan medborgare i Nazareth och Tayibe inte får besöka sina egna släktingar enbart på grund av att de är araber." Se även Israels politik

Referenser

Kategori:Juridikåret 1950 Kategori:Sionism Kategori:Sidor med ogranskade översättningar