Lugnvikskyrkan är en kyrkobyggnad tillhörande Svenska kyrkan, belägen vid Lugnviks torg i stadsdelen Lugnvik i norra Östersund. Kyrkan invigdes 1978 och är ett exempel på senmodern svensk kyrkoarkitektur.
Historik Redan under 1940-talet väcktes tanken på att uppföra en kyrka i Lugnvik, i samband med stadsdelens utbyggnad. Ett av de tidiga initiativen kom från biskop Torsten Bolin. Det var först i samband med uppförandet av Lugnviks centrum under 1970-talet som planerna realiserades. Kyrkobyggnaden färdigställdes 1976 och invigdes den 19 november 1978 av biskop Bertil Werkström. Den förste prästen i kyrkan var Stig Erixon.
Arkitektur Arkitekt för Lugnvikskyrkan var Arne Muhr, och ansvarig inredningsarkitekt var Jean Carlbrandt, båda verksamma i Sundsvall. Kyrkan projekterades som en mångfunktionell anläggning, avsedd att fungera i nära samspel med skola, kulturverksamhet och församlingsliv. Planlösningen har i huvudsak bevarats oförändrad sedan tillkomsten.
Exteriör Lugnvikskyrkan är en lågmäld anläggning bestående av flera enkla volymer i en våning med platta tak. Exteriören domineras av två uppstickande byggnadsdelar: ett rektangulärt kyrktorn, cirka 13 meter högt, samt den högre volym som rymmer kyrksalen. Kyrksalen täcks av ett brant pulpettak, vars högsta punkt når cirka 7 meter.
Fasaderna är murade i rött tegel. Taken har kraftigt markerade takutsprång, burna av synliga limträbalkar med ändar inklädda i gul plåt. Mellan bjälkarna sitter smala, högt placerade fönster. En öppen redovisning av byggnadens bärande konstruktion är ett genomgående arkitektonisk princip, både exteriört och interiört. Kyrkobyggnaden är organiserad kring en atriumgård, delvis öppen mot Lugnviks torg och i övrigt omsluten av en glasad korsgång som förbinder kyrkorummet med byggnadens övriga funktioner. Inne på atriumgården, på tegelmuren som vänder sig mot torget hänger ett svart ringkors i smide. Korset satt ursprungligen på dörren på kyrkstugan, belägen på Folkskolevägen 5 som under åren 1969–1978 användes som kyrksal i Lugnvik.
Lugnvikskyrkan är en central del av Lugnviks torg, som bedöms vara en av Jämtlands läns mest välgestaltade miljöer från 1970-talet. Torget och kyrkan utgör ett tydligt exempel på miljonprogrammets stadsplanering, med trafikseparering och en koncentration av bostäder, kommersiell service och samhällsfunktioner. Vid anläggningens tillkomst inrymde området skola, bibliotek, barnomsorg, hälsocentral, post, butiker och kyrka.
Interiör Kyrkorummets väggar är murade i tegel och slammade i ett svagt rosafärgat bruk. Golvet är täckt i en brun klinkerplatta, troligen från Höganäs bruk. Infärgad träplank lagd i olika riktningar utgör kyrkans undertak, som trappar upp mot den höga altarväggen. Altarväggen pryds av ett murat kors. På altarets vänstra sida finns en murad altarstol med en enkel, hängande baldakin. På altarets högra sida finns en nisch för körläktare och en integrerad kyrkorgel. Orgeln är byggd av Grönlund Orgelbyggeri och disponerar två manualer samt tretton orgelstämmor. Orgeln byggdes ursprungligen 1967 som läktarorgel för Hornsbergskyrkan, Frösön men flyttades 1979 till Lugnvikskyrkan.
I kyrksalen finns vägg- och takarmaturer som bedöms vara ursprungliga.
Inventarier Altartavlan är en tredelad vävnad föreställande Den gode herden av textilkonstnären Anita Persson (1940–2017) från Östersund. Mittpartiet installerades 1981. Tio år senare kompletterades verket med två gångjärnsförsedda sidopaneler, vilka gjorde det möjligt att fälla ihop konstruktionen och därigenom skydda den ömtåliga textilen.
Altaruppställningen består av ett grekiskt kors med tre ljusstakar på vardera sida. Korset och ljusstakarna är utförda i mässing och jetaliserat järn av silversmed Kerstin Öhlin Lejonklou.
Dopfunten, skapad av silversmed Kerstin Öhlin Lejonklou är en gåva av Dagmar och Gunnar Eriksson, Lugnvik, i samband med invigningen av kyrkan. Till dofunten finns tillhörande dopskål och kanna.
Nattvardssilvret är utfört av silversmed Kerstin Öhlin Lejonklou. I juni 2014 kompletterades nattvardssilvret med en nattvardsservis i keramik, utförd av keramiker Linda Svedberg i hennes verkstad i Lugnvik. Den keramiska servisen består av nattvardskalk, oblatfat, oblatask, karaffer och en böneskål.
Ljusbäraren föreställande Livets träd tillkom 1992, är ritad av Sofie Lewerentz och tillverkad av smeden Lars-Erik Larsson vid Gålsjö bruk. Ytterligare en ljusbärare placerad i koret tillkom 2020, tillverkad av konsthantverkaren Christer Eriksson.
Ett bårtäcke togs emot under kyrkans jubileumsmässa söndagen den 18 november 2018, då 40 år med kyrkan firades. Bårtäcket med namnet Kyanit är utfört i diamantkypert av Katarina Widegren Flach och Hanna Isaksson. Förutom i Lugnvikskyrkan så används bårtäcket i Odensalakyrkan och Östersunds gamla kyrka.
En bönpall överlämnades till kyrkan från Hembygdsföreningen Gamla Lugnvik i december 2021. Föreningen idag till i den stuga som under perioden 1969–1978 användes som kyrksal i Lugnvik. Pallen blev kvar efter att kyrkverksamhetet hade upphört i stugan.
De två kyrkklockorna är gjutna i Sigtuna av Gösta Bergholtz. Den ena är bär på en inskription till minne makarna Thure och Märta Lundin, som donerade en tomt till kyrkbygget. Den andra, mindre klockan skänktes av den kyrkliga arbetsgruppen och på den finns en inskription av en vers:Ring ut över Lugnviks gårdar och gränder, gjut helg i räckan av arbetsdagar. Bär glädje och hopp som hjärtana tänder att verka i trohet mot Skaparens lagar.
Kulturhistoriskt skydd Lugnvikskyrkan är klassad som kulturhistoriskt särskilt värdefull byggnad och omfattas av rivningsförbud samt skydds- och varsamhetsbestämmelser enligt detaljplan och Kulturmiljölagen (4 kap. 2 §). Byggnaden får inte förvanskas.
Källor
Externa länkar 360-gradersbild av kyrkorummet
Kategori:Kyrkobyggnader i Härnösands stift Kategori:Kyrkobyggnader i Östersunds kommun Kategori:Kyrkobyggnader invigda 1978 Kategori:Byggnader och anläggningar i Östersund Kategori:1978 i Sverige