Danielle Dona Esther Ebguy, född 10 januari 1950 (alternativt 1948) i Marrakech, är en marockansk-fransk sångerska och kompositör känd under artistnamnet Sapho. Hon sjunger på franska, arabiska, engelska, spanska och hebreiska, med en musikkarriär som sträcker sig tillbaka till 1970-talet. Hon är även verksam som poet och romanförfattare.

Biografi

Uppväxt och tidig karriär Sapho föddes in i en judisk familj i Marrakech. När hon var 16 år flyttade familjen dock till Frankrike och Lyon, varefter hon gick i skola i Schweiz.

Vid 18 års ålder flyttade Sapho till Paris. Hon tvekade mellan att engera sig inom teatern eller som sångare, varefter hon inledde teaterstudier får Antoine Vitez. Trots detta övergick hon till att studera sång. Hon framträdde bland annat i Petit conservatoire, ett radio- och TV-program under ledning av sångerskan Mireille; i det sammanhanget skapade hon sitt musikaliska alter ego "Bergamote" med ursprung i Québec. Efter att ha spelar in några låtar antog hon det mer permanenta artistnamnet Sapho, efter inspiration av den antika grekiska poeten Sapfo.

mini|vänster|stående|Foto från 1974. 1977 släpptes Le Balayeur du Rex, ett första album som hon blev mycket missnöjd med på grund av skivbolagets krav på en "snygg produktion". Därefter åkte hon istället till New York, för att arbeta som journalist för den alternativa tidskriften Actuel. Vid denna tid var hon fascinerad av den expansiva punkscenen, något som märktes när hon 1980 återkom med sitt andra album Janis (med namnet efter Janis Joplin). Varken den eller uppföljaren Le Paris stupide året därpå blev några kommersiella framgångar.

1980-talets genombrott Minialbumet Passage d'enfer (1982, med sex låtar) ledde dock till större uppmärksamhet, något som fortsatte på uppföljaren Barbarie 1983. Här kombinerade Sapho den franska chansonen med nordafrikanska rytmer och sångstil, där "Thatcher" var ett exempel på hennes samtidsmedvetna texter. På den new wave-präglade Barbarie, med instrumentering med saxofon, lekte Sapho med ord och musik på låtar som "Ouest terne" ('tråkig väster' men homofon till western) och "Vie des esquimaux esquive des maux" ('eskimåernas liv undviker sjukdomar').

1982 inledde Sapho även en karriär som författare, via den den självbiografiskt präglade romanen Douce violence. Därefter har hon vid sidan av musiken producerat minst fem andra romaner, utöver ett antal diktsamlingar.

Under början av 1980-talet var Sapho del av den första upplagan av musik- och varietégruppen la Bande à Basile. Hon samarbetade även med gruppen Odeurs, präglad av rockkomedi, i samband med en humoristisk discoversion av Soeur Sourires "Dominique". Där framträdde Sapho med ett vitsminkat ansikte och vitfärgade hårslingor, en stil som därefter övergav.

Albumet Passions, passons blev 1985 en än större framgång, med hitlåtarna "Carmel", "Méthylène", "Globo Night" och "Marrakech". På albumet lät hon sig inspireras av judeo-arabisk musik, men den innehöll även hyllningar till Om Khalsoum och Léo Ferré. Därefter skrev och sjöng hon in låten "Maman, j'aime les voyous" ('Mamma, jag älskar slynglar') för Tony Gatlifs film Rue du départ.

1987 utkom Saphos roman Ils préféraient la lune ('De föredrog månen'). Samma år kom album El sol y la luna (spanska för 'Solen och månen'), där inspirationen kom från flera resor till Mexiko. Flera låtar inkluderade kopplingar till den antika amerikanska kulturen, som "Atahualpa" och "Le Xipe totec". Redan i februari mottog Sapho ett "diplom" som hedersgäst, av staden Oaxaca. Senare under året samarbetade hon med den argentinske singer-songwritern Jairo på "Duerme negrito", dedicerad till Atahualpa Yupanqui.

Vid en spelning 1988 på L'Olympia i Paris delade Sapho scen med musiker kopplade till den nordafrikanska gnaua-traditionen. Hon deltog i uppsättningen av Michaël Lévinas opera La Conférence des oiseaux och stod även på scen i Weills och Brechts Tolvskillingsoperan, i rollen som "Sjörövar-Jenny".

Senare år 1991 kom albumet La Traversée de désir, inspelat i Rabat, Berlin och Lille. Det inkluderade bland annat en cover av "Parlez-moi d'amour", ursprungligen insjungen 1930 av Lucienne Boyer, och "Ala…" (en dikt av Mahmoud Darwish). Två av låtarna från La Traversée de désir återkom även på Digital Sheikha (1997), ett album med traditionella marockanska sånger i elektroniska arrangemang av Bill Laswell. 1994 hade hon producerat den multimediala föreställningen El Atlal, omkring Egyptens musikaliska legend Om Khalsoum. Konserter följde i bland annat Jerusalem, Ramallah och Bagdad. Under 1990-talet kom även albumen Jardin andalou ('Andalusiska trädgården', 1996) och La Route nue des hirondelles ('Svalornas nakna färdväg', 1999).

På Orients från 2003 bestod musikerna av en blandad israelitisk-palestinsk orkester från Nasaret. En av låtarna dedicerades till Yassir Arafat, som Sapho mötte i Paris 1989. Albumet Sapho chante Léo Ferré (2006) var ett coveralbum med sånger skrivna av Léo Ferré, medan Universelle (2008) blandade rock, reggae, arabisk-andalusiska toner och funk. Ferré var den som introducerade henne för den franska poesin.

Under 2010-talet presenterade Sapho albumen Velours sous la terre och Sapho chante Barbara. På det sistnämnda albumet sjöng hon låtar som blivit kända via den franska sångerskan Barbara. 2022 kom Jalousie, amour, mort (J.A.M).

Diskografi 1977 – Premier album (även känd som Le Balayeur du Rex) 1980 – Deuxième album (även känd som Janis) 1981 – Le Paris stupide 1982 – Passage d'enfer 1983 – Barbarie 1985 – Passions, passons 1987 – El sol y la luna 1991 – La Traversée du désir 1996 – Jardin andalou 1997 – Digital sheikha 1999 – La Route nue des hirondelles 2003 – Orients 2006 – Sapho chante Léo Ferré (Ferré Flamenco) 2008 – Universelle 2011 – Velours sous la terre 2018 – Sapho chante Barbara 2022 – Jalousie, amour, mort (J.A.M)

Konsertalbum 1987 – Sapho live au Bataclan 1994 – Sapho chante Oum Kalsoum - El atlal 2000 – Sapho Live

Singlar (urval) 1975 – Comment j'm'habille (under artistnamnet Louise Bastien) 1987 – Duerme negrito, duo med den argentinske sångaren Jairo (även utgiven som 30 tums "maxisingel")

Textuppläsningar 2000 – Sapho lit Baudelaire, Rilke, Lorca et « Monsieur Plume » 2000 – L'Iliade et l'Odyssée, box med 10 CD-skivor, med Michael Lonsdale, Jean-Pierre Michael, Emmanuelle Galabru och Claude Lesko 2001 – Les Mille et Une Nuits lues par Sapho (2 boxar à 3 CD)

Samlingsskivor 1984 – Le Train de Paris (samling med låtar från det andra albumet, Passage d'enfer och Barbarie, endast utgiven i Japan) 1985 – The Best (ytterligare en samling med låtar från det andra albumet, Passage d'enfer och Barbarie, endast utgiven i Japan) 1991 – Préférences (samling av låtar från Passage d'enfer och Barbarie)

Bibliografi Douce violence, roman, Ramsay, 1982 och Sous la coupole, illustrationer, Ultramarine, 1985 och Ils préféraient la lune, roman, Balland, 1987 och Patio, opéra intime, roman, Stock, 1995 och Un mensonge, roman, Balland, 1996 och Beaucoup autour de rien, roman, Calmann-Lévy, 1999 och Un très proche Orient, konstnärligt manifest, Joëlle Losfeld, 2001 Le Livre des quatorze semaines, dikter, La Différence, 2004 och Juste avant de voir, dikter, illustrerad av Benjamin Levesque, Area, Paris, 2005 och Guerre, Words y Plato, dikter, La Différence, 2009 och Muleta, dikter, La Différence, 2011 Blanc, Éditions Bruno Doucey, 2014 La Chambre turque, roman, Le Castor Astral, 2015 Aujourd'hui, journal au bord, dikter, Éditions Bruno Doucey, 2019

Referenser

Noter

Kategori:Levande personer Kategori:Födda 1950 Kategori:Kvinnor Kategori:Artistpseudonymer Kategori:Personer från Marrakech Kategori:Mononymt kända personer Kategori:franska pop- och rocksångare Kategori:Franskspråkiga poeter Kategori:Franskspråkiga författare Kategori:Marockanska musikpersonligheter Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner