Sankt Petersburg grundades 1703 vid floden Nevas mynningsdelta. Platsen var på erövrad svensk mark i Ingermanland. Syftet var att få en bättre belägen hamn än Archangelsk vid Vita havet och att minska beroendet av landtransporter genom de baltiska länderna.

Under det Stora nordiska kriget erövrade ryska trupper i maj år 1703 den svenska fästningen Nyenskans vid floden Neva. Därmed fick Ryssland möjlighet att anlägga en hamn vid Östersjön och Peter den store tog genast tillfället. Peter-Paulfästningen anlades samma år och närmare flodmynningen än den svenska föregångaren. Den förlades norr om men invid Nevas förgrening i Lilla och Stora Neva. I skydd av fästningen anlades strax österom på Petrogradskij-ön den första ryska staden och hamnen. Vid den första skeppskajen anlades Troitskaja-torget (ryska Троицкая площадь), en kyrka, Peter den stores trähus och mellan dem en öppen plats för handelsstånd. Redan samma år sändes ett meddelande till handelsnationerna om att staden och hamnen hade grundats med löften om stora belöningar till de första handelsfartygen som anlöpte platsen. I november 1703 kom det första holländska fartyget dit lastat med vin och salt. Kaptenen och besättningen belönades rikligt. År 1704 anlades ett varv mittemot fästningen på Nevans södra strand. År 1705 uppfördes en särskild byggnad för varubörsen. Från 1711 blev värdshuset Austeria vid Troitskaja-torget köpmännens träffpunkt och inkvartering. År 1712 blev Sankt Petersburg Rysslands huvudstad.

Sankt Petersburg kunde inte utvecklas fullt förrän förbindelserna till inlandet förbättrades. Inte långt efter stadens grundläggning kartlades och byggdes en ny väg till Novgorod. Vägen försågs med två skjutsstationer. Andra viktiga vägar ledde till det ryska nyförvärvet Riga och den tidigare huvudstaden Moskva. De viktigaste vägarna fick stenbeläggning. Också vattenlederna förbättrades. Redan 1709 färdigställdes Vysjnij-Volotjok-kanalen mellan Östersjön och Volgabäckenet. För att locka västerländska köpmän till staden slöt Ryssland handelsavtal med Frankrike (1706), Venedig (1712), Danzig (1714) och Lübeck (1723). Den enda konkurrenten till Sankt Petersburg på rysk mark var den gamla handelsstaden Archangelsk. Exporten där bestod till stora delar av spannmål och linnetyger som transporterades från de centrala ryska områdena längs floden Norra Dvina. Peter den store ville flytta över handeln därifrån till sin nya hamnstad. År 1710 förbjöds exporten av spannmål över Archangelsk vilket också motiverades med livsmedelbristen i de många byggenas Sankt Petersburg. År 1716 tvingades de rikaste köpmännen i Archangelsk att flytta till den nya hamnstaden. Genom tullpolitik påskyndade den ryska regeringen utrikeshandelns överflyttning till Sankt Petersburg. År 1722 förbjöds köpmännen att föra andra varor till Archangelsk än sådana som kom från den närmaste trakten. Redan år 1724 stod relationen så att 240 skepp anlöpte Sankt Petersburg men endast 50 skepp Archangelsk. Förhållandet hade varit det motsatta bara fem år tidigare.

Handelsuppsvinget i Sankt Petersburg förde med sig en snabb utveckling av handelns faciliteter. Intill varvet uppfördes 1719 en saluhall byggd i sten. På samma strand inrättade man också en hamn med ett tullhus. På det gamla stadsområdet ersatte man 1723 börsbyggnaden med en stenbyggnad. År 1725 fick också Vasilij-ön mellan Lilla och Stora Neva en egen varubörs. En svaghet i stadens inlandsförbindelser var transporterna över sjön Ladoga som förde med sig många förluster. För att kunna undvika ovädren på sjön byggdes en kanal som blev färdig 1728. Den ryska exporthandeln fick på 1700-talet en ny produkt i järnet från gruvorna i Uralbergen. Då det inhemska behovet var tillfredsställt kunde järn exporteras över Sankt Petersburg. Exporten av linnetyg hade varit stor över Archangelsk och växte ytterligare då exporten flyttades till Sankt Petersburg. Tillverkningen av segeltyg hade inletts på 1690-talet och fick stor betydelse då Ryssland byggde upp sin flotta på varvet i staden. Överskottet kunde efter Stora nordiska krigets slut exporteras. Då spannmålsbehovet i den nya huvudstaden var tillfredsställt kunde även en export av spannmål inledas. I det första skedet var det ändå fråga om transporter till de ryska trupperna i Baltikum.

Referenser

Litteratur

Semjonova, L. N., Venäjän Itämeren kaupan kehitys 1600-luvulla ja 1700-luvun alussa sekä Pietarin sataman synty (Utvecklingen av den ryska Östersjöhandeln under 1600-talet och i början av 1700-talet samt skapandet av hamnen i Sankt Petersburg), VI suomalais-Neuvostoliittolainen yhteiskuntahistorian symposiumi Turussa 22.-25.10.1980, Turun historiallisen yhdistyksen julkaisuja 36, 1982, s. 55-75

Kategori:Sankt Petersburgs historia Kategori:Orter grundade 1703