Nimrod var en tidig dator som byggdes i Storbritannien av företaget Ferranti för Festival of Britain 1951. Datorn var specialkonstruerad för att spela spelet Nim och inspirerades av den tidigare maskinen Nimatron.
Den cirka 3,7 meter breda, 2,7 meter djupa och 1,5 meter höga datorn konstruerades av John Makepeace Bennett och byggdes av ingenjören Raymond Stuart-Williams. Den gjorde det möjligt för besökare att spela Nim mot vad som presenterades som artificiell intelligens, där spelets tillstånd och datorns beräkningar visades med hjälp av lampor.
Nimrod var avsedd som en teknisk demonstration av Ferrantis datorutveckling snarare än som underhållning, även om publiken främst intresserade sig för att spela spelet. Efter sin första visning i maj 1951 ställdes datorn även ut under tre veckor i oktober samma år på Berlin Industrial Show, innan den monterades ned.
Spelet Nim som kördes på Nimrod har i efterhand nämnts som en möjlig kandidat till ett av de första datorspelen, då det var ett av de tidigaste datorbaserade spelen med visuell återkoppling. Precis som Bertie the Brain använde Nimrod dock glödlampor i stället för en bildskärm och uppfyller därför inte alla definitioner av ett videospel.
Utveckling Sommaren 1951 arrangerades Festival of Britain, en nationell utställning som syftade till att visa upp brittiska framsteg inom vetenskap, teknik, industriell formgivning och kultur, hundra år efter The Great Exhibition 1851.
Ferranti lovade att bidra med ett tekniskt utställningsobjekt. I slutet av 1950 föreslog företagets anställde John Makepeace Bennett, nyligen disputerad vid University of Cambridge, att man skulle bygga en dator som kunde spela Nim, ett spel vars strategi kan beskrivas matematiskt.
Bennetts idé inspirerades av Nimatron, en elektromekanisk Nim-maskin som visades på världsutställningen i New York 1940 och som hade konstruerats av Edward Condon.
Ferranti påbörjade arbetet med Nimrod den 1 december 1950. Raymond Stuart-Williams anpassade Bennetts design till en fungerande maskin, som färdigställdes den 12 april 1951. Merparten av maskinens volym upptogs av elektronrör och lampor, medan själva beräkningsenheten endast utgjorde en liten del av konstruktionen.
Presentation Nimrod presenterades officiellt den 5 maj 1951 som ”Nimrod Digital Computer” och marknadsfördes som ”snabbare än tanken” samt som en ”elektronisk hjärna”. Den kunde spela både den traditionella och den omvända varianten av Nim.
Besökare gjorde sina drag via knappar på en upphöjd panel, medan lampor visade spelets tillstånd och datorns beräkningar. Beräkningshastigheten kunde sänkas för att demonstratören skulle kunna förklara exakt vad datorn gjorde i realtid.
Bland dem som spelade Nimrod fanns matematikern och datavetenskapspionjären Alan Turing. Trots sitt pedagogiska syfte upplevdes Nimrod främst som ett fascinerande skådespel, och många besökare fokuserade mer på de blinkande lamporna än på den bakomliggande logiken.
Efter Festival of Britain visades Nimrod även i Berlin och kortvarigt i Toronto, innan den monterades ned. Eftersom den inte var avsedd som kommersiell produkt utvecklades inga efterföljare, och Ferranti fortsatte i stället sitt arbete med allmänna datorer.
Betydelse Nimrod utvecklades endast fyra år efter Cathode-ray tube amusement device, det tidigaste kända interaktiva elektroniska spelet, och ett år efter Bertie the Brain, som var den första datorbaserade spelmaskinen med visuell återkoppling.
Nimrod räknas ibland som ett av de första videospelen, möjligen det andra, även om definitionerna varierar. Senare datorprogram som OXO och ett damspel utvecklat av Christopher Strachey 1952 var de första datorbaserade spelen som använde en elektronisk bildskärm i stället för lampor.
Referenser
Kategori:1951 Kategori:Datorspel utvecklade i Storbritannien