Dreams on Toast är det brittiska rockbandet The Darkness åttonde studioalbum, utgivet den 28 mars 2025 i Storbritannien via skivbolagen Cooking Vinyl och Canary Dwarf. Albumet producerades av gitarristen Dan Hawkins och det spelades in i Hawkland Studios i Suffolk. Fler än hälften av albumets låtar gavs ut innan albumet, bland dessa märks; "The Longest Kiss", "I Hate Myself", "Rock and Roll Party Cowboy" och "Walking Through Fire".

Dreams on Toast nådde som bäst andra plats på albumlistan i Storbritannien; gruppens bästa notering i hemlandet sedan debutalbumet Permission to Land (2003). På avslutningsnumret "Weekend in Rome" medverkar den amerikanska skådespelaren Stephen Dorff. Albumet gavs ut i en rad olika format och olika versioner; det gavs även ut i individuella versioner för varje bandmedlem där respektive utgåva innehöll ett unikt bonusspår med sång av den aktuella medlemmen.

Historia Bakgrund Idén till albumtiteln Dreams on Toast hade figurerat som förslag till flera av bandets tidigare studioalbum. Frontmannen Justin Hawkins berättade att han återkommande försökt lansera titeln, medan gitarristen Dan Hawkins varje gång avfärdade den med orden att den var “skit”. Dan gick endast med på att använda titeln 2025, efter en intern kompromiss där han fick full kreativ frihet över en del av albumets produktion. Under perioden före inspelningen arbetade bandet parallellt med 20-årsjubileet av debutalbumet Permission to Land.

Efter deras föregående album Motorheart (2021) och en tid präglad av pandemins begränsningar, återvände The Darkness med ambitionen att skriva nytt material på ett mer fritt och kreativt sätt. I samband med tillkännagivandet för Dreams on Toast sade sångaren att bandet ville skapa “elite songs” – alltså det bästa de kunde göra, utan att hålla tillbaka. Enligt intervjuer och bandets egna uttalanden kom inspirationen för vissa låtar från oväntade platser och tillfällen. Till exempel uppgav Justin Hawkins att texten till singeln The Longest Kiss inspirerades av en morgon i den skotska staden Nairn – en slags romantisk, mjuk kontrast till bandets annars hårdrockiga stil.

Med Dreams on Toast ville The Darkness både återknyta till sin glamrock- och hårdrockstradition, och samtidigt utforska nya sound och låtskrivningsidéer – från pop och ballader till country och teatraliska inslag. Bandets ambition var att kombinera traditionell Darknessestetik – teatralisk rock, melodisk humor och falsettdrivet frontmanskap – med större lekfullhet och genreutforskning. Detta avspeglas på albumet genom allt från The Beatles- och countryinfluenser till tunga riff och akustiska ballader.

Inspelning och produktion miniatyr|Skådespelaren Stephen Dorff medverkar på "Weekend in Rome". Inspelningarna av Dreams on Toast ägde rum i Hawkland Studios i Sussex med Dan Hawkins som producent. Under perioden var Dan, enligt egen utsago, besatt av The Beatles White Album, en influens han menar att man kan höra i vissa av arrangemangen och i det experimentella anslaget på delar av skivan. Den förlängda arbetsperioden — delvis möjliggjord av att bandet samtidigt arbetade med 20-årsjubileet av Permission to Land — ledde till att låtidéer utvecklades under en för gruppen längre tid än vanligt. Vissa spår hade sitt ursprung i material som legat och mognat i åratal, medan andra skrevs spontant under korta, intensiva sessioner. Ett exempel på det senare är riffet till "Rock and Roll Party Cowboy", som kom till under samma session som sticket till "The Battle for Gadget Land". Den förstnämnda bar länge arbetsnamnet "Rock and Roll Cowboy", ett titelutkast bandet återkommit till i flera år innan Justin Hawkins lade till ordet “Party”. Under inspelningen hade Justin svårt att hitta en fungerande melodilinje till verserna, vilket ledde till beslutet att framföra dem som spoken word – ett grepp som på inspelningen står ut som ett av albumets mer ovanliga produktionselement. Ett spår som skrevs relativt snabbt var "Hot On My Tail", inspirerad av Queens "'39", där Justin avsåg att skriva en traditionell countrytext men istället råkade skriva en humoristisk text om fisar, något som behölls när låten visade sig fungera i sin oväntade form.

Även "Mortal Dread" utvecklades betydligt under processen. I en tidig version sjöng Justin sticket på ett sätt som påminde om Alice in Chains och Eddie Vedder, och bandet kontaktade till och med Vedder via Instagram för att fråga om han ville sjunga partiet — en förfrågan som dock aldrig besvarades. Justin har senare beskrivit låten som sin favorit att framföra live. "Walking Through Fire" genomgick också flera förändringar och hade inledningsvis arbetstiteln "I Can't Help Falling in Love With Rock and Roll", medan "Weekend in Rome" ursprungligen bar den mer skämtsamma arbetstiteln "Ghost With Big Tits". En demo med den ursprungliga texten publicerades på bandets webbplats i samband med albumsläppet, men låten skrevs om för att i stället bygga på en av Justins egna, enligt honom “fruktansvärda”, helger i Rom. Det avslutande orkesterarrangemanget bidrog med ytterligare dramatik och skrevs av Charlie Smith, en vän till Dan Hawkins som han tidigare arbetat med. Samtidigt som man arbetade med låten besökte skådespelaren Stephen Dorff bandet varpå de frågade Dorff huruvida han ville göra en spoken word-monolog på inspelningen.

Några låtar på albumet har rötter som sträcker sig längre tillbaka. "Cold Hearted Woman" sjöng Justin för första gången offentligt redan 2019 i ett avsnitt av tv-programmet Bargain Hunt, där han plockade upp en leksaksgitarr och improviserade delar av sången. En tidig demoversion släpptes senare via hans Patreon 2021 under titeln "My Heart Too Is Cold". Justin har också berättat att låten länge var planerad för ett potentiellt soloalbum och att han vid ett tillfälle var i kontakt med Linda Perry för att göra den som en duett. Ian Norfolk, som arbetat med The Darkness under en längre period, medverkar på bland annat denna låt med mandolinspel. Utöver det så medverkar också Jayne Pomplas på violin i "Cold Hearted Woman".

"The Longest Kiss" hade en ännu mer ovanlig utvecklingsbana; den började som "The Longest Piss", ett internt skämt baserat på Justins och hans brors pubupplevelser, innan den omarbetades. Verserna hämtades delvis från ett sångmaterial Justin skrivit till sin långvariga, ännu ofärdiga musikal The Collapse of the Lowestoft Fishing Industry. Justin har beskrivit den färdiga versionen av låten som något bandet är särskilt stolta över. Processen bakom "Don't Need Sunshine" var mer avskalad. Låten skrevs hemma hos Justin i Schweiz – samma plats där "Peppermint and Chamomile" kom till – och det första pianoackordet på inspelningen var ursprungligen en felspelning som man ansåg passade låtens karaktär och därför behöll. Inledningen använde ursprungligen ett cembaloliknande sound, och låten är den enda på skivan där Dan Hawkins spelar ett gitarrsolo. Även "I Hate Myself" fick en oväntad roll under inspelningen. Den var först tänkt att endast förekomma i Justins individuella utgåva av albumet — varje bandmedlem fick en egen version med ett exklusivt bonusspår med deras egna sång — men Dan ansåg att låten höll så hög kvalitet att den borde vara en del av standardutgåvan.

Lansering Albumet offentliggjordes den 18 september 2024 samtidigt som leadsingeln "The Longest Kiss" gavs ut. I december samma år gavs albumets andra singel ut, "I Hate Myself". Den kompletta låtlistan och videon för "I Hate Myself" offentliggjordes i januari 2025, tillsammans med detaljinfo om albumet och att det skulle komma att ges ut den 28 mars 2025. Ytterligare fyra låtar från albumet gavs ut innan hela albumet släpptes; "Rock and Roll Party Cowboy", "Walking Through Fire", "The Battle for Gadget Land" och "Hot on My Tail".

Albumet gavs ut digitalt samt på CD, vinyl och kassett. Samtliga format hade ett flertal olika versioner av albumet; sammantaget finns cirka 30 olika versioner av Dreams on Toast. Det gavs ut i en version för varje medlem där respektive utgåva innehöll ett unikt bonusspår med sång av den aktuella medlemmen. Dessa spår är "Wishing Well" (Justin Hawkins), "Au Revoir, My Friend" (Dan Hawkins), "Peppermint and Chamomile" (Poullain) och "My Only" (Taylor). Utöver detta så gav man också ut en liveversion av albumet där sex låtar som spelades inför publik i december 2024 ingick. En "christmas edition" av albumet gavs också ut där en cover på "Mistletoe & Wine" ingick. Denna låt gavs ut som singel i december 2025.

Mottagande Albumet mottogs generellt positivt av kritiker och fans. I recensioner beskrivs Dreams on Toast som en stark återkomst för bandet — med sina ”galna riffs, överdådiga falsetter, teatraliska inslag och melodiösa överraskningar”. Dreams on Toast blev bandets högst placerade album på 22 år, med stark kommersiell framgång och god försäljning. Det musikaliska omfånget på skivan — från glamrock och punkvibbar till countryballader och popmelodier — har ofta hyllats som ett bevis på bandets mångsidighet och vilja att förnya sig. Samtidigt finns de som menar att albumets genreblandning gör att vissa spår sticker ut mer än andra — men betoningen på variation och kreativ frihet verkar ha varit ett medvetet val från bandets sida.

Turné miniatyr|The Darkness i Oslo i oktober 2025. Inför albumsläpp gav bandet även några in-store-spelningar (i Rough Trade-affärer i Storbritannien) i december 2024, där fans fick höra nya låtar live för första gången – ett slags teaser inför full turné. Som stöd för albumet planerade The Darkness en omfattande UK-turné våren 2025 – deras största på flera år. Turnén omfattade 17 datum med turnépremiär 7 mars 2025 på Regent’s Theatre i Ipswich. Några av höjdpunkterna är konserter i Manchester, Bristol, Cambridge och den avslutande konserten på Wembley Arena i London den 29 mars 2025.

Låtlista Samtliga låtar är skrivna av Dan Hawkins, Justin Hawkins, Frankie Poullain och Rufus Tiger Taylor om inte annat anges.

Listplaceringar LandTopplaceringRef45 (Flandern)49 (Vallonien)9689499125837

Referenser Noter

Kategori:Album av The Darkness Kategori:Musikalbum 2025