Isa Quensel

miniatyr|Isa Quensel som Franzi och Georg Funkquist som Johann Brunner i tredje akten av operetten Tre valser 1942.

Isa Quensel, senast folkbokförd Anna-Lisa ThurinSveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010)., född Schultz den 21 september 1905 i Göteborg, död 3 november 1981 i Lund (skriven i Solna), var en svensk opera- och operettsångare (sopran), skådespelare och regissör.

Biografi Quensel var dotter till köpmannen Robert Ferdinand Schultz och hans hustru Anna (Annie) Mathilda Philip. Hon gick på Nya Elementarläroverket för flickor i Göteborg mellan 1913 och 1924. Hon fick en grundlig skådespelarutbildning och studerade bland annat sång och musik för Bernardi i Paris åren 1926–1928, och åren därefter dramatisk gestaltning för skådespelaren Naima Wifstrand i Stockholm.

Hon uppträdde tidigt på den stora teaterscenen, redan år 1925 på Blancheteatern i Stockholm vid 20 års ålder. Dock skedde hennes egentliga scendebut år 1929 i pjäsen Rose-Marie på Vasateatern i Stockholm. Hon kom sedan under åren att uppträda på de flesta privatteatrar i Stockholm och i Göteborg, samt på Kungliga Operan och Göteborgs Stadsteater. På 1960-talet tillhörde hon TV-teatern och medverkade bland annat i Tartuffe av Jean-Baptiste Molière, Den inbillade sjuke (av densamme), Sällskapslek, dramat Pojken Winslow (där hon spelade mamma Grace Winslow) och i Noel Cowards Markisinnan (där hon spelade titelrollen). Hon var Friherrinnan i tv-serien Drottningens juvelsmycke från 1967 och Fru Åvik i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes från 1962.

Isa Quensel var också en erkänd operasångare (sopran) som under hela sin karriär varvade såväl komiska som dramatiska talroller på teater och film med musikal och opera. Under flera års tid tillhörde hon Kungliga Operans fasta ensemble där hon sjöng huvudroller i bland annat operorna Carmen, Così fan tutte, Figaros bröllop och Barberaren i Sevilla samt operetten Csardasfurstinnan. På 1960- och 70-talet var hon även lärare i sång och scenisk framställning för blivande sångare/sångerskor på Musikhögskolan i Stockholm.

På film har Isa Quensel gjort ett antal biroller, som mörka kvinnor med något mystiskt förflutet, men 1936 gjorde hon huvudrollen i Raggen - det är jag det. Under 1960-talet tillhörde hon TV-teatern och framträdde i ett antal betydande roller. Hon medverkade i ett 60-tal filmer och TV-produktioner. Ofta repriserad är sketchen "Tvättomaten" från 1970, där hon agerar tillsammans med Jan Malmsjö och Monica Nielsen.

Hon gjorde också den svenska rösten till "Krösa-Maja" i filmerna om Emil i Lönneberga, där den tyska skådespelaren Carsta Löck spelade rollen i den svensk-tyska samproduktionen. Isa Quensel gjorde även rösten till Faster Tilda i de tecknade filmerna om Agaton Sax.

Mot slutet av sitt liv ägnade hon en stor del av sin tid till att göra nyöversättningar och textrevideringar av flera kända operetter.

Hösten 1981 skulle hon med Lars Humble vara genomgående artist i Sveriges Televisions Kvitt eller dubbelt, men Quensel insjuknade strax före sändningen och avled.Uno Myggan Ericson: Myggans Nöjeslexikon, band 12 (1992) s 163 (Bra Böcker). Hon jordfästes i Engelbrektskyrkan i Stockholm och är gravsatt på Stora Tuna kyrkogård.Svenska Dagbladet 24 november 1981 sid.21

Hon var gift 1927–1929 med affärsmannen Helge Bäckström (1901–1966), 1930–1933 med redaktören Torsten Quensel, 1940–1965 med teaterchefen Lars Egge och från 1971 med konstnären Ulf Thurin. Från tredje äktenskapet finns dottern Lotta Rosenström (ursprungligen Ingrid Egge) och sonen skådespelaren Peter Egge.

Filmografi i urval

(röst som Madame Mim)

(röst i dubbning) (röst i dubbning) (röst i dubbning) (röst)

Teater Roller (ej komplett) År Roll Produktion Regi Teater 1933 Luftexpressen (Potyautas) Alexander Lestyan och János Vaszary Folkan Rachel Sverige är räddat Erik Lindorm Folkteatern 1935 Annette En förtjusande fröken (Bezauberndes Fräulein) Ralph Benatzky Gösta Ekman Vasateatern s. 395 1939 Valencienne Glada änkan (Die lustige Witwe) Franz Lehár Ragnar Hyltén-Cavallius Kungliga Operan Amelia Amelia går på bal (Amelia al ballo) Gian Carlo Menotti Ragnar Hyltén-Cavallius Kungliga Operan 1942 Blåjackor (Boys in Blue) Lajos Lajtai, André Barde och Lauri Wylie Leif Amble-Naess Stora Teatern 1943 Fanni Charlotte Franzi Tre valser (Drei Walzer) Oscar Straus, Paul Knepler och Armin Robinson Leif Amble-Naess Oscarsteatern 1953 Amelie Ducotel Trasiga änglar (La Cuisine des anges) Albert Husson Sam Besekow Alléteatern Lady Fidget Lantlollan (The country wife) William Wycherley Sam Besekow Alléteatern Cora, Lecoqs hustru Lilla kommissarien (Les compagnons de la Marjolaine) Marcel Achard Åke Falck Alléteatern 1955 Madame de Sotenville I afton kl. 8: George Dandin (George Dandin ou le Mari confondu) Molière Sam Besekow Alléteatern Emily Valance I afton kl. 8: Familjealbumet (Family Album) Noël Coward Sam Besekow 1956 Edith Frank Anne Franks dagbok (The Diary of Anne Frank) Frances Goodrich och Albert Hackett Olof Molander Intiman 1957 Furstinnan Stephanie Ninotchka Marc-Gilbert Sauvajon Sven Lindberg Intiman 1958 Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace) Joseph Kesselring Olof Thunberg Intiman 1960 Kate Keller Miraklet (The Miracle Worker) William Gibson Per Gerhard Vasateatern 1961 Laura Hammond Det är aldrig för sent (It Is Never Too Late) Felicity Douglas Åke Falck Intiman 1962 Madame Rosepettle Pappa, pappa, stackars pappa, mamma har hängt dig i garderoben och jag känner mig så nere (Oh Dad, Poor Dad, Mama's Hung You in the Closet and I'm Feelin' So Sad) Arthur L. Kopit Hans Lagerkvist Idéonteatern 1968 Golde Spelman på taket (Fiddler on the Roof) Joseph Stein, Jerry Bock och Sheldon Harnick Leon Feder Stora Teatern 1969 Golde, hustrun Spelman på taket (Fiddler on the Roof) Sheldon Harnick, Joseph Stein och Jerry Bock Henny Mürer Stockholms stadsteater 1970 Anhilte Csardasfurstinnan (Die Csárdásfürstin) Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach Isa Quensel Oscarsteatern 1973 Frosine Den girige (L'Avare) Molière Bertil Lundén Riksteatern

Regi (ej komplett) År Produktion Upphovsmän Teater 1955 I afton kl. 8: Ödets man Man of Destiny George Bernard Shaw Översättning Hugo Vallentin Alléteatern 1970 Csardasfurstinnan Die Csárdásfürstin Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach Oscarsteatern 1971 Upp i smöret Band Wagon || Terence Frisby Intiman Gröna hissen Fair and Warmer Avery Hopwood Översättning och bearbetning Björn Barlach och Isa Quensel Maximteatern 1974 Glada änkan Die lustige Witwe Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein Oscarsteatern 1975 No, No, Nanette Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar Oscarsteatern

Referenser

Vidare läsning

Externa länkar

Kategori:Svenska skådespelare under 1900-talet Kategori:Svenska operasångare under 1900-talet Kategori:Svenska operettsångare Kategori:Svenska teaterregissörer Kategori:Svenska revyartister Kategori:Sommarvärdar 1980 Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1905 Kategori:Avlidna 1981 Kategori:Skådespelare från Göteborg

Isa Quensel

Źródło i licencja