Ulrica Montgomery, född 1791, död efter 1819, var en "fri kulört" på Svenska Sankt Barthélemy. Hon tillhör de personer på ön vars liv går att dokumentera mer utförligt eftersom hon förekommer ofta i rättsliga protokoll.Thomasson, Fredrik, 1965-. - Svarta S:t Barthélemy : människoöden i en svensk koloni 1785-1847 / Fredrik Thomasson.. - 2022 - Första utgåvan. - . s. 73-78
Biografi Ulrica Montgomery tillhörde samhällsklassen "fria kulörta" dvs fria svarta eller färgade på ön. Hon var dotter till överste Robert Montgomery, som 1788 hade förvisats till ön tillsammans med en annan medlem ur Anjalaförbundet, Olof Wilhelm Leijonstedt. Det fanns relativt få vita kvinnor på ön, och det var vanligt att vita män köpte sig svarta hushållerskor som även var deras älskarinnor under deras tid på ön; när männen lämnade ön, brukade de ofta frige sin älskarinna och det barn de hade med henne, något som var en vanlig bakgrund för klassen av fria färgade på ön, och ofta ge henne någon form av egendom; guvernör Pehr von Rosenstein hade till exempel 1787 köpt Jenny Bruzette, och vid sin avfärd frigett henne och hennes dotter Anna Lovisa Ulrica och gett dem tomten Brända Tomten i Gustavia.
Robert Montgomery köpte "för helsan" en kvinna vid namn Mary Audain som han beskrev som "en lång, mycket välväxt och vacker ängelsk [engelsktalande] mulattska, 22 år gammal", och fick 1791/92 en dotter som han gav namnet Ulrica efter sin hustru i Sverige; hon kallades "mestiv" eller en fjärdedel svart. Robert Montgomery blev benådad efter Gustav III:s död 1792 och lämnade ön. När han for frigav han sin älskarinna och dotter, gav Mary tomten Hwarfvet 312 i Gustavia, där Mary byggde ett hus, och köpte slaven Carolina, 25, för att sköta om dottern.
Mary Audain försökte 1799 sälja Carolina men domstolen avgjorde att Carolina inte var hennes utan hennes dotters egendom. När Mary år 1802 sålde Carolinas dotter Mary, lät domstolen upphäva försäljningen och införa en ny lag om att alla slavförsäljningar i fortsättningen måste registreras vid domstolen i Gustavia. Domstolen utnämnde 1809 en ny förmyndare för Ulrica för att skydda hennes egendom. Ulrica förekommer under 1810-talet många gånger i Gustavias protokoll för att ha deltagit i slagsmål eller som vittne i misshandelsfall och för obetalda skulder. Hon bötfälldes 1811 för att ha förolämpat läkare Samuel Fahlbergs hustru Eliza och hotat henne med misshandel, och i juni 1812 dömdes hon till att betala rättegångskostnader och läkarräkningen för den fria svarta kvinnan Rachel Lawrence, som hon misshandlat. Hon anhöll om att få sälja sin slav Mary, 20, för att betala böterna. Försäljningen gick igenom 1814, och då tvingades hon även sälja sitt hus och övriga slavar för att betala sina skulder.
Ulrica gifte sig 1815 med den svenska skepparen Rickard Gräsberg från S:t Kitts (1794–1827), som i januari 1819 dömdes till 50 spanska dollar eller sexton dagar på vatten och bröd för offentlig misshandel av Ulrica på gatan; Ulrica nämns sista gången några månader senare samma år, då hon vittnar i ett misshandelsfall.
Referenser
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1791 Kategori:Avlidna 1800-talet Kategori:Personer i Svenska Saint-Barthélemy