miniatyr|En koloni pälssälar vid Cape Cross, dit Namibias första järnväg anlades. Namibias tidiga järnvägshistoria omfattar perioden som Tyska Sydvästafrika, fram till ockupationen av Sydafrika och Storbritannien under första världskriget.
Den första järnvägen Den första järnvägen i Tyska Sydvästafrika byggdes efter upptäckten av fyndigheter av guano nära Cape Cross. Dessa hittades av engelsmannen Walter Mathews, vilken hade uppdrag av kolonialregeringen att undersöka bestånd av pälssälr vid kusten och därvid på eget initiativ också letade guano. Efter detta bildades Damaraland Guano Company, vilket dels jagade säl och dels bröt guano.
Bolaget anlade en 21 kilometer lång smalspårig järnväg (spårvidd 610 mm) från Cape Cross. Ett lokomotiv och ett antal vagnar inköptes från Kerr, Stuart and Co i Stoke-on-Trent i England 1895.
Walvis Bay Railway
Walvis Bay Railway anlades av den brittiska regeringen. Den öppnade som en hästdragen järnväg 1897 med en spårvidd på 610 mm. Den var den andra järnvägslinjen i nuvarande Namibia. Linjen var ursprungligen endast avsedd att förbinda kajen med staden, men den förlängdes 1899 österut till en längd av 19 kilometer till gränsen till Tyska Sydvästafrika vid terminalen Plum, nära Rooikop.Port Railway Line: Walvis Bay: Second Railway Line in Namibia: 1897 på /www.klausdierks.com
I mars 1899 beställdes ett ånglok från Kerr, Stuart and Company i London. Det anlände till Walvis Bay den 22 augusti 1899. Loket, med namnet Hope, finns bevarat på Walvis Bays järnvägsstation.
Staatsbahn En smalspårig, 382 kilometer lång linje (spårvidd på 600 mm) mellan Swakopmund och Windhoek började anläggas av den tyska arméns järnvägsbrigad i september 1897. Vid detta tillfälle hade utbrott av boskapspest lett till minskning av antalet dragdjur för oxvägen mellan Swakopmund och Windhoek, varvid godstransportsystemet mellan kusten och inlandet nära nog brutit samman.
Järnvägen nådde Karibib i oktober 1899 och Windhoek i juni 1902. Linjen drevs av militären, men den var tillgänglig också för civila. Järnvägen ledde till att sträckan Swakopmund-Windhoek tog tre dagar, jämfört med tio med oxdragna vagnar.
Otavijärnvägen Det privata tyska gruvbolaget Otavi Minen- und Eisenbahngesellschaft, som började bryta koppar i Tsumeb 1903, byggde en järnväg i omgångar fram till 1908 till Grootfontein. Den hade ursprungligen spårvidden 600 mm, men har senare byggts om till 1067 mm. Linjen byggdes separat från fältjärnvägen mellan Swakopmund och Kranzberg (mellan Usakos och Karibib), och ersatte fältjärnvägen på denna sträcka.
Södra linjen Södra linjen från Lüderitz till Keetmanshoop via Seeheim byggdes 1905-1908. Från Keetmanshoop fortsatte sedan till Kalkfontein Süd (idag Karasburg). Spårvidden var redan från början 1067 mm, vilket senare blev standardspårvidd för hela järnvägsnätet i södra Afrika.
Hopkopplingen mellan Windhoek and Keetmanshoop skedde 1910-1912 med anläggning från båda hållen. Samtidigt ombyggdes sträckan Karibib-Windhoek till 1067 mm spårvidd.
År 1915, under första världskriget anlades linjen mellan Kalkfontein-Süd och Nakop i Sydafrika.
Sammankoppling mellan Walvis Bay och Skakopmund År 1914 byggdes en 39 kilometer lång bana från Walvis Bay till Swakopmund av sydafrikanska styrkor under första världskriget. Därmed integrerades Den lokala järnvägen i Walvis Bay i Sydafrikas järnvägssystem. En större omläggning och uppgradering av sträckan Walvis Bay–Swakopmund skedde senare, 1980, varvid spåret flyttades bakom kustdynerna för att medge tyngre laster.
Källor First railway lines in Namibia - NATH Central Training tour September 1997 på www.namibweb.com Noter
Kategori:Namibias historia Kategori:Järnväg i Namibia