Orielnoetikerna är en term som nu används för en grupp tidiga 1800-talslärare vid Oxfords universitet som är nära knutna till Oriel College. John Tulloch skrev 1885 om dem som den "tidiga Orielskolan" av teologer, i kontrast till traktarianerna, som också var starkt baserade vid Oriel.

Noetikerna var måttliga fritänkare och reformatorer inom Engelska kyrkan. När det gäller anglikanska religiösa partier var noetikerna högkyrkliga motståndare till evangelikalismen, men höll också fast vid en rationalism från föregående århundrade. De förespråkade en "nationell religion" eller folkkyrka, och stod enligt egen mening för ortodoxi snarare än liberalism. Politiskt var de associerade med Whigs och påverkade framstående statsmän som Lord John Russell, Viscount Morpeth och Thomas Spring Rice.

Unikt var att noetikerna kombinerade naturlig teologi med politisk ekonomi. Deras tillvägagångssätt hade något gemensamt med Thomas Chalmers, och hade stort stöd vid den tiden utanför college i Oxford och mer bredare.Peter Mandler, Tories and Paupers: Christian Political Economy and the Making of the New Poor Law, The Historical Journal, Vol. 33, No. 1, Mar., 1990, Cambridge University Press, p. 86 note 20; Stable URL: https://www.jstor.org/stable/2639392.

Noetikerna vid Oriel Oriel College hade i början av 1800-talet en policy att rekrytera Fellows på meriter, utan hänsyn till både härkomst och examinationsklasser i jakten på intellektuell kaliber. Skolan var också återhållsam jämfört med de andra, och "Oriel-tekannan" blev en symbolisk förebild.

Framstående noetiker som var direkt associerade med Oriel inkluderade de efterföljande rektorerna John Eveleigh och Edward Copleston. Andra som var Fellows vid högskolan under en period var Thomas Arnold, Joseph Blanco White, Renn Hampden, Edward Hawkins och Richard Whately Baden Powell var doktorand vid Oriel. John Davison uteslöts från gruppen Noetics när William Tuckwell skrev om dem i början av 1900-talet, men uppräknas av Richarad Brent i Oxford Dictionary of National Biography.

Relationen till högkyrkliga män Edinburgh Review kallade Oriel under Copleston för "skolan för spekulativ filosofi i England". This was in a review of a supplement by Dugald Stewart to the Encyclopædia Britannica. Copleston sågs av Edward William Grinfield 1821 som en underminering av den ortodoxa anglikanismen i Joseph Butlers naturteologi. Han såg till att bemöta denna anklagelse; och i British Critic framställdes Grinfield som överimponerad av Oriels rykte. Baden Powell förblev nära sina högkyrkoliga rötter, en allierad till Hackney Phalanx.

John Henry Overton hävdade att Copleston var sin egen man, inte knuten till någon kyrklig grupp; och att hans avsked från Oxford som biskop 1827 minskade hans inflytande.John Henry Overton, The English Church in the Nineteenth Century, 1800-1833 (1893), p. 117;archive.org. En splittring i åsikter utvecklades inför Roman Catholic Relief Act 1829, vilket lämnade Orielgruppen och den hängivna Hackney Phalanx på varsin sida i frågan, där Baden Powell ställde sig på de reformvänliga åsikterna hos andra i college.

Relationen till traktarianerna Framväxten av "Oxfordrörelsen" blev mycket splittrande inom Oriel College, där John Keble, John Henry Newman and Hurrell Froude hade framstående positioner. Efterträdaren till Copleston som prorektor var Hawkins. År 1833 splittrades enigheten inom de fyra fellows som motsatte sig de begynnande traktarianska åtgärderna, medan fler i stort sett stödde. Hawkins var en tidig influens för Newman, men hans val blockerade interna förändringar i högskoleundervisningen 1831, som Newman, Froude och Robert Wilberforce önskade skulle ha mer pastoral prägel. Den andra handledaren vid den tiden, Joseph Dornford, stödde Hawkins.

Politisk ekonomi Noetikerna stod för en viss grad av läroplansreform vid universitetet i form av valfria kurser. Som en del av denna satsning introducerade Copleston och Whately 1831 en kurs i politisk ekonomi, behandlad i naturlig teologis kontext. Den hämtade inspiration från Whatelys Elements of Logic, som hade ett appendix om politisk ekonomi av Nassau Senior. Whately var Drummondprofessor i politisk ekonomi ett år efter Senior, men lämnade Oxford 1831.

Socialpolicy Det har hävdats att sammansättningen av 1832 Royal Commission into the Operation of the Poor Laws var starkt vinklad till noetikernas anhängare. Bland de reformatorer som nämns som allierade med noetikerna och deras åsikter finns William Sturges Bourne, Walter Coulson och Henry Gawler. Edwin Chadwick, en biträdande kommissionär, hade bidragit till London Review som grundades som ett språkrör för noetikerna.

Se även Oxfordrörelsen Noetisk filosofi

Referenser

Kategori:Sekularism Kategori:Religionsfilosofi Kategori:Engelska kyrkan Kategori:Oriel College, Oxford