miniatyr|höger|250px|Sätet för Universella rättvisans hus, Haifa, Israel, det styrande organet i bahá'í-tron. Bahá'í är en världsvid monoteistisk uppenbarelsereligion av sydvästasiatiskt ursprung,Internetkälla: "Fast Facts on the Bahá'í Faith " (2004-2010) . ReligionFacts. Unknown author. Artikeln senast läst 30 september 2011 grundad av persern Bahá'u'lláh i Bagdad 1863 som en direkt fortsättning på och utveckling av profeten Bábs (1819–1850) mission.
Tron har enligt egen utsago omkring 6–7 miljoner vuxna anhängare av olika nationaliteter, kulturella, språkliga och sociala bakgrunder. Antalet bahá'íer är närmare 10 miljoner om man som i många andra religioner räknar med alla omyndiga barn. – Formellt är individen inte bahá'í förrän han/hon är minst 21 år och undertecknar ett dokument där de intygar att de erkänner Bahá'u'lláh (1817 - 1892) som uppenbarare av Guds vilja för vår tid (1900-talet och framåt). Det förekommer inga dop eller konfirmationer, men föräldrar kan registrera egna barn som är under 15 i den lokala församlingen. Detta register har dock ingen formell status, sker sällan och räknas oftast inte i den nationella statistiken. Enligt grundaren Bahá'u'lláh ska barn betraktas som direkt tillhörande Gud, först som vuxna måste de välja en andlig väg till Gud. Vid 15 års ålder börjar individens självständiga sökande efter "sanningen", som innebär att religion ställs mot ateism, att olika religioner jämförs med varandra, och att den unge inte ska få några påtryckningar från bahá'í-samfundet.
Ordet bahá () är ett substantiv som betyder prakt, strålglans, härlighet. Bokstaven i på slutet är adjektivbildande vilket innebär att ordet bahá'í avser en person som följer Bahá, det vill säga en bahá'í-troende. Den viktigaste bahá'í-litteraturen är översatt till 800 språk.Adherents.com (senast uppdaterad och kontrollerad november 2008), avsnittet Babi and Baha'i faiths under sidan Major Branches of Religions Ranked by Number of Adherents The Bahá'ís (2008), uppslagsordet The Writings of Bahá'u'lláh
Uttal Bahá'í bör uttalas med tre stavelser, tydligt h och med långa a:n och i:n på slutet; ba-haa-ii. I västvärlden, inklusive Skandinavien, är uttalet "bahajj" vanligt. Bara under de senaste 100 åren har man många gånger ändrat på hur persiska och arabiska ord ska transkriberas till det latinska alfabetet. När det gäller just bahá'í har det internationella bahá'í-samfundet överenskommit med olika organisationer världen över med auktoritet i språkfrågor att accenter ("á" och "í") ska användas för att markera att det handlar om långa vokaler, och att "h" ska uttalas hörbart. Äldre lexikon använder ibland ”tak” över de långa vokalerna, d.v.s. skriver "bahā’ī". Det är dock vanligt, även bland troende i Skandinavien, att ordet uttalas med två stavelser där den andra betonas men flyter ihop och uttalas för snabbt, d.v.s. som bahajj. Ewald, Stefan (huvudred) (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. Efter Enzyklopädie der Religionen (1990). På engelska varierar uttalet, men det är vanligt att ordet uttalas med två stavelser och att den första vokalen liknar ö mer än a, dvs bəhájj, , Originalspråket uttalar bahá'í med tre stavelser, en första som ett mellanting mellan a och ä och den andra som ett mellanting mellan a och å – ungefär bææ-hɒɒ-ii. Se och för ytterligare information om uttal. Bahá'í-tron finns i drygt 220 nationer och provinser.
Bakgrund och allmän beskrivning Bahá'í utvecklades ur den djupt samhällskritiska bábí-tron i det shiamuslimska Iran i mitten av 1800-talet. Bábí-tron förbjöds i Iran och därefter i det muslimska Osmanska riket och bábí-sektens grundare Báb arkebuserades 1850. Efter honom framträdde Mirza Husayn Ali Nuri (1817 - 1892), Mirza var inte ett namn utan betydde ungefär "sire" i Iran på 1800-talet, och betecknade att personen var av adlig börd. Numera är Mirza ett förnamn, och betyder "prins" enligt namnsiten Behind the names: Mirza. Husayn kommer från arabiskans Hasan, och betyder enligt samma källa både "skönhet" och "en person som är god". Bahá'u'lláh, som bl.a. fick detta smeknamn som tonåring, använde det i tredje person när han senare i livet och i enlighet med dåtida litterär tradition beskrev sig i termer som "Den välsignade skönheten". Han beskrivs ofta som – om än betydligt under medellängd – en vacker man som ung, praktfullt klädd och med ett behagfullt uppträdande, inriktad på att lösa de fattigas och problemutsattas situation. Han fick därför smeknamnet Bahá’ (= prakt) flera år innan det fick en religiös betydelse genom att han fick rollen som förmedlare av Guds prakt, och därför antog titeln Bahá'u'lláh (bahá av Allah).Nurí är adjektivformen av persiskans Nur, och både substantivet och adjektivet betyder "ljus". Thinkbabynames: Nur.Nur är också en stad i norra Iran invid Kaspiska havet, som Núris släkt hade band till. känd som Bahá'u'lláh.Nationalencyklopedin (2000), uppslagsordet bahá'í Denne slog in på en utpräglad pacifistisk väg och menade att mänskligheten snart skulle vara mogen att utveckla en pacifistisk världsstat med rättvisa, välfärd, utbildning och andlighet som hörnpelare, där alla på planeten är samarbetande medborgare. Namnet bahá'í började således att användas under 1860-talet om den stora majoritet av bábíerna som följde Bahá'u'lláh, vilken ofta helt kort benämndes Bahá.
Manifestation efter manifestation utvecklar Guds religion Bahá'í-tron är en religion, men också en samhällslära innehållande en plan som andra kanske skulle kalla utopi. Báb och Bahá'u'lláh lärde att all "sann religion" kommer från en och samma andliga källa. Allt eftersom människosläktet mognat har Gud lärt oss mer och mer. Gud undervisar således mänskligheten genom en serie manifestationer eller budbärare. Genom denna serie av progressiv uppenbarelse har den mänskliga civilisationen utvecklats. Guds manifestationer inkluderar, enligt bahá'í-tron, Adam, Noa, Abraham, Krishna, Zoroaster, Moses, Buddha, Jesus, Muhammed och Báb. Den senaste gudsmanifestationen är Bahá'u'lláh (1817-1892), som gav nya andliga och sociala läror för vår moderna tid, som han förutsåg skulle bli den världsomspännande samfärdselns era. Bahá'u'lláh var dessutom verksam i gryningen av kommunikationsåldern, medan bland annat judar, buddhister, hinduer, kristna och muslimer inte hade tillgång till tryckerier, telegrafi, radio, telefoni, flyg eller TV under deras respektive religions begynnelse.
Genom historien har manifestationerna haft varierande grad av självständighet och universalitet. Bahá'u'lláh förklarade att Guds religion i all oändlighet kommer att förnyas genom nya manifestationer. Han talade även om att fullbordandets tid var kommen, då mänskligheten skulle skapa en framstående global civilisation och utvecklas andligt på en ny nivå.
Bahá'u'lláh säger:
"Detta är den dag på vilken Guds härligaste ynnest har utgjutits över människorna, den dag på vilken Hans största nåd har ingjutits i alla skapade ting. Det åligger alla världens folk att bilägga sina tvister och att i fullkomlig enhet och frid vistas i skuggan av det träd som är Hans omsorg och huldhet. Det tillkommer dem att hålla fast vid allt som på denna dag främjar upphöjelsen av deras ställning och gynnar deras högsta intressen...Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny breda ut sig i dess ställe..."
Andlig världscivilisation och den allra största freden I denna kommunikationernas tidsålder är det, enligt Bahá'u'lláh, dags för mänskligheten att upptäcka och erkänna sin enhet, för att åstadkomma enandet av hela mänskligheten i en global civilisation, ett gudomligt inspirerat världsfederativt system med en global stat som styr över en planet befriad från krigets förbannelse och där makten är rättvisans tjänare.Bahá'íInternational Community (1987) Bahá'í-trons fredsprogram. Enskede: Nationella andliga rådet för Sveriges bahá'íer, ss 8-10. . Denna nya världsordning, detta stora mål, kan även benämnas Guds sak bland bahá'íerna. Den mindre freden kommer enligt bahá'íer att etableras av världens stater och härskare. Den allra största freden kan däremot inte åstadkommas vare sig av politiker eller militärer eller präster, utan genom en allmän höjning av det andliga tillståndet hos världens människor.
Sann religion, menar Bahá'u'lláh, förädlar individerna och befattar sig med evigheten och frågor som samhörighet, tillhörighet och enighet. Politiken inriktar sig på de yttre omständigheternas värld, dess lösningar präglas av kortsiktighet och profilering genom splittring är dess enda möjlighet att överleva Med den andligt-administrativa plan Bahá'u'lláh uppenbarade som främsta redskap, har Gud satt igång historiska krafter som ska bryta ned fördomar och traditionella barriärer som religiösa, sociala, politiska, ekonomiska, könsberoende, etniska och nationalistiska fördomar. Medlen är undervisning, etablerandet av nya institutioner (en gudomligt inspirerad administration), och att allt fler människor bistår de bahá'í-troende i denna "andliga globaliseringsprocess".
Målet är en fredlig och rättvis värld – en global civilisation där en ny typ av gemensamma organ utvecklats motsvarande världsparlament, världsregering, världsdomstol och världsomspännande myndigheter. Samtidigt ska kraften i mänsklighetens och de förenade kulturernas mångfald utnyttjas, så det är ingen konformistisk, centralstyrd teokrati som ska byggas. I förlängningen kommer människan, genom andligt-vetenskapliga lösningar på olika utmaningar, att skapa ett paradis på jorden, förenad i sin andliga strävan, en civilisation av största harmoni och fulländning, en värld som återspeglar Guds egenskaper.Hofman, David(år) Civilisationens förnyelse. Sollentuna: Bahá'í-förlaget AB, ss 48-53. Hofman, David (1983; 1986) "Introduction. Aims and Purposes" i The Bahá'í World 1979-1983 Vol. XVIII, ss 1-6, Haifa: Baha'i World Center. Bahá'í är i denna mening en konkret utopi eftersom anhängarna förväntas ta på sig uppgiften att under de närmaste seklen utveckla och använda de verktyg som behövs för att realisera ändamålet.
Läran är egentligen inte eskatologisk eftersom den av Bahá'u'lláh och 'Abdu'l-Bahá beskrivna enade planeten med en högt utvecklad andlig mänsklighet inte är historiens slut. Bahá'u'lláhs uppenbarelse sträcker sig inte mer än 1000 år framåt, då det förväntas komma ett nytt sändebud från Gud.
Efter döden: odödlig själ på resa mot Gud