Begravningstalets topiker är de sökställen man använder för att hitta stoff till talet, dessa är laus, luctus och consolatio. Dessa tre syftar på olika teman i talet. Laus handlar om att hylla den avlidne, luctus avser att uttrycka den sorg som drabbat de efterlevande och consolatio syftar till att ge tröst åt de som sörjer.
Bakgrund Begravningstal tillhör genus demonstrativum, den retoriska genre som handlar om att hylla eller smäda. Demonstrativ retorik fokuserar på att framhålla det som anses berömvärt eller förkastligt, något som kan variera oerhört beroende på tid, kultur och publik.
En begravning utgör ett särskilt retoriskt sammanhang. Det är ceremonier där djupt rotade kulturella föreställningar blir tydliga, och kravet på decorum är ofta starkare än i många andra retoriska sammanhang. Begravningstal är därför sällan tillfällen där det experimenteras med formen. De tre topikerna laus, luctus och consolatio används fortfarande i dag som utgångspunkter för den som ska hålla ett begravningstal och fungerar som hjälp för talaren att hitta innehåll och strukturera talet.
Laus Ett begravningstal inleds ofta med en lovprisning av den avlidne, här gäller talesättet "om de döda intet ont". Här kan talaren berätta varför hen var uppskattad och lyfta fram minnen, egenskaper och handlingar som har haft betydelse. Det som tas upp hämtas ofta från olika aspekter av den avlidnes liv och person. Syftet är som sagt att hedra och hylla den avlidne. Lovprisningen gäller därför i första hand sådant som personen själv har åstadkommit, snarare än sådant som kan tillskrivas tur eller yttre omständigheter.
Luctus Här handlar det om att visa den sorg som har drabbat de personer som den avlidne har lämnat efter sig. Man ger här en sorgeskildring som försöker sätta ord på hur personens bortgång har påverkat människorna i hens liv. Det kan handla om att berätta om det tomrummet som uppstått och den saknad som vänner och familjemedlemmar känner.
Consolatio Slutligen syftar talet till att skänka tröst åt de efterlevande. I denna del försöker talaren mildra de känslor av sorg och saknad som tidigare tagits upp. Det är en komplex uppgift, och det finns olika sätt att göra detta på. Ibland framhålls att den avlidne inte skulle ha velat att de efterlevande fastnar i sorgen, utan att de bör fortsätta att leva vidare i personens anda. Det är också möjligt att lyfta fram minnen som den avlidne uppskattade, exempelvis ett skämt eller en humoristisk händelse, exempelvis vid minnestunden.
Referenser
Kategori:retorik