Kvinnor under medeltiden syftar på kvinnors ställning i det kristna Europa under medeltiden (cirka 500–1500), åtminstone i det katolska Västeuropa, medan kvinnors ställning i det ortodoxa Europa snarare påverkades av bysantinska kvinnors rätt.
Under denna tidsperiod var kvinnors ställning mycket likartad i hela Västeuropa. Före kristendomen hade kvinnors rättigheter i Europa berott på kultur, och kvinnor under vikingatiden hade till exempel haft rättigheter som var specifika för den nordiska kulturen.
Allteftersom att kristendomen i katolsk form spred sig över västra, centrala och norra Europa mellan 500-talet och 1200-talet På 500-talet var Frankrike-Italien och Spanien kristnat: England och Nederländerna kristnades på 600-talet, Tyskland på 800-talet, Polen på 900-talet, Norden på 1000-talet, och Finland och Baltikum på 1200-talet, varefter hela Europa var kristnat (utom Litauen som blev sist 1384)., etablerade den katolska kyrkan ett nät av kyrkor, kloster och religiös infrastruktur över hela Europa. Denna omfattade en internationell lag, kanonisk lag som var influerad av romersk lag och som hade påven som den yttersta domaren. Denna påverkades av en blandning av kristendomen och romerska kvinnors ställning. Utöver religionens lag påverkades kvinnors livsvillkor av feodalismen, som existerade i större delen av Europa.
Det fanns nationella variationer och lagar, men denna kulturella likhet innebar ändå att hela Europa – utom den ortodoxa Balkanhalvön och Ryssland – hade en i stora drag mycket likartad kultur under flera århundraden. Detta gällde fram till att reformationen på 1500-talet fick varje nation att skapa sig sina egna nationella lagar, och utvecklas åt separata håll.
Utbildning
Under medeltiden blev barn som regel uppfostrade av sina föräldrar in i deras yrke. En son lärde sig sin fars yrke; i städerna sattes han som lärling till mästare för att lära sig sitt framtida yrke. Pojkar i städerna kunde sättas i katedralskola och lära sig akademisk kunskap; under medeltiden var detta emellertid oftast bara nödvändigt för pojkar som skulle bli präster eller munkar, medan andra pojkar snarare fick lära sig sitt framtida yrke direkt.
En dotter uppfostrades av sin mor till att lära sig "kvinnosysslor"; detta i syfte att bli en hustru och mor, vilket innebar att hon lärde sig hushållssysslor. Men hon fick också, om än på ett mindre noggrant sätt än sin bror, lära sig grundkunskaperna kring sin fars yrke. Detta gjordes för att det ansågs vara självklart att hela familjen hjälptes åt med att bidra till familjens gemensamma arbetsinsats. Därför fick både hustrur och döttrar delta i arbetet i verkstaden hos en hantverkare i staden vid behov, precis som de fick arbeta i jordbruket på landsbygden. Detta betraktades dock inte som att de arbetade som separata individer, utan ansågs snarare vara en informell del av att en familj skulle hjälpas åt. Detta gjorde det också lättare för en dotter att hjälpa sin make i hans yrke, när hon gifte sig (normalt med en man med samma yrke som hennes far), och gjorde det möjligt för henne att överta hennes makes yrke och affärer som änka. Inom borgarklassen innebar detta att borgerliga flickor fick lära sig läsa, skriva och räkna oftare än till och med adliga flickor, eftersom detta var nödvändiga kunskaper för en köpman.
Formella studier i form av skolgång var sällsynt för kvinnor under medeltiden. Ett exempel på skolgång för flickor som nämns i Europa är den skola för flickor och pojkar som grundades av abbedissan Íte av Killeedy i hennes kloster på Irland under 500-talet.Schulenburg, Jane. Forgetful of their Sex: Female Sanctity and Society, ca. 500–1100. Chicago: University of Chicago Press, 1998. s. 96 Liksom pojkar normalt endast sattes i skola om de skulle bli präster, var klosterskolorna egentligen menade för flickor som skulle bli nunnor. I praktiken blev det sed för adliga familjer att låta sina döttrar gå i klosterskola en tid före giftermålet. Att ta emot och ge viss skolgång till adliga döttrar blev normalt för kloster i hela Europa. Dessa skolor var informella, undervisningen likaså och varierade kraftigt; den betraktades som en form av uppfostran snarare än en möjlighet till formella studier för flickor. Klostren hade tillgång till bibliotek och nunnor tillhörde de få kvinnor som lärde sig läsa samt skriva. Flickorna mottog ofta viss bildning i religion, kanonisk lag, helgonlegender och ibland klassikerna. De lärde sig även finare sömnad, sång, poesi, musik och räkning. Varken adliga män eller kvinnor lärde sig normalt att läsa och skriva, eftersom detta ansågs vara ett yrke för en professionell skrivare - ofta en man med prästutbildning - och det var status för en adlig person (även en man), att ha en person anställd för att läsa högt och skriva brev.
Synen på utbildning för kvinnor förändrades under renässansen på 1400- och 1500-talet, då kvinnor med faktisk bildning, Puella doctae, blev ett populärt ideal. När reformationen gjorde sitt intåg under 1500-talet, med förespråkande om att alla kristna och därmed alltså även kvinnor borde kunna läsa Bibeln så ledde detta till att både män och kvinnor fick lära sig läsa och skriva. Renässansens idéer om bildning för kvinnor, och reformationens ideal om bibelläsande kristna, resulterade i ett nytt bildningsideal, som så småningom skulle leda till grundandet av de första sekulära flickskolor i Europa under 1700-talet.
Medicin och hälsa
Kvinnor praktiserade medicin på många sätt under medeltiden. Kvinnor hade alltid praktiserat medicin i egenskap av sk. botare, även om individuella kloka gummor inte började dokumenteras i större grad förrän under tidigmodern tid. Det var ett informellt yrke, men det hade stor betydelse för landsbygdens befolkning. Flera botare, som till exempel Dame Peronelle, fick även en internationell kundkrets.
Hustrur och döttrar till manliga barberare och män i andra medicinska yrken assisterade ofta manliga familjemedlemmar i deras yrken, något som var normalt för hustrur att göra i många yrken under denna tid.Janega, Eleanor (2024). The Once and Future Sex: Going Medieval on Women's Roles in Society. New York, NY: W.W. Norton & Company, Inc. s. 170. .
Av formella yrken var barnmorskans det enda kvinnodominerade yrket, något som under denna tid omfattade inte enbart graviditet och förlossning utan också rådgivare till kvinnor på andra områden.
Det var vanligt och accepterat för nunnor att ägna sig åt medicin och sjukvård på offentliga sjukhus anslutna till kloster.
Det fanns dock också kvinnor som studerade medicin vid medicinska fakultet och högskolor och även fullt formellt blev läkare. Kvinnliga läkare var ännu inte förbjudna under medeltiden. Detta var särskilt vanligt vid italienska universitet men förekom också i Spanien och Frankrike. Det fanns tidvis en viss motvilja mot tanken att en manlig läkare skulle undersöka en kvinnlig patient, och kvinnliga läkare uppfattades därför som positivt. En högskola känd för sina kvinnliga studenter var Salerno, och Damerna i Salerno är ett kollektivt namn på en grupp berömda kvinnliga akademiker från denna institution. Den mest berömda kvinnliga läkaren var Trotula, som studerade vid Salerno på 1100-talet och utgav sina egna medicinska texter, som blev berömda och ofta citerade under sin samtid.of Salerno, Trota (2001). Green, Monica H. (ed.). The Trotula : a Medieval Compendium of Women's Medicine (in Latin). Translated by Green, Monica H. Philadelphia, PA: University of Pennsylvania Press. s. 1–61. . Läkaryrket förbjöds för kvinnor i slutet av medeltiden. I Frankrike förbjöds kvinnor att arbeta som läkare och utestängdes från högskolorna på 1200-talet.
Intimhygien Medeltidens kvinnor och män badade sällan. På grund av bristen på preventivmedel hade åtminstone gifta kvinnor färre mensperioder, vilket minskade behovet av mensskydd. Mensskydd fanns inte lätt tillgängligt, men många kvinnor använde tygbitar alternativt vissa mossor som kunde absorbera mensblodet.
Civil status Under medeltiden förväntades kvinnor antingen gifta sig eller bli nunnor. Båda alternativ var lika accepterade, men i praktiken blev endast en minoritet kvinnor nunnor, eftersom de flesta nunnor tillhörde de förmögna klasserna. Både hustrur och nunnor behövde en hemgift.
Ogifta kvinnor
En kvinna som inte blev nunna förväntades i allmänhet gifta sig så snart hon hade möjlighet. Inom arbetarklassen innebar det oftast att hon lämnade föräldrahemmet och arbetade som piga tills hon hade tjänat ihop till en hemgift. Hon hade större möjlighet att själv välja sin make än kvinnor ur högre samhällsklass. En kvinna ur mer förmögen samhällsklass, som försågs med hemgift av sina föräldrar, blev ofta bortgift i ett arrangerat äktenskap av sin familj vid en yngre ålder.
En ogift kvinnas juridiska status var den som varierade mest i sekulär lag mellan olika länder. Ogifta kvinnor stod ofta under förmynderskap under sin far eller närmaste manliga släkting. I praktiken var det endast män i de förmögna klasserna som utövade detta förmynderskap; i de arbetande klasserna var det normalt för en ogift kvinna att lämna hemmet och arbeta, ofta långt borta, och något förmynderskap kunde i praktiken inte utövas. När de nått en viss ålder blev de oftast myndiga; i England och Frankrike kallades dessa för femme sole.Beard, Mary R. (1946). Woman as Force in History: A Study in Traditions and Realities. New York, NY: Macmillan.
Gifta kvinnor
Ett kyrkligt bröllop var det normala bland adel och kungligheter. Bland övrig befolkning var det dock inte förrän efter reformationen som en kyrklig vigsel blev en nödvändig förutsättning för äktenskapet. Äktenskapet hade dock redan på 1100-talet nått status som kristet sakrament.
Bland landsbygdsbefolkningens bönder, som utgjorde större delen av Europas befolkning, var kyrkliga bröllop ovanliga. Kyrkan accepterade att bönder som regel började leva ihop som gifta efter en trolovning. Bönders kultur betraktade en trolovning som jämbördigt med äktenskap. De accepterade därför att trolovningen som början på det sexuella samlivet, och så fort detta hade inletts, betraktades paret socialt som gifta. Kyrkan accepterade detta som ett faktum. I större delen av Europa räknades en trolovning som fullbordats genom sexuellt umgänge som äktenskap i laglig mening, och barnen födda i en sådan förening som födda inom äktenskapet. Även bland allmänheten i städerna räknades trolovning som äktenskap, och äktenskap som en sekulär snarare än en kyrklig angelägenhet.
En hustru betraktades i allmänhet som omyndig och under lagligt förmynderskap av sin make. I England kallades detta femme covert. En hustru kunde lagligt sett inte företa sig något utan sin makes tillstånd. I praktiken gällde detta bara handlingar som krävde juridiska dokument, det vill säga formella affärstransaktioner. En gift kvinna blev därför ofta i praktiken osynlig i bevarad dokumentation, eftersom alla hennes handlingar formellt utfördes i hennes makes namn.
Under medeltiden förväntades en gift kvinna assistera sin make i hans uppgifter, och kunna representera honom och ta ansvar i hans frånvaro. Vad det innebar skilde sig beroende på samhällsklass, men principen var densamma; hustrun förväntades ha kunskap om sin makes samhällsuppgift för att kunna assistera honom i hans arbete, eftersom hela familjen under denna tid förväntades bidra till ett hushålls arbetsinsats. Människor gifte sig som regel med en person av samma samhällsklass, och en dotter lärde sig liksom en son familjens yrke (i hennes fall för att kunna hjälpa sin make längre fram), vilket gjorde det möjligt för en hustru att på detta sätt hjälpa sin make.