Heinrich Julius Manfred Alexander Seippel, född 22 januari 1851 i Kristiansand, död 22 april 1938, var en norsk orientalist.
Seippel blev student 1868 och filologisk kandidat 1873. Han var 1873–1874 lärare vid det norska Luther College i Decorah, Iowa, och 1875–1886 anställd vid universitetsbiblioteket i Kristiania. Samtidigt studerade han under vägledning av Jens Peter Broch semitiska språk och (1882–1884) arabiska och persiska i Leipzig under Heinrich Leberecht Fleischer och arabiska manuskript vid biblioteken i Paris, Oxford och London (British Museum). Han utnämndes 1886 till professor i semitiska språk vid Kristiania universitet och föreläste som sådan i hebreiska, arabiska, syriska och persiska. Han erhöll avsked 1922.
Seippel samlade och utgav vad som i den arabiska litteraturen skrivits om nordiska förhållanden (Rerum Normannicarum fontes arabici, T. I [texterna] [Kristiania 1896]). Han hade stort intresse för den norska landsmålrörelsen och översatte persiska dikter till landsmål (i Den 17. Mai och Symra); en samling av dylika översatta dikter utkom 1912 under titeln Persiske vers (ny och reviderad utgåva 1923 med titeln Norsk-austerlendsk divan). Vidare översatte han till landsmål äventyret Soga um Sindbad farmann ur Tusen och en natt (1900). Han skrev kantaten Granskaren (till universitetets 100-årsjubileum 1911) och sonettsamlingen Ein høgsong (1924). Som Seippels viktigaste verk kan dock räknas hans översättningar till landsmål av bibliska skrifter, däribland Moseböckerna, Josua, de fyra evangelierna och Apostlagärningarna. Delvis med offentligt stipendium reste han i Setesdal och övre Telemarken för att samla stäv. Vissa av hans litterära arbeten publicerades under pseudonymerna A. Øydeberg och Karabkuhi.
Referenser
Kategori:Norska orientalister Kategori:Norska professorer Kategori:Personer verksamma vid Universitetet i Oslo Kategori:Födda 1851 Kategori:Avlidna 1938 Kategori:Män Kategori:Personer från Kristiansand