Savilax stensakristia, i Savilax, S:t Michel, Finland är det som återstår av en förstörd stenkyrka i stadsdelen Maunuksela. Endast gråstensväggarna återstår av den ursprungliga byggnaden. Tidigare var gaveltrianglarna byggda av stock och sakristian hade ett lågt tak. Sakristian står mitt i gatan, Porrassalmenkatu.
Sakristian antas vara en av de äldsta byggnaderna i Savolax. Det har inte med säkerhet kunnat fastslås när den byggdes. Idag förknippas den starkt med staden S:t Michel. Sakristian fick sitt nuvarande utseende under renoveringar vid sekelskiftet 1800- och 1900-talen.
År 1930 beviljade stadsfullmäktige medel till museiföreningen för att omvandla stenkistan till ett kyrkomuseum. Museet öppnade året därpå. Det visar kyrkliga museiföremål från 1600-1800-talen, från S:t Michel och omgivningarna. Sakristian tillhör Suur-Savo-museet som drivs av S:t Michels stad.
Byggnaden är helgad åt ärkeängeln Mikael.
Historia Den äldst kända katolska kyrkan fanns på samma plats, på västra stranden av älven som rinner ut i Savilaxviken.
Sakristian uppfördes troligen bredvid en gammal träkyrka under första hälften av 1500-talet, troligen mellan 1520 och 1560. Den var tänkt som ett första steg mot en stenkyrka. Den gamla träskyrkan uppges varit byggd på 1320-talet. När kronan konfiskerade de medel som var avsedda för kyrkan förföll bygget. En ny träkyrka byggdes 1664, även om dess trämaterial vid undersökningar har avverkats vintern 1661–1662. I början av 1700-talet hade kyrkan förfallit och den började bli för liten för församlingen. Därför byggdes en ny kyrka för församlingen 1753–1754 i det nordöstra hörnet av nuvarande kyrkoparken. Kyrkan brann ner 1806 efter ett blixtnedslag. Hiekkanen, s. 535–536
Den gamla kyrkan fick förfalla, men användes sedan som gravplats för adeln. Totalt 22 avlidna personer vilar i sakristian. År 1769 beslutade sockenstämman om rivning. Men åtgärderna vidtogs inte innan man beslutade att sälja sakristian på auktion 1776. Köparen av sakristians trädel använde stockarna för att uppföra uthusen till den närliggande rusthållet.
Man tänkte sälja sakristian för rivning under 1700-talet, men inga köpare hittades. På 1850-talet tänkte man igen riva sakristian men man beslutade till slut att reparera den förfallna sakristian. År 1853 reparerades den. Grundligare reparationer genomfördes vid sekelskiftet 1800- och 1900-tal. Vid den tiden fick stensakristian sitt nuvarande utseende: ett högt tegeltak, en takryttare och dekorativa tegelgavlar. Ritningarna utarbetades av arkitekten Magnus Schjerfbeck. Det nya utseendet skulle anknyta till övriga medeltida kyrkor. Sakristian är förbunden med andra medeltida stensakristior genom en sakramentsnisch på norra väggen och ett fönster på östra väggen .
Enligt information bevarad från 1440 låg prästgården tidigare på kyrkans norra sida, men flyttades senare till ön söder om kyrkan.
Kyrkklockorna har funnits på ett stativ på Klockberget, som ligger väster om själva kyrkan.
Referenser
Kategori:Kyrkobyggnader i Finland