miniatyr|Text och noter ur 1790 års utgåva. Käraste min Theophile, Enkannerligen til Theophilum eller Fredmans epistel n:o 15 är en visa skriven av Carl Michael Bellman år 1770.
Bakgrunden till visan är den konflikt som under 1760-talet rådde inom skomakareämbetet. Många gesäller ville starta egen verksamhet som frimästare vilket motarbetades av de etablerade mästarna inom skrået. Den huvudsakliga skådeplatsen för konflikten var Stockholms hallrätter som hade förhållandet mellan mästare och arbetare samt approberingar som sitt ansvarsområde. Av merkantilistiska skäl var hallrätterna ofta ovilliga att acceptera utlänningar som frimästare vilket var det som föranledde Theophile att i första versen visa knogen i hallrätten. I stället uppmanas Theophile i visan att följa Bacchus väg och söka sitt burskap på krogen.
Theophile är ett pseudonym för en okänd skomakargesäll av tyskt ursprung. I andra versen avslöjas att han har bott i Sverige i fem år.
I början av 1770 hade konflikten gått så långt att många gesäller strejkade vilket föranledde Överståthållarämbetet att 20 april i hotfulla ordalag uppmana gesällerna att återgå till sina mästare. De som hörsammade uppmaningen blev inte sällan tuktade av sina mästare för sin uppstudsighet och det är därför som Theophile i tredje versen blir omplåstrad med ”blyvitt och silverglitt” som på den tiden var vanliga ingredienser i blodstillande salvor.
I sista versen antyds orsaken till Theophiles olycka nämligen att han tog hämnd på sin mästare och slog tillbaka.
Melodin är samma som Härolder marschera sakta, vilket är finalen av Bacchi Orden n:o 8 (Parentation över perukmakaren Bourssell).
Källor
Kategori:Visor Kategori:Svenskspråkiga sånger Kategori:Verk av Carl Michael Bellman