Taktiskt skjutspel (engelska: tactical shooter) är en undergenre inom skjutspel, vanligen inom förstapersonsskjutare och tredjepersonsskjutare, där tonvikten ligger på taktik, planering, samordning och en förhållandevis hög grad av realism. Genren kännetecknas ofta av realistisk ballistik, detaljerad vapensimulering, låg tålighet hos rollfigurer och spelupplägg där framgång i hög grad beror på disciplinerat agerande snarare än snabba reflexer ensam.
Taktiska skjutspel som simulerar militära operationer i realistiska miljöer brukar ibland också beskrivas som "milsim".
Spelupplägg Taktiska skjutspel är vanligen utformade kring realism och autenticitet, särskilt när det gäller vapnens funktion, figurernas rörelser och uppdragens målbild. Ett vanligt kännetecken är att både spelare och datorstyrda motståndare kan slås ut av få träffar, vilket gör att försiktighet, skydd och samarbete blir centrala delar av spelandet.
Många spel i genren betonar användning av skydd, kontrollerad framryckning och möjligheten att luta sig runt hörn, sikta med vapnets riktmedel och hantera begränsad ammunition eller utrustning. Ofta förekommer även gruppbaserat spel, där spelaren antingen samarbetar med andra spelare eller ger order till datorstyrda gruppmedlemmar.
Till skillnad från mer arkadbetonade skjutspel begränsar taktiska skjutspel ofta spelarens utrustning till ett mindre antal vapen och redskap. Det tvingar spelaren att välja lastning med omsorg och förstärker beroendet av samarbete mellan olika roller inom gruppen.
Historia Drag som senare blev typiska för taktiska skjutspel återfanns redan i slutet av 1980-talet. Airborne Ranger (1987) av Microprose beskrevs av Computer Gaming World som djupare och mer mångsidigt än tidens mer renodlade actionspel, och spelet innehöll bland annat begränsad utrustning, varierade uppdrag och ett tydligt fokus på planering.
Ett annat tidigt exempel var Hostages (1988), där spelaren leder en insatsstyrka i en gisslansituation. Spelet har i efterhand beskrivits som en tidig föregångare till senare serier som Rainbow Six.
Under 1990-talet fördjupades genren ytterligare genom spel som SEAL Team och Terra Nova: Strike Force Centauri, där gruppstyrning, mer avancerad simulering och tredimensionella miljöer fick större betydelse.
Genrens kommersiella genombrott kom i slutet av 1990-talet med spel som Tom Clancy's Rainbow Six (1998) och Delta Force. Särskilt Rainbow Six har i efterhand lyfts fram som ett normgivande spel för genren, med fokus på planeringsfas, gruppledning och metodiskt genomförda insatser.
Även modifieringar av andra spel fick stor betydelse för genrens utveckling. Counter-Strike, ursprungligen en modifikation till Half-Life, blev ett av sin tids mest spridda flerspelarspel och etablerade många av de tävlingsinriktade former av taktiskt skjutspel som senare skulle bli vanliga.
Under 2000-talet kom flera serier att tona ned realismen till förmån för snabbare och mer filmisk action, men genren fortsatte att leva vidare genom både större och mindre titlar. Ett modernt exempel är Arma 3, som av sin utvecklare beskrivs som en "militär sandlåda" med tonvikt på autentisk strid, och vars teknik även fått användning inom militär utbildning.
Militär användning Besläktade system inom genren har också använts i utbildningssammanhang. Serien Virtual Battlespace, utvecklad av samma företag som ligger bakom Arma, har använts av bland annat USA:s militär och flera NATO-länder för träning och övning. I forskning om gränssnittet Pointman beskrivs hur systemet kombinerar huvudspårning, handkontroll och fotpedaler för att ge mer realistisk kontroll över soldatens hållning, rörelse och vapenhantering i simulerade miljöer.
Se även Förstapersonsskjutare Tredjepersonsskjutare Militär simulering
Referenser
Kategori:Datorspelsgenrer