Falkenhielm var en svensk adlig ätt.
Historik Ätten Falkenhielm adlades den 20 mars 1680 och introducerad samma år. Ätten har sitt ursprung i borgarsläkten Engelbrechtsson från Nylöse, där stamfadern Amund Engelbrechtsson var borgare. Hans son Tore Amundsson gjorde karriär i statlig tjänst som registrator i kungliga kansliet och senare borgmästare i Bremen.
Den adliga ätten grundades genom sonsonen Amund Toresson, som var officer vid artilleriet och upphöjdes i adligt stånd med namnet Falkenhielm. Han avancerade till överste för artilleriet i Stockholm och verkade inom både militär och administrativ tjänst under stormaktstiden.
Ätten fortlevde främst genom militära befattningshavare, däribland sonen Henrik Falkenhielm, som tjänstgjorde vid artilleriet och deltog i krig under tidigt 1700-tal. Den sista manlige medlemmen i Sverige var Carl Vilhelm Falkenhielm, överlantjägare i Jönköpings län, som avled 1774. Därmed utslocknade ätten på svärdssidan i Sverige den 19 september 1774.
Ätten var genom giftermål förbunden med flera andra adliga och borgerliga släkter och speglar den sociala rörligheten från borgerskap till adel under 1600-talet.
Referenser Noter
Kategori:Svenska adelsätter