Ole Gabriel Gabrielsen Ueland, född 28 oktober 1799 på gården Skaaland, Lund docken, Stavanger amt, död 9 juli 1870, var en norsk politiker.
Ueland erhöll ingen annan undervisning än den dåtidens folkskolor kunde ge, men studerade på egen hand samt blev skollärare 1817 och sedermera klockare med obetydlig lön. Genom sitt gifte 1825 fick han gården Ueland i den närbelägna Heskestad socken och tog efter denna gård sitt namn. År 1852 blev han länsman, men avsade sig 1855 denna post, då regeringen nekade honom rättighet att resa för att inträda i den av stortinget nedsatta jurykommissionen. Åren 1832–1868 representerade han Stavanger amt i stortinget, där han 1833 anslöt sig till den bondeopposition, som då framträdde och vars första strävan gällde införandet av en ny kommunalförfattning ("formandskabs"-lagarna). Ueland blev snart en av oppositionens mera framstående ledare. Han var den förste representanten för den speciellt västländska politiken, och trots hans obestridliga begåvning bar hans politiska uppträdande alltid prägeln av de små förhållanden, varunder han levat i sin hembygd. Sedan formandskabslagarna sanktionerats (1837), blev Ueland den förste ordföranden i sin hembygds formandskab. Den opposition Ueland representerade var väsentligen konservativ, i synnerhet när det gällde förändringar i grundlagen, och hyllade sparsamhetssystemet. Särskilt under de första stortingen hade han och hans meningsfränder alltid skäl till hands som sparsamhetsvänner. På stortinget 1836 försäkrade Ueland sålunda, att "den store generalen Bonaparte" aldrig lagt synnerlig vikt på artilleriet, utan städse betraktat detsamma som ett mindre viktigt vapen. Något statsekonomiskt eller politiskt system hade han aldrig, och i fråga om tullskydd eller frihandel visade han sig mycket vacklande, men han lärde mycket med tiden och var vid sin död i många stycken en helt annan man än förut. På sista tiden förlorade han också en del av sitt inflytande, ehuru hans prestige syntes oförminskad. År 1865 blev han medlem av unionskommittén och deltog i alla dess arbeten. Kommittéförslaget, i vilket han ansåg sig ha väsentlig del, skattade han mycket högt, men kom icke till att försvara detsamma i stortinget, emedan han dog omedelbart före valen. Hans bortgång inträffade vid en viktig vändpunkt, och de ledare, som tog arv efter honom, hade helt andra politiska synpunkter. Då Ueland å ena sidan var konservativ, å den andra oppositionell, följde därav, att han åberopades som stöd för mycket skilda meningar. Flera av hans söner var stortingsmän, men spelade icke någon större roll.
Referenser
Kategori:Norska stortingsledamöter Kategori:Födda 1799 Kategori:Avlidna 1870 Kategori:Män