Paul Kenneth Bernardo (även känd som Paul Teale), född 27 augusti 1964 i Scarborough, Ontario, är en kanadensisk seriemördare känd för morden han begick tillsammans med sin fru Karla Homolka (född 4 maj 1970).
Biografi Bernardo föddes i en dysfunktionell familj. Hans far, Kenneth, var en framgångsrik affärsman tills han åtalades för sexuellt övergrepp på ett barn 1975; han började senare misshandla sin dotter. Bernardos mor, Marilyn, drabbades av en klinisk depression på grund av sin makes våldsamma beteende och gick upp en hel del i vikt. När Bernardo var i tonåren berättade hans mor att han var son till hennes före detta älskare, och att hon och hans far hållit detta hemligt genom att skriva familjens efternamn på Bernardos födelsebevis.
Bernardo studerade på Sir Wilfrid Laurier High School och gick på University of Toronto i Scarborough. I vuxen ålder blev han anställd av Price Waterhouse och Amway.
Brott Våldtäktsmannen i Scarborough Bernardo begick ett flertal våldsamma sexuella övergrepp i och omkring Scarborough i Ontario. De flesta av övergreppen var på kvinnor som han förföljde efter att de stigit av bussen sent på kvällen.
Den 4 maj 1987 begick Bernardo sin första våldtäkt på en 21-årig kvinna, framför hennes föräldrars hus, efter att ha förföljt henne hem. Attacken ägde rum i över en halvtimme. Den 14 maj 1987 begick Bernardo sin andra våldtäkt. Han attackerade en 19-årig flicka på hennes föräldrars bakgård. Den 27 juli 1987, försökte Bernardo begå ännu en våldtäkt. Trots att han brutalt misshandlade den unga kvinnan tvingades han att ta till flykten när offret kämpade emot.
Den 27 oktober 1987, då Bernardo var 23, träffade han Karla Homolka på en restaurang i Scarborough. Bernardo och hans nära vän Van Smirnis gick till Homolkas hotellrum för att titta på film med hennes kollega, Debbie Purdie. Bernardo och Homolka hade sex i över tre timmar, när Purnie och Smirnis befann sig i samma rum.
Den 16 december 1987 begick Bernardo sin tredje våldtäkt på en 15-årig flicka. Den här brutala våldtäkten ägde rum i ungefär en timme. Följande dag sände Metropolitan Toronto Police Department ut varningar till kvinnor i Scarborough som färdas ensamma på kvällen, särskilt till dem som åkte buss. Den 23 december 1987 begick Bernardo sin fjärde våldtäkt. Under detta våldsamma övergrepp våldtog han en 17-åring, den här gången beväpnad med en kniv som han använde för att hota sina offer. Det var först efter denna våldtäkt som benämningen "Våldtäktsmannen i Scarborough" myntades. Den 18 april 1988 attackerade Bernardo en 17-åring. Den här femte Scarboroughvåldtäkten varade i 45 minuter. Den 25 maj 1988 blev Bernardo nästan gripen av en utredare från Metro Toronto som följde efter honom från en busskur. Utredaren lade märke till hur han gömde sig under ett träd och började följa efter honom, men Bernardo kom undan. Den 30 maj 1988 begick Bernardo sin sjätte våldtäkt, den här gången i staden Clarkson några kilometer från Scarborough. Den våldsamma attacken mot en 18-årig kvinna ägde rum i en halvtimme. Bernardo försökte våldta för sjunde gången den 4 oktober 1988. Hans avsedda offer kämpade emot och blev knivhuggen två gånger i låret, en skada som krävde 12 stygn. Den 16 november 1988 begick Bernardo sin sjunde våldtäkt på en 18-årig flicka utanför hennes föräldrars hus.
Följande dag bildade Metro Police en specialstyrka med syftet att fånga våldtäktsmannen i Scarborough. Specialstyrkan konstaterade: "Vi uppmanar alla kvinnor till att planera sina resvägar på kvällarna med stor varsamhet. Vi ber invånare om att hålla utkik efter någon misstänkt omkringströvande på busshållplatser, och på alla andra ställen där kvinnor kan tänkas vistas. Om någon kvinna känner sig hotad skall hon omedelbart bege sig till närmaste hus, eller till en säker plats, och ringa 911."
En skärpt granne jagade bort Bernardo den 27 december 1988 efter att han försökt begå sin åttonde våldtäkt. Den 20 juni 1989 försökte Bernardo ännu en gång våldta en ung kvinna; hon kämpade emot och hennes skrik drog till sig grannars uppmärksamhet. Bernardo flydde från platsen med rivsår i ansiktet. Den 15 augusti 1989 begick Bernardo sin åttonde våldtäkt, denna gång på en 22-årig kvinna. Han hade förföljt henne till hennes lägenhet natten innan och väntade nu utanför lägenheten på att hon skulle komma hem. Den här särskilt våldsamma attacken varade i två timmar. Den 21 november 1989 begick Bernardo sin nionde våldtäkt på en 15-årig flicka vilken han fått syn på i en busskur. Övergreppet ägde rum i 45 minuter. Den 22 december 1989 begick Bernardo sin tionde våldtäkt på en 19-årig kvinna. Övergreppet ägde rum i ett trapphus tillhörande en parkeringsplats som låg under jord och varade i en halvtimme. Den 27 maj 1990 begick Bernardo sin elfte våldtäkt i Scarborough. Våldtäkten ägde rum i över en timme. Det 19-åriga offers klara minnesbild av gärningsmannen gjorde det möjligt för polisen, att med hjälp av datorer, förfärdiga en fantombild av gärningsmannen. Fantombilden släpptes två dagar senare och publicerades i Torontos lokala dagstidning såväl som i andra tidningar.
Efter två månader hade mängder av tips inkommit till polisen, från Bernardos vänner och bekanta, om hur skrämmande lik han var fantombilden på Scarborough-våldtäktsmannen. Bernardo togs in på förhör av två brottsutredare. Förhöret, som ägde rum den 20 november 1990, ägde rum i 35 minuter och Bernardo lämnade frivilligt blodprov till rättsmedicinska tester. När utredarna frågade honom varför han trodde att han blev utredd för Scarboroughvåldtäkterna, medgav han att han faktiskt liknade fantombilden. Senare samma dag berättade han för Homolka om polisförhöret och övertygade henne om att han inte var Scarborough-våldtäktsmannen. Den 1 februari 1991 flyttade Bernardo till St. Catharines. Våldtäkterna i Scarborough hade upphört, men:
Den 15 april 1991, begick Bernardo sin tolfte våldtäkt, fast den här gången i St. Catharines. Liksom vid de tidigare våldtäkterna gällde det ett ungt offer, en 14-årig flicka. Men till skillnad från de andra våldtäkterna ägde denna rum på morgonen, inte på natten. Och han förföljde inte offret från en busshållplats den här gången. Det har framkommit att detta var våldtäkten som blivit felaktigt anförd den 19 februari 1993, och som "klart påvisar samma modus operandi som våldtäktsmannen i Scarborough." Utredarna som gjorde husrannsakan påstod också felaktigt att "inga anfall begicks i det området (Scarborough)" efter att Bernardo blivit "intervjuad som möjlig misstänkt för våldtäkterna i Scarborough november 1990." I själva verket ägde Bernardos sista våldtäkt i Scarborough rum sex månader, innan han intervjuades av polisen.
Under ett polisförhör med Karla Homolka 1993 berättade hon om hur Bernardo en gång skröt för henne om att ha våldtagit så många som 30 kvinnor, dubbelt så många som polisen misstänkte honom för. Homolka beskrev honom som "den lycklige våldtäktsmannen".
Den 21 februari rapporterade Toronto Star att Bernardo erkänt minst tio andra sexuella övergrepp på kvinnor, men som han aldrig anklagades för. Majoriteten av övergreppen ägde rum 1986, ett år innan polisen börjat utreda våldtäkterna i Scarborough. "Trots att myndigheterna misstänkt Bernardo för att ha varit inblandad i ett flertal andra brott (som exempelvis en rad våldtäkter i Amherst, New York och Terri Andersons mystiska drunkning Martindale Pond i St. Catharines), har han inte förrän nu erkänt sig skyldig till andra brott än de han blivit gripen för." Det har rapporterats att Bernardos advokat, Tony Bryant, skickade informationen till rättsliga myndigheter föregående november.
"Jane Doe" Två år tidigare när Homolka arbetade i en djuraffär stiftade hon bekantskap med en 13-årig flicka som såg upp till Homolka som en storasyster. Den 7 juni 1991 bjöd Homolka med tonåringen (med pseudonymen Jane Doe i rättegångarna) på en tjejkväll. Efter att ha shoppat och ätit middag den kvällen tog Homolka med "Jane Doe" till huset på Bayview Avenue och bjöd henne på drinkar spetsade med halcion.
Efter att "Jane Doe" förlorat medvetandet ringde Homolka till Bernardo och berättade att hans överraskning till bröllopspresent var klar. De klädde av "Jane Doe", som var oskuld, och Bernardo filmade medan Homolka våldtog henne innan han själv våldtog "Jane Doe" och utsatte henne för anal våldtäkt. Följande morgon mådde "Jane Doe" illa och kräktes. Hon trodde att det var på grund av att det var första gången hon druckit alkohol. Hon insåg inte, att hon hade blivit våldtagen.
I augusti blev hon inbjuden igen till Port Dalhousie för att tillbringa natten där. "Jane Doe", vars identitet skyddas av lagen, slutade andas efter att hon hade blivit drogad och när Bernardo började våldta henne. Homolka ringde 911 för att få hjälp men ringde tillbaka några minuter senare och sade att "allt har ordnat sig" och sjukvårdarna från akuten kallades tillbaka.
Den 22 december 1992 besökte "Jane Doe" paret ännu en gång. Den här gången pressade paret henne till att ha sex med Bernardo; hon blev upprörd och gick därifrån.
Morden på skolflickor Tammy Homolka 1990 hade Bernardo tillbringat mycket tid tillsammans med Homolkas familj, och gjort ett mycket gott intryck på dem. Han var förlovad med den äldsta dottern och flirtade konstant med de yngsta. Men han hade inte talat om för dem att han förlorat sitt jobb och istället smugglade han cigaretter över gränsen mellan Kanada och USA. Vid det laget hade han blivit besatt av Tammy Homolka (född 1 januari 1975), kikade in genom hennes fönster och gick in i hennes rum och onanerade medan hon sov. I juli tog Bernardo med henne över gränsen för att smuggla mer öl till en fest hos Homolkafamiljen; Bernardo berättade för sin fästmö, att när de var där, blev de "fulla och började hångla".
Enligt Bernardos vittnesmål under rättegången den 25 juli 1990 hade Homolka blandat spaghettisås med krossade valiumtabletter som hon hade stulit från djurkliniken i Martindale där hon arbetade. Hon serverade middag till sin syster som inom kort förlorade medvetandet. Bernardo började våldta henne medan Homolka tittade på, men efter en minut vaknade Tammy till.
Sex månader före deras bröllop stal Homolka bedövnings- och sömnmedel från kliniken. Den 23 december 1990 blandade Homolka och Bernardo sömntabletter i 15-åringens drink. Efter att Tammy förlorat medvetandet klädde paret av henne, och Homolka lade en trasa dränkt i halotan över sin systers näsa och mun.
Homolka ville "ge Tammys oskuld till Bernardo i julklapp" för att Bernardo, enligt Homolka, alltid varit upprörd över att hon inte var oskuld när de träffades. Medan hennes föräldrar låg och sov på övervåningen, filmade paret när de våldtog henne i källaren. Tammy började kräkas. Paret försökte väcka henne till liv igen utan att lyckas. Innan de ringde 911 gömde de undan alla bevismaterial, klädde på Tammy och bar ner henne i källarsovrummet. Några timmar senare dödförklarades Tammy Homolka på St. Catharines General Hospital utan att ha återfått medvetandet.
Trots parets ifrågasatta beteende – dammsugning av golv och tvätt mitt i natten och trots en kemisk brännskada på Tammys ansikte, trodde polisen från Niagara Regional och Homolkas familj på parets berättelse om hur det hela hade gått till. Den officiella orsaken till Tammy Homolkas död var en olycka; hon kvävdes av sin egen uppkastning efter konsumtion av alkohol. Därefter filmade paret sig själva när Karla klädde sig i Tammys kläder och låtsades vara sin syster. Kort efteråt flyttade de från familjen Homolkas hus och hyrde en envåningsvilla i Port Dalhousie, för att lämna hennes föräldrar ifred med att bearbeta sin sorg efter förlusten.
Leslie Mahaffy