Stabäcks herrgård (även kallad Stabäcks gård eller Stabäcks bergsmansgård) är en historisk herrgårdsanläggning belägen i byn Stabäck, drygt två kilometer nordost om Ängelsberg i Fagersta kommun, Västmanlands län. Anläggningen utgör en av de mest välbevarade bergsmansgårdsmiljöerna i Västmanland och är utpekad som kulturhistoriskt värdefull i kommunens kulturmiljöprogram sedan 1985.
Läge och beskrivning Stabäcks herrgård ligger i byn Stabäck i Västervåla socken, Fagersta kommun. Anläggningen är belägen på båda sidor om landsvägen och består av en huvudbyggnad med två flygelbyggnader på norra sidan, samt två ekonomibyggnader – en loge/lada och ett stall/vagnslider – på södra sidan. Byn Stabäck utgörs av en gles grupp gårdar och torp utmed landsvägens äldre sträckning och är nära belägen intill världsarvet Engelsbergs bruk. Byggnader Huvudbyggnaden uppfördes ca 1849-1860 av Johannes Mattsson. Byggnaden är i en och en halv våning, vilar på torpargrund och har stomme av timmer. Fasaden är spritputsad i vitt och har en symmetrisk uppbyggnad med två frontespiser på sadeltaket. Taket är täckt med svart plåt. En veranda med lövsågade snickerier (snickarglädje) finns på södra fasaden. Byggnaden präglas av sparsmakad klassicism med profilerad gesims och kapitälantydan.
De två flygelbyggnaderna (östra respektive västra) flankerar huvudbyggnaden och har timmerstomme, faluröd locklistpanel och enkupigt lertegel på sadeltaken. Undertaken är gjorda av tätt lagda klovor och slanor av gran, belagda med näver. Den västra flygeln innehåller bostadsrum, bagarstuga med fungerande bakugn samt jordkällare. Den östra flygeln har använts som mangelbod, ekonomibyggnad och bostad. Flygelbyggnaderna tros vara äldre än huvudbyggnaden men dokumentationen är ofullständig.
Logen/ladan på fastighetens västra del, söder om landsvägen, kan till sina äldsta delar vara uppförd på 1700-talet eller 1800-talets början. Byggnaden är uppförd i en västersluttning över bäcken Stabäcken, som flödar under huset. Den södra och äldsta delen är timrad med utknutar; den norra delen är uppförd i stolpverk med stående slät panel. Taket är belagt med tvåkupigt lertegel på östra takfallet och enkupigt lertegel på västra takfallet. Taket lades om 2012 med bidrag från Länsstyrelsen i Västmanlands län.
Stallet/vagnslidret på fastighetens östra del, söder om landsvägen, härrör troligen från slutet av 1800-talet. Byggnaden är delvis timrad och delvis uppförd i stolpverk, med locklistpanel och lockpanel. Taket är belagt med näver och enkupigt lertegel. Den norra delen av byggnaden revs efter en lastbilskollision.Fredrik Ehlton, Västmanlands läns museum, Ladugård på Stabäck 2:131 – omläggning av tak, Kulturmiljö Rapport B 2013:B16
Fornlämningar Vid bebyggelsen finns ett hytt- och hammarområde med okänd utsträckning bestående av slaggförekomster (RAÄ-nummer Västervåla 5:1). Slaggen utgörs av både hytt- och hammarslagg som ligger blandade. Slaggen kan följas in under logen/ladan i bäcken och på östra sidan av byggnaden finns enstaka slaggstycken. Lämningarna skyddas av kulturminneslagen.
Kulturhistorisk värdering Stabäcks herrgård är utpekad som värdefull miljö i Fagersta kommuns kulturmiljöprogram från 1985. Byggnaderna finns med i Kulturhistorisk byggnadsinventering i Fagersta kommun från 1980 och pekades då ut som kulturhistoriskt värdefulla och kulturhistoriskt intressanta, ingående i en kulturhistoriskt värdefull miljö.
Sammanfattning av kulturhistoriska värden: kontinuitetsvärde, byggnadshistoriskt värde, arkitektoniskt värde, miljöskapande värde och lokalhistoriskt värde.Fagersta Kommuns Kulturminnesprogram 1985 av H. Simonsson & K. Ström Historia
Medeltida ursprung och kopplingen till Engelbrekt Stabäck utgör den äldsta bebyggelsen i denna del av Västervåla socken och har bedrivit bergsbruk sedan medeltiden. Byns medeltida namn var Staffbække, och orten omnämns första gången i ett pergamentsbrev daterat den 22 februari 1462, där "aengleka j staffbaekke" nämns som tolvman vid ett fastebrev i Norbergs socken. I landskapshandlingarna för år 1539 förekommer en Englika i Stabäck.
Det som senare kom att bli Engelsbergs bruk är baserat på avstyckningen Englikbenning, som gjordes i slutet av 1300-talet. I skattelängden från 1371 nämns Stabäck inte, vilket i äldre forskning förklarats med att dåvarande ägare möjligen var frälse. Tack vare sin öppna och odlingsbara jord antas Stabäck ha varit den så kallade bolbyn – ursprungsbyn – i trakten.
Den Englika som gav namn åt det som senare blev Engelsbergs bruk var farfar till frihetshjälten Engelbrekt Engelbrektsson (ca 1390–1436). Engelbrekt Englikosson, sonson till den förste Englika, omnämns i ett brev från 1392 som frälseman och förde ett adligt vapen bestående av en kluven sköld med en halv lilja och en vinge. Hans son, Engelbrekt Engelbrektsson, kom att leda det stora bondeupproret mot fogdeväldet på 1430-talet och är en av medeltidens mest framträdande svenska historiska gestalter.
En Engelbrekt Englikasson – son till en Englika i Stabäck – förekommer i skattelängder från 1558 och var vid den tidpunkten den rikaste mannen i Västervåla enligt Älvsborgs lösen 1571. Han förekommer i handlingarna så sent som 1588, varefter Thomas Sigfridsson nämns i Stabäck från 1589, troligen som måg till Engelbrekt.
Bergsbruk och järnhantering Bergsbruk har bedrivits i Stabäck sedan 1300-talets slut. Vid den bäck som rinner ut i sjön Snyten – den bäck som gett byn dess namn – har det funnits primitiva blästerugnar och senare masugnar. Den sista hyttan vid bäckens utlopp blåstes ned 1751 och den sista hammaren tystnade 1748.
Stabäcks bergsmän hade under lång tid bedrivit järnhantering vid Sågholmen på östra sidan av vattendraget Snytån, nära Engelsbergs bruk. Stabäcks hytta på Sågholmen anlades 1662 och lades ned 1752. En hammare, som kan ha anlagts redan 1614, lades ned 1877. Bergsmännen i Stabäck hade tillgång till Englikebennings hytta efter 1752 och drev järnhanteringen vid Snytån parallellt med Engelsbergs bruksägare.
På Hyttgärdet i Stabäck påträffas fortfarande slagg i marken. Under ekonomibyggnaden loge/lada rinner bäcken Stabäcken, och i dess botten har blandad hytt- och hammarslagg påträffats. Dessa lämningar (RAÄ Västervåla 5:1) skyddas av kulturminneslagen.
Mattssonsläkten och herrgårdsbyggnaden Herrgårdens nuvarande huvudbyggnad uppfördes av bergsmannen Johannes Mattsson (1824–1899). Enligt en inskription på husets östra gavel byggdes det år 1860, medan äldre byggnadsinventeringar anger 1849 som byggår. Johannes Mattsson var son till bergsman Matts Mattsson (1787–1838) och Anna Hansdotter (1795–1837), som båda avled när barnen var i tonåren. Johannes ärvde gården och fortsatte som bergsman och bonde.
Johannes gifte sig 1852 med Anna Abrahamsdotter (1825–1912) från Hedkärra i Västanfors och fick tillsammans med henne barnen Gustaf Erhard (1853), Fredrika Ulrika (1855), Augusta (1858) och Charlotta (1858). Johannes var politiskt aktiv: han var nämndeman och kommunalstämmans ordförande i många år. När brukspatron Gabriel Caspar Timm gick i konkurs 1869 och hans egendomar såldes på offentlig auktion, ropade Johannes Mattsson och bruksidkaren Carl Erik Westling in Engelsbergs bruks produktionsenheter gemensamt. De nya ägarna titulerades bruksägare och drev bruket vidare tills verksamheten upphörde helt 1919. Johannes Mattsson avled den 5 oktober 1899 och är begravd på Västervåla kyrkogård.
Gustaf Mattsson och herrgårdens sista epok Gustaf Erhard Mattsson (1853–1943), son till Johannes, övertog gården efter faderns död 1899 och var bruksägare under brukets sista decennier. Han övertog även faderns roll som kommunalstämmans ordförande i början av 1880-talet och behöll uppdraget i 50 år, till 1934. Därtill var han ledamot i kyrkorådet, landstingsman, ordförande i Norbergs lasarettsdirektion och ordförande i Norbergs härads vägstyrelse. Han donerade grundplåten till sockenstugan som uppfördes 1936.
Under första världskriget anlade Gustaf Mattsson ett litet vattenkraftverk i bäcken för att förse gårdens byggnader med elektricitet. Gustaf Mattsson var ogift och barnlös. År 1923 sålde han hela egendomen, utom boningshuset, till Barkens bruk, men med förbehåll att han och hans syskon fick bo kvar så länge någon av dem levde. Boningshuset såldes 1942 till generalkonsul Axel Axelsson Johnson med samma förbehåll.
Gustaf Mattsson avled den 16 februari 1943. Systern Charlotta Mattsson (1858–1951) var den sista av Mattssonsläkten på Stabäck och avled den 26 april 1951, i sitt 94:e levnadsår.
Husföreståndarinnan Signe Lilja (sedermera Sundkvist, 1906–2009) anställdes på herrgården i mitten av 1930-talet och skötte de tre åldrande syskonen inklusive avancerad hemsjukvård fram till Charlottas bortgång. Hon avvecklade sedan herrgårdens inventarier och överlämnade byggnaden till ägaren. Signe Sundkvist uppnådde en ålder av 102 år.
Ägarhistorik efter 1951 Efter att Charlotta Mattsson avled 1951 stod herrgårdsbyggnaderna tomma eller hyrdes tillfälligt ut till anställda vid Avesta Jernverk, som hade övertagit äganderätten. År 1983 avstyckades mangården med huvudbyggnaden och de två flygelbyggnaderna. Tomten köptes av Sven och Lillemor Bergman, som genomförde en genomgripande renovering och modernisering av huset. År 1985 såldes fastigheten vidare.
Sixten Holm (1920–2009) och Elsa Berggren Holm (född 1931 i Svartbyn, Överluleå) förvärvade herrgården i februari 1985 och bebodde den permanent. Elsa Berggren Holm bedrev från 2011 systematisk forskning om herrgårdens och Mattssonsläktens historia med hjälp av Arkiv Digital och kyrkliga arkivkällor. Resultatet publicerades 2015 i skriften Mattssonsläkten i Stabäck. Hon sammanställde även en fotobok om Stabäck och Ängelsberg. Elsa Berggren Holm föredrog beteckningen bergsmansgård för anläggningen; Mattssonsläkten hade dock själv använt beteckningen herrgård.
Sommaren 2012 besökte Per-Olof Tellander (född 1953) från Falun herrgården tillsammans med sin hustru Karin. Han hade forskat i sin familjs historia och konstaterat att hans mormors farfar var Anders Mattsson, bror till Johannes Mattsson. Tellander och Elsa Berggren Holm utbytte forskningsresultat. Tellanders arbete publicerades som Med rötter i Stabäck – en släkt- och mikrohistoria från Västervåla socken i Västmanland (2012, rev. 2014).
År 2022 förvärvades herrgården av Anna och Kristian Landtblom, båda läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset. De nya ägarna arbetar med varsam renovering efter råd från Västmanlands läns museum.
Skogsbranden 2014 Sommaren 2014 drabbades Stabäck av skogsbranden i Västmanland, den största skogsbranden i Sverige sedan åtminstone 1950-talet. Branden startade den 31 juli 2014 i Surahammars kommun och fick ett explosionsartat förlopp den 4 augusti. Stabäck var ett av de värst drabbade områdena; flera byggnader skadades eller förstördes, dock inga boningshus. Invånarna evakuerades. En person omkom och ytterligare en skadades allvarligt i samband med branden i Stabäcks närhet. Herrgårdsbyggnaderna klarade sig, men branden orsakade missfärgning av fasaden som noterades vid Västmanlands läns museums besiktning 2023.Västmanlandsläns Museum - Byggnadsvårdsrådgivning Stabäcks herrgård, fastigheterna Stabäck 2:131 och Stabäck 11:2 (2023, dnr VLM230018).
Källor
Kategori:Herrgårdar i Västmanland Kategori:Byggnader och anläggningar i Fagersta kommun