Sverigefinska folkdräkten () har varit en folkdräkt och identitetssymbol för den sverigefinska minoriteten i Sverige sedan 1970-talet. Dräkten skapades för att synliggöra minoritetens historia och ge dess medlemmar en enande symbol som förenar rötterna i Finland med livet i det nya hemlandet.
Historik Idén till en gemensam dräkt för sverigefinnar väcktes 1973 i Finspång under en träff för finska föreningars kvinnoavdelningar . Dräkten komponerades av Kaino Oinonen, en hantverkslärare från Polvijärvi som flyttat till Eskilstuna 1971. Oinonen ledde arbetet genom en studiecirkel inom Eskilstuna Finska Förenings (ESS) kvinnoavdelning, Naisjaosto (NS)
Den första kompletta dräkten färdigställdes av Oinonen den 16 mars 1979. Dräkten presenterades officiellt för en bredare publik år 1980 i samband med kvinnoavdelningens 10-årsjubileum, då totalt 15 dräkter vävda av medlemmarna visades upp .
Efter ett mångårigt arbete för ett formellt erkännande, där bland annat Sinikka Turunen var drivande, fick dräkten officiell status år 2000 då den registrerades i den svenska folkdräktsboken. Den blev därmed den första "utländska" dräkten i Sverige att få officiellt erkännande.
Utformning och symbolik Dräktens design bygger på en djup symbolik kring migration och tillhörighet, där färgerna i tyget berättar en historia om resan mellan länderna.
Kvinnodräkten
miniatyr|höger|Sverigefinsk folkdräkt buren av Meeri Bragge.
Färger: Basfärgerna blått och vitt representerar födelselandet Finland, medan den gula färgen intill det blåvita är symbolen för det nya hemlandet Sverige. Kjolen (hame): En mörkblå kjol med ränder som bär specifik betydelse: den röda randen står för önskningar och drömmar, den svarta randen symboliserar sorg och migrationens svårigheter, och den gröna randen representerar förväntan och sommaren i båda länderna. Livstycket (liivi): Ett svart livstycke vars färg återkopplar till sorgen och bördan av migrationen. Förklädet (essu): Ett vitt förkläde som enligt Kaino Oinonen kräver ansvarskänsla av sin bärare. Spetsar: Dräkten har två spetsar med symboliska namn: vieraalla maalla olen nyt ’i främmande land är jag nu’ i midjan, och sitä kuusta kuuleminen i fållen, vilket anspelar på att man ska visa respekt för det land man bor i. Smycken: Till dräkten hör en silverbrosch kallad lentävä lintu ’flygande fågel’, som fångar känslan av att befinna sig mellan två kulturer.
Mansdräkten
miniatyr|höger|Sverigefinsk mansdräkt buren av Matti Hyytiäinen.
Väst: En randig väst där rändernas färger och symbolik överensstämmer med kvinnornas kjol. Skjorta: En vit, kraglös skjorta skapad efter gamla förfäders modeller. Byxor: Svarta byxor som kan vara antingen långa eller knälånga. Huvudbonad: En randig mössa med band som kan knytas under hakan.
Användning Den sverigefinska folkdräkten har använts som en högtidsdräkt vid en rad specifika tillfällen och märkesdagar som är centrala för den sverigefinska minoritetens identitet och kulturhistoria
Referenser
Kategori:Sverigefinnar Kategori:Folkdräkter