Inez Milholland Boissevain, född 6 augusti 1886 i Brooklyn, död 25 november 1916 i Los Angeles, var en amerikansk jurist och kvinnosakskämpe under första vågens feminism i USA. Milholland var en framstående aktivist för kvinnors rättigheter och blev efter sin förtidiga död martyr för National Woman's Party i dess strävan att införa kvinnlig rösträtt.

Biografi

Uppväxt och utbildning Fadern John Elmer Milholland var journalist vid New-York Tribune. Modern, Jean Torrey, var av skottsk börd. Föräldrarna var anhängare av kvinnlig rösträtt och medborgerliga rättigheter för afroamerikaner. De deltog i protester mot Jim Crow-lagar och umgicks med Mary Church Terrell och Mary White Ovington, som sedermera grundade National Association for the Advancement of Colored People (NAACP). Vid sidan av journalistiken var fadern affärsman och ägare av Tubular Dispatch Company, som installerade underjordiska rör med luftsug varigenom post transporterades mellan New Yorks stadsdelar. Rörelsen var så framgångsrik, att John Milholland anlitades att installera liknande system i London och Philadelphia. Genom intäkterna kunde barnen sättas i fina skolor och familjen ägde fastigheter i New York, London och i Adirondack Mountains.

Inez Milholland utbildades vid skolor i New York, London och Berlin. Mellan 1905 och 1909 studerade hon ekonomi, historia, engelska, franska, tyska, latin och matematik vid Vassar College. Fritiden ägnades åt idrott och teater. Förutom att hon var lagkapten i landhockey, spelade hon basket, golf och tennis. Hon var aktiv i collegets teaterförening och kreerade bland annat rollen som Romeo i Shakespeares Romeo och Julia. Engagemanget för kvinnlig rösträtt väcktes när Milholland spenderade sommaren 1907 på familjens egendom i London och därvid kom i kontakt med Emmeline Pankhurst.Lumsden, sid. 32.

Vassar College tillät inte studenterna att hålla möten om rösträtt för kvinnor. För att tvinga universitetsledningen att ändra sig, organiserade Milholland 1908 en protest på en intilliggande kyrkogård och inbjöd Charlotte Perkins Gilman och Harriot Stanton Blatch som talare. Som kvinna nekades hon inträde vid Oxford, Cambridge, Harvard och Columbia. I stället antogs hon vid New York University och studerade juridik mellan 1909 och 1912. Efter examen arbetade hon med skilsmässo- och straffrättsliga fall vid advokatbyrån Osborne, Lamb, and Garvan. Senare kompletterade hon sin utbildning med kurser i abnormal psykologi vid Columbia University.Lumsden, sid. 55.

Rösträttskämpe och arbetarvän Inspirerade av de brittiska suffragetterna, anordnade Milholland och Harriot Stanton Blatch för College Equal Suffrage Leagues räkning kvinnosakskampanjer i New York inför William Howard Tafts tillträde som president 1909. Under Republikanernas segerparad, ropade Milholland "Votes for Women" i en megafon från ett hus på Fifth Avenue. I 20 minuter höll hon ett anförande om kvinnlig rösträtt inför en manlig publik som stannade och lyssnade.Lumsden, sid. 35. Milholland gav kost och underhåll åt kvinnliga skräddare som under vintern 1909–1910 strejkade på grund av dålig arbetsmiljö. För det greps hon av polisen, men kunde genom borgen undslippa fängelse. I samband med Ludlowmassakern demonstrerade hon utanför John D. Rockefellers kontor.Nicolosi, sid. 294. När Elizabeth Gurley Flynn greps i samband med en textilarbetarstrejk 1913, agerade Milholland som hennes ombud.

Som jurist opponerade sig Milholland mot dödsstraffet och besökte flera gånger dödsdömda fångar i Sing Sing. Med flera av dem blev hon personlig vän. Genom att kontakta politiker och jurister försökte hon häva domar och hon arbetstränade med frigivna interner. 1913 lyckades hon och några andra få en kvinna, dömd till döden för medhjälp till mord på sin make, frikänd. Eftersom Milholland menade att brottslighet beror på sociala problem, skulle brottsförebyggande åtgärder vara effektivare än inhumana straff.Lumsden, sid. 143–144. miniatyr|Milholland till häst under paraden i mars 1913. 1911 gick Milholland med i National American Woman Suffrage Association (NAWSA) och verkade som organisationens föredragshållare i både USA och London. På uppdrag av Alice Paul, organiserade hon den 3 mars 1913 en parad för kvinnlig rösträtt i Washington, D.C. Paraden på 8 000 deltagare frontades av Milholland själv, sittande på en vit häst och iklädd en medeltida kostym, inför 500 000 åskådare. Den 3 maj genomfördes ännu en stor parad, då längs Fifth Avenue. I täten red Milholland på en häst, bärande USA:s flagga, och ledde tåget av marscherande in på Carnegie Hall.Nicolosi, sid. 301.

1916 splittrades NAWSA när de mer radikala bildade National Woman's Party (NWP). Milholland engagerade sig som talare för NWP och angrep president Woodrow Wilsons senfärdighet inför rösträttsfrågan. Eftersom Milholland ansågs vacker och hennes fysiska fördelar ständigt framhävdes i pressen, placerade Alice Paul medvetet henne som frontfigur. Att hon dessutom var välutbildad gjorde henne till sinnebilden för den "nya kvinnan", som feministerna lanserade.Nicolosi, sid. 288.

Utöver NAWSA och NWP, var Milholland medlem av bland annat Fabianerna, NAACP och Women's Trade Union League. Ideologiskt var hon socialist. Under första världskrigets inledning uppehöll hon sig i Italien och skrev pacifistiska tidningsartiklar, som var så kontroversiella att hon deporterades. Vintern 1915 ingick Milholland i den fredsdelegation på 160 personer som reste med Peace Ship, som Henry Ford chartrat, till Europa. I december ankom fartyget Kristiania, varifrån delegationen reste med tåg till en konferens i Stockholm. Redan under sjöresan kom Milholland på kant med de övriga och kände sig utfryst. Under konferensen vände hon sig emot röstningsförfarandet och utgången blev inte den förväntade.Lumsden, sid. 135, 138.

På hösten 1916 inledde Milholland en talturné i de västra delstaterna för att mobilisera kritiker till Woodrow Wilson. Schemat var hektiskt trots att Milholland var sjuk. Hon led av perniciös anemi, vilket ledde till att hon fick blåmärken, hade smärtor och tappade energi. På två veckor turnerade hon genom sju delstater. Den 23 oktober svimmade hon under ett framträdande i Los Angeles och fördes till Good Samaritan Hospital.Nicolosi, sid. 306. Trots blodtransfusioner avled hon på sjukhuset tio veckor senare. Hennes sista offentliga ord till publiken lär ha varit: "President Wilson, hur länge måste kvinnor vänta på frihet?"

Privatliv Milholland hade en stor bekantskapskrets bland bohemerna i Greenwich Village; till hennes närmaste vänner hörde journalisten Max Eastman, som hon också hade en romantisk relation med. Hennes hem gästades av flera prominenta personer ur societeten och kulturlivet. 1903 var hon ett kort slag förlovad med uppfinnaren Guglielmo Marconi. Hon gifte sig i London den 15 juli 1913 med den nederländske affärsmannen Eugen Jan Boissevain. Även som gift bibehöll hon en liberal syn på sexualitet och argumenterade för rätt till graviditetstester.Nicolosi, sid. 303. Eftersom Milholland var kvinna och gifte sig med en utlänning, förlorade hon sitt amerikanska medborgarskap. Egentligen borde hon därmed förlorat rätten att verka som jurist, men saken fördes aldrig på tal och i praktiken kunde hon fortsätta som advokat.Lumsden, sid. 103.

Eftermäle Den 25 december 1916 höll NWP en minnesceremoni för Milholland i Statuary Hall i Kapitolium. Till hennes ära ändrades namnet på Mount Discovery i Elizabethtown till Mount Inez. NWP och Alice Paul gjorde Milholland till rösträttsrörelsens martyr genom att bilda stödorganisationer med hennes namn och sprida fotografier av henne på en vit häst med texten "Towards the light" i bakgrunden. I januari 1917 ledde Paul en demonstration med 300 personer utanför Vita huset och i tal sades Milholland ha offrat livet för rösträtten. 1924 höll NWP en minnesstund för henne på hennes familjs egendom Meadowmount i Adirondack Mountains. Vissa kritiker menade att NWP cyniskt utnyttjade hennes död för opinionen.Nicolosi, sid. 308. Eugen Jan Boissevain gifte senare om sig med poeten Edna St. Vincent Millay. Hon skrev en dikt om Milholland som hon deklamerade vid en ceremoni för framstående suffragetter i Kapitolium 1923.

William Moulton Marston tog inspiration av Inez Milholland när han skapade seriefiguren Wonder Woman. I TV-filmen Iron Jawed Angels (2004) spelas Milholland av Julia Ormond.

Referenser

Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1886 Kategori:Avlidna 1916 Kategori:Personer från Brooklyn Kategori:Jurister från New York Kategori:Alumner från Vassar College Kategori:Alumner från New York University Kategori:Amerikanska feminister Kategori:Amerikanska rösträttskvinnor Kategori:Amerikanska jurister under 1900-talet