María Juana Moliner Ruiz, född 30 mars 1900 i Paniza, Zaragoza, död 22 januari 1981 i Madrid, var en spansk bibliotekarie, arkivarie, filolog och lexikograf. Hon författade bland annat Diccionario de uso del español.

Biografi

Uppväxt María Moliner föddes den 30 mars 1900 i staden Paniza i Zaragoza. Hennes föräldrar var landsbygdsläkaren Enrique Moliner Sanz (1860–1923) och Matilde Ruiz Lanaja (1872–1932), hon var den mellersta av tre syskon.

År 1902, enligt hennes eget vittnesmål, flyttade hennes föräldrar och båda barnen till Almazán (Soria) och därefter till Madrid. Den yngsta dottern, föddes i huvudstaden. I Madrid gick syskonen i skolan Institución Libre de Enseñanza (fri läroanstalt) på Calle del Obelisco, senare omdöpt till Calle de Martínez Campos, och gjorde sina prov vid Instituto Cardenal Cisneros. Som hon mindes år senare i ett par intervjuer och berättade för Carmen Castro, fick hon vid där lektioner av Américo Castro, som väckte hennes intresse för grammatik.

Hennes far hade fått en tjänst som läkare i flottan och stannade kvar i Argentina efter en andra resa till Amerika 1912 och övergav familjen, även om han första tiden fortsatte att skicka pengar. Detta motiverade troligen hennes mor att 1915 lämna Madrid och återvända till Aragonien, där hon ägde mark och hade familjens stöd. Där lyckades familjen klara sig till stor del tack vare Marías ekonomiska stöd, som redan i ung ålder gav privatlektioner i latin, matematik och historia. Enligt hennes senare barn var dessa svåra omständigheter grundläggande för att forma deras mors personlighet.

Hon tog sina första gymnasieprov som fri elev vid Instituto General y Técnico Cardenal Cisneros de Madrid (mellan 1910 och 1915) och flyttade sedan i juli 1915 till Instituto Goya, då General y Técnico de Zaragoza, där hon var elev från 1917 och där hon avslutade sina gymnasiestudier 1918.

Karriär I Zaragoza utbildade hon sig och arbetade som filolog och lexikograf i Estudio de Filología de Aragón, ledd av Juan Moneva från 1917 till 1921, år då hon samarbetade i skapandet av institutionens Diccionario aragonés.

Han tog licentiatexamen 1921 i historia vid universitetet i Zaragoza, med högsta betyg. Hennes syster Matilde Moliner följde nästan samma bana, tog examen 1925 i samma disciplin med lika stor utmärkelse, och samarbetade också i Estudio de Filología de Aragón.

Året därpå började hon sin praktikplats vid Spaniens nationalbibliotek. I augusti tilldelades hon tjänsten vid Simancas allmänna arkiv, varifrån hon 1924 flyttade till skattekontorets arkiv i Murcia, och i början av 1930-talet, till Valencias arkiv.

I Murcia träffade hon Fernando Ramón Ferrando, nio år äldre än henne, som fick professuren i allmän fysik 1918 och var en erkänd professor i staden. De gifte sig i församlingskyrkan Santa María de Sagunto den 5 augusti 1925. Deras första dotter dog. Hennes söner Enrique (en medicinsk forskare i Kanada, som dog 1999) och Fernando (en arkitekt) föddes i Murcia. Efter att familjen flyttat till Valencia föddes deras två yngsta barn: Carmen (filolog) och Pedro (industriingenjör, chef för ETSI i Barcelona, som dog 1985). Hon var den första kvinnan 1924 att undervisa vid universitetet i Murcia. Under årtiondet 1929-1939 deltog hon aktivt i den nationella bibliotekspolitiken och samarbetade i pedagogiska projekt med Institución Libre de Enseñanza.

Hennes intresse för arkiv, biblioteksorganisation och kulturell spridning ledde henne till att reflektera över dessa ämnen i flera texter (Bibliotecas rurales y redes de bibliotecas en España, 1935) och att aktivt delta i den arbetsgrupp som gemensamt publicerade Instrucciones para el servicio de pequeñas bibliotecas (1937), ett arbete kopplat till de tidigare nämnda pedagogiska uppdragen som planerades och genomfördes av den andra spanska republiken. Programmet för att förse varje stad i Spanien med ett litet bibliotek resulterade i öppnandet av mer än bibliotek.

Dessutom ledde hon biblioteket vid Valencias universitet, deltog i nämnden för förvärv av böcker och internationellt utbyte, som hade till uppgift att göra böcker publicerade i Spanien kända för världen, och utförde omfattande arbete som medlem i bibliotekssektionen vid Sección de Bibliotecas del Consejo Central de Archivos, Bibliotecas y Tesoro Artístico, som inrättades i februari 1937, där hon var ansvarig för skolbibliotekens underavdelning; sedan, 1938, utformade hon en allmän organisationsplan för statliga bibliotek.

År 1939, i och med slutet av det spanska inbördeskriget och kollapsen av andra spanska republiken, drabbades paret av den frankistiska utrensningen av det spanska läraryrket: han förlorade sin professur och förflyttades till Murcia, och María återvände till Archivo de Hacienda de Valencia, där hon sjönk arton nivåer i den offentliga tjänstemannarankningen. År 1946 återinsattes hennes man och blev professor i fysik vid Salamancas universitet.

Före 1936 hade hon studerat tyska. Efter 1939 studerade hon engelska vid det brittiska konsulatet i Valencia, där hennes lärare var hustru till författaren Walter Starkie.

Familjen bosatte sig i Madrid och María började arbeta i biblioteket vid Escuela Técnica Superior de Ingenieros Industriales de Madrid, och blev så småningom bibliotekets chef fram till sin pensionering 1970.

De sista åren av hennes liv präglades av att ta hand om sin make, som hade gått i pension 1962 och var sjuk och blind redan 1968, och av hennes önskan att lugnt finslipa och utöka sin Diccionario de uso del español, som hade publicerats i två stora volymer 1966-1967. Men sommaren 1973 dök de första symtomen på cerebral åderförkalkning plötsligt upp, en sjukdom som gradvis drog henne bort från all intellektuell aktivitet. Hennes make dog den 4 september 1974. År 1970 lämnade hon sitt hus på Don Quijote Street (Cuatro Caminos) och flyttade till Moguer Street (Ciudad Universitaria), där hon dog 1981.

Diccionario de uso del español Hennes ordbok bestod av definitioner, synonymer, uttryck, idiom och ordfamiljer. Dessutom förutsåg hon sorteringsordningen Ll till L och Ch till C (något som RAE inte gjorde förrän 1994) och termer som redan var i allmänt bruk men ännu inte hade godkänts av Real Academia Española, som "cybernetik", och lade till en grammatik och syntax med många exempel. Som hon själv en gång sa: "Akademins ordbok är auktoritetens ordbok. I min har auktoritet inte haft så stor betydelse"... "Om jag börjar tänka på vad min ordbok är, känner jag mig lite förmäten: det är en unik ordbok i världen."

Den första utgåvan (och den enda som godkändes av henne) publicerades 1966–1967.

Som Nobelpristagaren Gabriel García Márquez uttryckte det: María Moliner – för att uttrycka det enkelt – åstadkom en bedrift med mycket få motsvarigheter: hon skrev, ensam, hemma, för egen hand, den mest kompletta, mest användbara, mest noggranna och mest underhållande ordboken i spanska språket. Den kallas Diccionario de uso del español (Ordbok över spanskt språkbruk), omfattar två volymer på nästan 3 000 sidor totalt, väger tre kilo och är följaktligen mer än dubbelt så omfattande som Kungliga Spanska Akademiens, och – enligt min mening – mer än dubbelt så bra. María Moliner skrev den under de timmar som hennes jobb som bibliotekarie tillät henne.

Ordboken anses som ett av de bästa bidragen till området för modern spansk lexikografi.

Referenser

Noter Arkiverad i web.archive.org

Kategori:Födda 1900 Kategori:Avlidna 1981 Kategori:Kvinnor Kategori:Spanska lexikografer Kategori:Spanska filologer