Eduardo Haro Ibars, född 30 april 1948 i Madrid, död där 16 augusti 1988, var en spansk poet, romanförfattare, journalist och essäist.
Han var författare till en poetisk produktion med starka inslag av avantgardism och surrealism, och flera av hans texter har tonsatts av grupper som Orquesta Mondragón. Hans essä Gay Rock (1975) bidrog till att popularisera grupper som The Velvet Underground och glamrockestetiken i Spanien, vilket senare gjorde honom till en betydande gestalt inom den madridska motkulturen movida madrileña.
Biografi Eduardo Haro Ibars var son till journalisten och essäisten Eduardo Haro Tecglen och journalisten Pilar Yvars Tecglen samt sonson till journalisten och dramatikern Eduardo Haro Delage.
Under tonåren bodde han i Tangier, där han kom i kontakt med kulturpersonligheter som Paul Bowles, William S. Burroughs och Francis Bacon.
Liksom sin vän Leopoldo María Panero tillhörde Haro Ibars den generation unga intellektuella som under den sena Francodiktaturen engagerade sig i antifrankistiska miljöer och experimenterade med droger och alternativa livsstilar. Han var bisexuell och deltog i den tidiga homosexuella frigörelserörelsen i Madrid genom sitt engagemang i Frente Homosexual de Acción Revolucionaria (FHAR). Enligt aktivisten Ramón Linaza stod han närmare anarkistiska idéer än organiserade vänsterpartier, och hans kontakter med den trotskistiska organisationen Liga Comunista Revolucionaria (LCR) inskränkte sig huvudsakligen till att skriva för några av dess publikationer.
Missbruk av heroin och andra droger kom att spela en central roll i både hans liv och författarskap. Han utvecklade ett rykte som en spansk poète maudit, eller ”fördömd poet”, ett begrepp som han själv omtolkade till ”förbannad poet”. Under 1980-talet smittades han av hiv genom intravenöst drogbruk och avled 1988 av aidsrelaterade komplikationer.
Författarskap Haro Ibars debuterade som poet 1972 med dikter i tidskriften Papeles de Son Armadans. Han var nära förknippad med den framväxande rockkulturen i Spanien. Hans första bok var essän Gay Rock (1975), som bidrog till att introducera grupper som The Velvet Underground och glamrockestetiken för en spansk publik. Boken innehöll bland annat översättningar av sångtexter och dikter av rockmusiker och har beskrivits som ett viktigt referensverk för senare generationer av spanska författare och kulturutövare. Boken gjorde honom till en viktig förmedlare av internationell ungdoms- och motkultur.
Hans poetiska arbeten omfattar bland annat Pérdidas blancas (1978), Empalador (1980), Sex Fiction (1981) och En rojo (1985). Dikterna förenar surrealistiska bilder med teman som homoerotik, vampyrism, död, droger och politisk revolt.
Flera av hans texter tonsattes av grupper som Orquesta Mondragón, Azul y Negro och Gabinete Caligari.
Som prosaförfattare publicerade han bland annat novellsamlingen El polvo azul: Cuentos del nuevo mundo eléctrico (1985) och romanen El libro de los héroes (1985). Hans sista bok, Intersecciones, utgavs postumt 1991.
Journalistik Parallellt med sitt litterära arbete var Haro Ibars verksam som journalist och kolumnist. Han skrev för bland annat Diario 16, Liberación, Triunfo, Tiempo de Historia, Ozono och Zutik!. Genom sitt journalistiska arbete bidrog han till att sprida idéer från den spanska motkulturen under övergången till demokrati. Biografiförfattaren J. Benito Fernández har särskilt framhållit Haro Ibars betydelse som journalist och kulturkritiker under denna period.
Bibliografi Essäer Gay Rock (1975) ¿De qué van las drogas? (1978)
Poesi Pérdidas blancas (1978) Empalador (1980) Sex Fiction (1981) En rojo (1985) Obra poética (2001)
Prosa El polvo azul: Cuentos del nuevo mundo eléctrico (1985) El libro de los héroes (1985) Intersecciones (1991)
Översättningar El sepulcro (svensk titel: Graven) av H. P. Lovecraft (översättning, förord och kommentarer, 1974)
Källor
Kategori:Män Kategori:Författare från Madrid Kategori:Spanska poeter under 1900-talet Kategori:Födda 1948 Kategori:Avlidna 1988