Tideräkningens historik i Sverige är en kronologisk översikt över tideräkningens och almanackans historik i Sverige. I tideräkning anges tidens förlopp i kalendrar och almanackor. I tidmätning anges tidens förlopp istället med hjälp av olika typer av instrument. Sverige har genom tiderna genomfört flera kalenderbyten.

Bakgrund miniatyr|200px|Romerska kalendern

Olika former av tideräkning har använts sedan lång tid. Tidiga exempel är den babyloniska kalendern (cirka 3000-talet f.Kr), den romerska kalendern (cirka 700-talet f.Kr.) och Anno Graecorum-kalendern (cirka 313 f.Kr.).

Tideräkningssystem miniatyr|200px|runstav I Sverige har ett antal olika kalendrar använts genom tiderna. Kalenderbyten skapar en viss osäkerhet kring korrekta datumangivelser, beroende på länders varierande Switch to the Gregorian Calendar Story /britannica.com (läst 16 jun 2026) övergång Switch to the Gregorian Calendar University of Nottingham /nottingham.ac.uk (läst 16 jun 2026) till annan tideräkning.

Kalenderstaven Under den tidiga kristna tideräkningen i Sverige användes runstavar Tideräkning och almanackor, Institutet för språk och folkminnen /isof.se (läst 16 jun 2026) med inristade runor på en trästav som ett slags kalendarier.

Gammelnordisk kalender En tidig kalender som användes i Norden var den gammelnordiska kalendern som användes under vikingatiden.

Julianska kalendern År 46 f.Kr. övergavs Almanackans historik Almanackan och tideräkningen /Runeberg.org (läst 16 jun 2026) den romerska kalendern då den romerske kejsaren Julius Caesar övergick till den julianska kalendern. Året kallas även annus confusionis (förvirringens år), då den romerska kalendern på 355 dagar nu låg 67 dagar efter i förhållande till årstiderna; Caesar behövde dessutom lägga till ytterligare dagar, varför året omfattade slutligen 445 dagar. Denna kalender infördes i västvärlden på 400-talet och var den dominerande kalendern fram till 1582.

Den julianska tideräkningen började användas i Sverige kring 1000-talet. Detta var i samband med kristendomens införande i Norden.

Gregorianska kalendern miniatyr|200px|Gregorianska kalendern 1582

År 1582 justerades den julianska kalendern (senare kallad Gamla stilen /G.s.) under påven Gregorius XIII. Den 24 februari 1582 utfärdade Gregorius XIII bullan "Inter Gravissimas" i Rom och fastställde den gregorianska kalendern Adoption, Gregorian calendar /sizes.com (läst 16 jun 2026) (senare kallad Nya stilen /N.s.). Övergången bestämdes till den 4 oktober samma år, och den dagen följdes av den 15 oktober. Kalendern infördes direkt i de katolskdominerade länderna och regionerna Italien, Portugal och Spanien. I december samma år övergick även delar av Frankrike, Nederländerna och Schweiz. Acceptansen för den nya kalendern var i den övriga världen, inklusive i ortodoxa och protestantiska länder, mindre tydlig och övergången skedde därefter successivt under flera sekler. I sverige dröjde övergången.

Svenska kalendern miniatyr|200px|Sv kalendern 1712, 30 feb

Under slutet på 1600-talet växte dock intresset för att övergå till Nya stilen med sin förbättrade tideräkning, och i november 1699 beslutade Sverige att införa denna i flera steg. År 1700 infördes den gregorianska kalendern parallellt med den julianska kalendern, och under denna tid använde Sverige den svenska kalendern. Kronologi Nordisk familjebok /Uggleupplagan 15 Kromat-Ledvätska s42 /Runeberg.org (läst 16 jun 2026) År 1700 var ett skottår med 366 dagar. Detta omvandlades dock till ett vanligt år med 365 dagar, genom att ta bort skottdagen, och den 28 februari följdes av den 11 mars.

Kalenderbytet medförde viss förvirring, då man nu låg 1 dag före julianska kalendern (i till exempel Ryssland var det den 10 mars) och 10 dagar efter den gregorianska kalendern (i exempelvis Tyskland var det den 21 mars). I januari 1711 beslutade kung Karl XII att Sverige skulle återgå till den Gamla stilen kommande år.

Julianska kalendern År 1712 återinfördes den julianska kalendern i månadsskiftet februari till mars genom att lägga till den tidigare borttagna skottdagen. 1712 var ett skottår. Därför följdes den 29 februari av den 30 februari (där angiven namnsdag blev "Tillökad") som i sin tur följdes av den 1 mars för att åter ligga i fas med den julianska kalendern.

Den 24 februari 1752 utfärdade kung Adolf Fredrik en kunglig förordning om övergång till den Nya stilen genom att ta bort 11 dagar i februari kommande år.

Gregorianska kalendern miniatyr|200px|Februari 1753, 17 dagar

År 1753 övergick Sverige (inklusive Finland) till den gregorianska kalendern den 17 februari, en dag som följdes av den 1 mars då 18–28 februari togs bort. Danmark (inklusive Norge, Färöarna och Island) hade redan övergått till Nya Stilen år 1700 där den 18 februari följdes av den 1 mars.

Gregorianska kalendern har sedan dess använts i Sverige. Den är den dominerande kalendern i så gott som hela världen.

Almanackor miniatyr|200px|Svenska almanacka 1753

De första almanackorna i tryck Almanack Nordisk familjebok /1800-talsutgåvan 1. A-Barograf s503-506+821 /Runeberg.org (läst 16 jun 2026) utgavs kring år 1460. Pionjären var Pro annis pluribus i Wien, författad av Georg von Peurbach, följd år 1473 av Almanackans historia, Almanackor / almanackor.net (läst 16 jun 2026) Kalendarium novum av Johannes Müller Regiomontanusi i Nürnberg.

De första almanackorna i tryck i Sverige utgavs i mitten av 1500-talet. Den första svenska almanackan (i översättning av danske läkaren Thomas Zeger) utgavs år 1540 i Uppsala Jürgen Richolff Svenska folket genom tiderna, s182 /Runeberg.org (läst 16 jun 2026) av Georg Richolff. 1585 utgavs den första egentliga svenska almanackan, Almanacka och Praktika för året 1585, av Petrus Olaus Wadcenencius i Uppsala.

År 1613 beviljades Sigfrid Forsius ett privilegium för utgivande av almanackor, för att förhindra att de skulle plagieras av andra utgivare; privilegiebrevet undertecknades av kung Gustav II Adolf den 5 augusti detta år. Almanackor kunde annars tryckas och utges av vem som helst. De innehöll mer än bara kalenderblad, och det förekom både skrönor och andra felaktiga uppgifter. Det första regelverk för almanackor fastställdes 1686 av kung Karl XI, där professor Anders Spole erhöll privilegium för utgivning av svenska almanackor. Det förordnades att översatta almanackor fick utges först efter granskning av Spole eller annan professor. Detta beslut utfärdades sent under året, varför det trädde i kraft först år 1688.

1747 utfärdade kung Fredrik I den 17 oktober en resolution där Kungliga Vetenskapsakademien gavs "uteslutande privilegium" för utgivning av tryckta almanackor i Sverige.

Alla almanackor i Sverige använde den julianska kalendern fram till år 1753. Detta var med undantag för perioden mellan åren 1700 till 1712 då den svenska kalendern användes.

Almanacksprivilegiet kvarstod därefter och förnyades senast Prop. 1969:66 Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969 /lagen.nu (läst 16 jun 2026) den 15 juni 1945, för perioden 16 juli 1952–15 juli 1972. Inför förnyandet 1972 diskuterades privilegiet i riksdagen, där man den 28 mars 1969 beslutade att avskaffa monopolet till den 16 juli 1972.

Referenser

Externa länkar

bilder Äldre svenska almanackor (almanackor.net) Äldsta svenska almanackan (litteraturbanken.se)

Kategori:Tideräkning Kategori:Tidmätning Kategori:Sveriges historia Kategori:Sverige under 1600-talet Kategori:Sverige under 1700-talet Kategori:Almanackor Kategori:Kalendrar