Sankt Laurentii nya kyrkogård är en kyrkogård i den nordvästra delen av Söderköping, omkring 400 meter sydväst om Sankt Laurentii kyrka, Söderköping. Kyrkogården invigdes den 10 november 1860 och har därefter byggts ut och förändrats vid flera tillfällen. Den är indelad i kvarteren A–S.

Historia Kyrkogården invigdes 1860 sedan den äldre kyrkogården inne i Söderköping hade upphört att användas som ordinarie begravningsplats. Ett gravkapell uppfördes samtidigt i kyrkogårdens södra del. En ny del av kyrkogården invigdes 1929. Under åren omkring 1949 genomfördes omfattande terrasseringar, omläggningar och planteringar. Trappor och murar av kalksten anlades och äldre vattenpumpar ersattes med tre brunnskar av kolmårdsmarmor. Gravkapellet renoverades 1990. Nordöst om kyrkogården uppfördes 2002–2003 en byggnad med personalutrymmen, maskinlokaler och bisättningsrum.

Utformning Kyrkogården har en huvudsakligen rektangulär form men buktar ut i sydväst kring gravkapellet. Den är indelad i kvarteren A–S och präglas av trädkrans, rygghäckar, grusgångar, terrasseringar och kalkstensmurar. Kvarteren närmast gravkapellet innehåller flera äldre och påkostade familjegravar. De senare utbyggda delarna har huvudsakligen låga och breda gravvårdar från andra hälften av 1900-talet.

Omgärdning Den sydöstra sidan avgränsas av en omkring 1,1 meter hög hagtornshäck och den södra sidan av en något högre häck. I sydväst finns ingen planterad omgärdning, utan kyrkogården gränsar direkt mot ett skogsområde. Den nordvästra sidan avskärmas av en mycket hög tujahäck. Mot nordöst är kyrkogården öppen och en grusgång löper längs hela sidan.

Ingångar På den sydöstra sidan finns två äldre grindöppningar, men själva grindarna saknas. Den ena öppningen har stolpar av trä och den andra stolpar av grovhuggen granit. I nordöst finns en större öppning mot parkeringen. Den bär spår efter tidigare grindar, men området är i övrigt öppet och flera gångar leder in på kyrkogården.

Vegetation Trädkransen består främst av lind, björk och ek. Längs den sydöstra sidan står sex höga lindar. I sydväst finns nio björkar och en ek, medan den nordöstra sidan har dubbla trädrader med björkar och lindar. Den nordvästra sidan domineras av en minst tio meter hög tujahäck. I anslutning till asklunden planterades sexton yngre lövträd. Inne på kyrkogården finns rygghäckar av bland annat tuja och andra lövväxter.

Gångsystem Kyrkogården har både grusgångar och gångar av cementplattor. De större gångarna mellan kvarteren är huvudsakligen grusbelagda, medan vissa kvarter har smalare plattgångar. Terrasseringar och kalkstenstrappor förbinder områden med olika höjdnivåer. Gångarna är viktiga för kyrkogårdens regelbundna struktur och för sambandet mellan kvarteren.

Gravvårdar Kyrkogården innehåller ett stort urval gravvårdstyper från 1800-talets senare del och framåt. Där finns högresta granitvårdar, låga och breda stenar, liggande hällar, grustäckta gravar och gravplatser omgivna av stenramar, järnstaket eller buxbomshäckar. Något tydligt sammanhängande område från den allmänna linjen har inte bevarats. Däremot finns stora områden med äldre grusgravar, särskilt i kvarteren A och C nära gravkapellet.

Gravkapellet Gravkapellet ligger på kyrkogårdens sydvästra sida och uppfördes i samband med kyrkogårdens anläggning 1860. Byggnaden var ursprungligen åttakantig men har senare byggts ut åt sydväst. Kapellet renoverades och byggdes till före 1949. Byggnaden är ett exempel på en typ av gravkapell som förekommer på flera kyrkogårdar i Östergötland och har ett högt kulturhistoriskt värde.

Kvarter Minneslund Minneslunden ligger i kyrkogårdens sydvästra del, intill det omgivande skogsområdet. Den invigdes 1986 och innehåller flera sittbänkar samt ett mindre vattenfall. Vid vattenfallet finns en plats för blommor och vaser.

Asklund En asklund anlades i närheten av minneslunden och invigdes 2006. Vid inventeringen samma år var den ännu inte helt färdigställd. En gång av cementplattor kantas av sexton nyplanterade lövträd.

Kvarter A–C Kvarteren A–C ligger kring gravkapellet i kyrkogårdens sydvästra del. De präglas av strikta tujahäckar och större områden med grustäckta gravar. Många gravar omges av låga buxbomshäckar eller stenramar. I kvarter A finns två kalkstensmurar som sannolikt anlades vid omläggningarna omkring 1949. Gravvårdsplattor har fästs direkt i en av murarna. Kvarteren innehåller flera påkostade familjegravar, vilket kan förklaras av deras framträdande placering nära gravkapellet. Bland titlarna finns köpman, stadsfiskal, stadskamrer, sparbankskamrer, ackuschörska, lagmanska och lärarinna.

Kvarteren F, H och I Kvarteren F, H och I ligger längs den sydöstra sidan. Kvarter F består av två gravrader på var sida om en rygghäck, medan H och I har en öppnare karaktär med större gräsytor. I kvarter F finns två större grustäckta gravplatser. Längs gångarna står flera högresta granitvårdar och höga lindar. Titlar som läroverksadjunkt, telegrafkommissarie, snickarmästare och poliskonstapel förekommer.

Kvarteren D, E och J–L Kvarteren D, E, K och L har en strikt uppbyggnad med rygghäckar av tuja. Kvarteren D och E är rektangulära, medan K och L är smala och omfattar enstaka gravrader. Kvarter E innehåller flera äldre gravvårdar från 1800-talet och två gravplatser som omges av gjutjärnsstaket. I kvarter D dominerar yngre, låga granitvårdar. Bland titlarna finns stadsingenjör, stads- och lasarettsläkare, bankkassör, köpman, ackuschörska och änkefru.

Kvarteren M–S Kvarteren M–S ligger huvudsakligen i kyrkogårdens norra och nordvästra delar. De har en öppnare karaktär och färre rygghäckar än de äldre kvarteren. Grusgångar och plattgångar delar in områdena i mindre avsnitt. Gravvårdarna är huvudsakligen låga och breda och härrör från 1950-talet och framåt. I kvarteren förekommer titlar som lantbrukare, mjölnare, gårdsägare, distriktsveterinär, målarmästare, båtbyggare, skeppare och häradshövding.

Kalkstensmurarna Flera murar och terrasseringar av kalksten anlades vid omläggningarna omkring 1949. Särskilt betydelsefull är muren nordväst om gravkapellet och murarna mellan de senare kvarteren i kyrkogårdens nordvästra del. Murarna visar kyrkogårdens förändring och terrassering under 1900-talet och har ett kulturhistoriskt värde som en del av den planerade anläggningen.

Gravtitlar Gravtitlarna speglar Söderköpings stadsliv, hantverk och näringsliv. Bland de stadsanknutna titlarna finns köpman, stadsfiskal, stadskamrer och sparbankskamrer. Där finns också lantbrukare, mjölnare, distriktsveterinär, målarmästare, båtbyggare, skeppare och häradshövding. Kvinnliga titlar som ackuschörska, lagmanska, lärarinna och änkefru förekommer också. Titlarna har ett lokalhistoriskt värde och visar äldre yrkesroller och sociala förhållanden.

Kulturhistoriska värden Sankt Laurentii nya kyrkogård har tillsammans med sina häckar, träd, gångar, gravkapell, kalkstensmurar och gravvårdar mycket höga kulturhistoriska värden. Trädkransen och de höga lövträden visar ett äldre parkideal som var särskilt vanligt på stadskyrkogårdar. De bevarade grusgravarna, buxbomshäckarna, stenramarna och järnstaketen visar äldre begravnings- och gravvårdstraditioner. Gravkapellet, terrasseringarna från 1940-talet och det regelbundna gångsystemet är viktiga för förståelsen av kyrkogårdens historiska utveckling.

Se även Sankt Laurentii kyrka, Söderköping

Referenser

Kategori:Begravningsplatser i Söderköpings kommun