Gryts gamla kyrkogård är en kyrkogård vid Sankt Olofs kapell i Gryts socken, Valdemarsviks kommun. Kyrkogården har medeltida ursprung och ligger väster om kyrkan, mellan denna och ett skogklätt berg. Den har en avlång utsträckning i nord–sydlig riktning och består av kvarteren A–C. Ett utmärkande drag är att nästan hela kyrkogården fortfarande är täckt med grus.
Kyrkomiljö och historia Gryt är en skärgårdssocken och kyrkomiljön ligger på fastlandet längst in vid Kyrkviken. Väster om kyrkogården reser sig ett skogklätt berg som även delvis omsluter området i norr och söder. Bebyggelsen norr om kyrkan ligger på en höjd och omfattar bland annat äldre skolhus och tidigare kommunalhus. Kyrkomiljön var länge socknens administrativa centrum för undervisning, fattigvård och andra gemensamma verksamheter.
Den medeltida kyrkan var helgad åt den norske helgonkungen Olof den helige. Kyrkan saknade torn och klockorna hängde i en fristående stapel. Under 1600- och 1700-talen omgavs kyrkogården av en ringmur med portar i öster, väster och söder. Gårdarna i socknen ansvarade för olika delar av muren och de tre portarna underhölls av godsen Marsäter, Åbäck och Breviksnäs.
Den västra kyrkporten hade enligt en beskrivning från 1760 en stenbyggd predikstol med trappa, bönepall och pulpet. Enligt traditionen hade katolska munkar använt den för att bestänka kyrkobesökare med vigvatten. Efter reformationen ska kyrkoherden ha predikat därifrån när befolkningen under oroliga tider inte vågade samlas inne i kyrkan. Öppningen murades igen 1715.
När den medeltida kyrkan revs i samband med byggandet av den nuvarande kyrkan kring sekelskiftet 1800 lämnades sakristian kvar. Den byggdes på 1848 och användes som sockenmagasin. År 1906 inreddes bottenvåningen till gravkapell och byggnaden benämns i dag S Olofs kapell. Ett bårhus uppfördes mot dess norra gavel 1941.
Flera gravhällar fanns i den medeltida kyrkan. Vid arbeten på kyrkogården under 1900-talet har delar av en sönderslagen gravhäll påträffats. Under golvet i kapellet finns två familjegravar täckta av stenhällar med årtalen 1715 och 1716. Vid kyrkogårdens västra gräns ligger även släkten von Feilitzens gravkor, som sannolikt uppfördes före 1760.
Kyrkogården utvidgades sannolikt söderut under senare delen av 1800-talet. En ytterligare utvidgning genomfördes efter ett förslag från 1925 och motsvarar dagens kvarter C. Den delen ordnades med familjegravar längs ytterkanterna och enklare linjegravar i mitten.
Utformning och gravskick Den gamla kyrkogården består av kvarteren A, B och C. Kvarteren A och B utgör den äldsta delen medan kvarter C anlades under 1920-talet. Kyrkogården har en öppen karaktär utan rygghäckar, men många enskilda gravar omges av låga buxbomshäckar eller stenramar.
Hela området är i huvudsak täckt med grus. Gångarna markeras genom att de är något bredare och har grövre grus än gravplatserna. Från den östra huvudingången går en gång till S Olofs kapell. En annan gång löper i nord–sydlig riktning mellan kvarteren A och B och fortsätter väster om kapellet till den norra utgången.
Kyrkogården omges delvis av kallmurade gråstensmurar. I söder avgränsas den av en hög tujahäck och mot väster finns mur, häck och på vissa sträckor nätstängsel. Den östra huvudingången har rikt dekorerade dubbelgrindar av smidesjärn. Grindstolparna är putsade, vitmålade och täckta med spån och koppar.
Någon fullständig trädkrans finns inte längre, men flera höga askar kan vara rester av en äldre sådan. Den öppna platsen mellan kvarter C och den äldre kyrkogården omges av klippta lindhäckar. Höga tujor markerar gången mot kapellet och flera gravar är planterade med rosor.
Kvarteren A och B består huvudsakligen av familjegravar i raka nord–sydliga rader med gravvårdarnas textsidor vända åt öster. De flesta gravvårdarna är av svart granit och härrör från 1900-talets första årtionden. Där finns även kalkstensvårdar från perioden 1847–1879, obelisker, ett avbrutet livsträd och en gravvård med fotomedaljong. Några gravar omges av järnstaket och flera mindre barngravar av buxbomshäckar.
I den sydöstra delen av kvarter A finns ett område med enklare linjegravar. Det visar det äldre system där gravsättningarna skedde i kronologisk ordning och där familjemedlemmar inte alltid begravdes tillsammans.
Kvarter C har en tydlig uppdelning mellan mer påkostade familjegravar längs ytterkanterna och enklare linjegravar i mitten. Familjegravarna omges huvudsakligen av stenramar eller buxbomshäckar. De enkla linjegravsvårdarna är små och ofta utförda i svart granit. Två vitmålade gravbrädor av trä finns också bevarade.
Sankt Olofs kapell och gravkoret Sankt Olofs kapell är sannolikt delvis den medeltida kyrkans tidigare sakristia. Byggnaden har vita spritputsade fasader, grå sockel och sadeltak med rött tegel. Den övre våningen används som förråd och nås genom en körbana på den norra sidan.
Kapellets bottenvåning inreddes till gravkapell 1906. På den norra sidan finns ett tillbyggt bårhus med kylrum i källaren.
Släkten von Feilitzens gravkor ligger vid den gamla kyrkogårdens västra gräns. Det har vita putsade fasader med markerade hörn och lisener. Det spetsiga taket är täckt med små skifferplattor och kröns av ett svart klot och en stjärna. Porten är klädd med svartmålad järnplåt.
I kyrkogårdens nordöstra hörn finns en samling med 18 undanställda gravvårdar. Tre av dessa är marmorvårdar från 1800-talets mitt.
Kulturhistoriska värden Gryts gamla kyrkogård har mycket höga kulturhistoriska värden och hör till de få bevarade gruskyrkogårdarna i Östergötland. Att gruset finns kvar över nästan hela kyrkogården gör det äldre gravskicket tydligt avläsbart.
S Olofs kapell, det von Feilitzska gravkoret, murarna, smidesgrindarna och de kvarvarande delarna av den medeltida kyrkplatsen bildar en sammanhållen miljö från flera historiska perioder. Kapellets tidigare användning som sockenmagasin ger dessutom ett betydande socialhistoriskt värde.
Kvarter C har särskilt högt värde genom sin bevarade uppdelning mellan familjegravar längs ytterkanterna och linjegravar i mitten. Även gravomgärdningarna av buxbom, sten och järn är betydelsefulla exempel på äldre gravkultur.
Bland de enskilda gravvårdarna har kalkstensvårdarna från 1800-talet, obeliskerna, järnstaketen, trägravvårdarna och gravvården med fotomedaljong höga kulturhistoriska värden.
Gravtitlarna återspeglar socknens kust- och skärgårdskaraktär. Där förekommer bland annat lots, skeppare, dykare och fyrmästare samt kyrkliga titlar som komminister och prost.
Se även Sankt Olofs kapell
Referenser
Kategori:Begravningsplatser i Valdemarsviks kommun