Ostbahn var generalguvernementets statsjärnväg under andra världskriget, från 1939 till 1945. Den anses ofta vara en del av Deutsche Reichsbahn men var hela tiden oberoende och under generalguvernörens, Hans Franks, ekonomiska kontroll. Tågen spelade en viktig roll i massdeportationerna av judar till förintelseläger under Förintelsen.
Historia vänster|miniatyr|Polska judar vid Umschlagplatz i Warszawagettot lastas på Förintelsetåg som körs av Ostbahn, 1942. Platsen bevaras idag som det polska nationalmonumentet. Efter invasionen av Polen i september 1939 upplöste Nazityskland omedelbart de polska nationella järnvägarna ( PKP). Delarna i Övre Schlesien överfördes till RBD Oppeln, delarna i områdena av Polen som kom att införlivas i riket som Reichsgau Posen och Reichsgau Danzig-Westpreussen överfördes till de nybildade RBD Posen och RBD Danzig. I delarna av det ockuperade Polen som inte införlivade i det tyska riket eller Sovjetunionen etablerades det halvkoloniala generalguvernementet, under ledning av generalguvernören Hans Frank, järnvägen i dessa delar överfördes till Ostbahn. I möten den 3 och 4 november 1939 mellan Theodor Kittel och Wilhelm Kleinmann från Deutsche Reichsbahn och Hans Frank och hans stab försökte man reda ut hur Ostbahn skulle hanteras. Till slut kom man överens om att Ostbahn skulle ägas av generalguvernementet och var ekonomiskt självständigt mot Reichbahn. Men Ostbahn skulle skulle fungera och administreras på samman sätt som Reichbahn och trafiken skulle prioriteras från Berlin.
Ostbahn leddes av Generaldirektion der Ostbahn kallat Gedob i Kraków och var indelat i distrikten Ostbahndirektion Krakau, Lublin, Radom och Warschau. Ett femte distrikt tillkom i samband med operation Barbarossa, Lemberg. Ostbahn bedrev ursprungligen trafik på 3818 kilometer och 505 km smalspår. Chef för Ostbahn var Adolf Gerteis.
Relationen mellan Ostbahn och Reichbahn kom att vara ansträngt och konfliktfylld under hela kriget. Gerteis och Frank försökte behålla självständighet medan Julius Dorpmüller försökte integrera Ostbahn helt i Reichbahn. Men relationen började med ett lån på 10 miljoner RM från Reichbahn till Ostbahn i oktober 1939, som återbetalades redan i december 1939. Reparationer av skadorna från fälttåget i Polen slutfördes 1940.
Totalt överfördes 7192 kilometer normalspåriga järnvägslinjer och 1 052 km (främst industriell) smalspår i de annekterade områdena till Reichbahn. Personal Den polska ledningen avrättades antingen i masskjutningar (se: Intelligenzaktionen 1939 och den tyska AB-aktionen i Polen 1940) eller fängslades i nazisternas koncentrationsläger. Under hösten 1939 överfördes cirka 9000 tyskar från Reichbahn för att återupprätta tågtrafiken och för att införa Reichbahns procedurer och administration. Tyska tjänstemän anställdes primärt i ledande roller inom Ostbahn, medan den stora majoriteten av anställda var polacker. Men eftersom man inte kunde överföra mer tjänstemän från Reichbahn fylla alla ledande roller samtidigt som trafiken på Ostbahn ökade så var man tvungen att börja anställa polacker på mer ledande roller inom organisationen. Men på grunda av nazisternas rasåtskillnad som stipulerade att ingen tysk kunde ha en position som rapporterade till en polack, så tvingades man till en hel del pusslande för att fylla vakanserna i organisationen. Gradvis minskade antalet tyska tjänstemän, i slutet av 1940 var 5300 anställda av Ostbahn jämfört med 60000 polacker. En bieffekt av generalguvernementets låga livsmedelsransoner för polacker, var att huvuddel av Ostbahns anställda var undernärda som en effekt av detta var man tvungen att reducera tåglängder eftersom polska eldare helt enkelt inte orkade skyffla tillräckligt mycket kol. Ostbahn fick arrangera extra ransoner för sin personal.
Referenser Noter
Tryckta källor
Kategori:Förintelsen i Polen Kategori:Järnväg i Polen Kategori:Generalguvernementet