Carl Anton Wilander, född 23 april 1806 i Maria Magdalena församling, Stockholm, död 7 oktober 1872 i Nora församling, Västmanlands län, var en svensk präst.

Biografi Carl Anton Wilander föddes 1806 i Stockholm. Han var son till en bankkamrer. Wilander blev 1825 student vid Uppsala universitet och prästvigdes 21 juni 1829. Han var notarie vid prästmötet 1832 och avlade 1833 magistergraden vid Uppsala universitet. Wilander blev 26 april 1837 predikant vid Uppsala läns arbets- och correctopnnsinrättning och 11 juli 1838 komminister i Hargs församling. Han avlade 8 mars 1839 pastoralexamen och blev 27 mars 1839 vikarierande pastorsfullmakt.

Wilander blev 30 december 1844 komminister i Gryta församling, tillträdde 1847 och blev 7 november 1853 kyrkoherde i Bergsjö församling, tillträdde 1854. Han blev 16 mars 1857 kyrkoherde i Nora församling, tillträdde 1858 och blev 6 juni 1661 kontraktsprost i Fjärdhundra norra kontrakt. Wilander avled 1872.

Wilander kom från ett fattigt hem och tvingades redan som skolpojke bidra till sin försörjning genom sin skicklighet i teckning, särskilt kartteckning. Under studietiden försörjde han sig genom att arbeta som informator. Hela hans liv präglades av motgångar, försakelser och hårt arbete. Under sin ungdom var han vid två tillfällen nära att drunkna. När han tjänstgjorde som informator hos prosten Nordhammar drabbades han av ytterligare en olycka. Samma dag som han skulle prästvigas härjades Alsike prästgård av en brand, orsakad av ett åsknedslag. Alla hans kläder och böcker förstördes, och han ägde därefter inte mer än det han bar på kroppen.

Som vice pastor i Danmarks församling förmanade han en bonde som levde i ständig osämja med sin hustru och dessutom misshandlade henne. Mannen planerade då att mörda Wilander, men ett av barnen varnade honom i tid. Kort därefter mördade bonden i stället sin hustru. Wilander utsattes även vid andra tillfällen för överfall och faror. Under resor råkade han flera gånger ut för olyckor med häst och vagn och skadades så svårt att han måste bäras till kyrkan. Trots sina skador var han så plikttrogen att han bokstavligen kröp upp till predikstolen och förrättade gudstjänsten sittande på en stol. Han återhämtade sig aldrig helt, utan haltade under resten av sitt liv.

Eftersom hans ämbetsbröder ofta var gamla, orkeslösa eller sjukliga tvingades han bära en stor del av arbetsbördan själv. Hans hälsa bröts därför ned av ständig överansträngning. Under många av hans tjänsteår drabbades bygden dessutom av missväxt, frost, långvarigt regn och svår torka. Därtill kom ekonomiska bekymmer till följd av omfattande byggnadsarbeten och många flyttningar. Trots dessa svårigheter såg han alltid till att var och en fick vad den hade rätt till. På Wilander liv kunde därför med rätta tillämpas orden: »Då livet som bäst har varit, har det varit möda och arbete.«

Familj Wilander gifte sig 1833 med Augustia Charlotta Utterström (1812–1860), dotter till kyrkoherden L. Utterström i Alsike församling. De fick tillsammans barnen Charlotta Ulrika Wilander (född 1834), lantbrukaren Karl August Wilander (född 1835), Edla Augusta Wilander (1838–1885), Laura Matilda Elisabet Wilander (född 1840) och Karolina Wilander (född 1843) som var gift med kronolänsmannen K. G. Lundman i Romfartuna.

Bibliografi Minnesord vid K. Hofpred. och Kontr. prosten m .m. Joh. Dillners graf., Uppsala 1862. Minnesord vid Kyrkoh. A. J. Weidemans jordfästning 1866. Grafskrift på vers öfver Kyrkoh. m. m. J. A. Cedervall 1866. Gravskrift på vers öfver Kontr. prosten m. m. J. E. Ekelundh 1867.

Källor

Noter

Kategori:Svenska präster under 1800-talet Kategori:Män Kategori:Födda 1806 Kategori:Avlidna 1872 Kategori:Präster från Stockholm Kategori:Kontraktsprostar i Uppsala stift