José Hipólito Unanue y Pavón, född 13 augusti 1755 (Arica, Vicekungadömet Peru, död 15 juli 1833 i i Cañete, var läkare, naturvetare, meteorolog, universitetsprofessor, politiker, peruansk föregångare till självständighet, medicinsk reformator och grundare av San Fernando, numera en fakultet vid universitetet San Marcos. Han utmärkte sig också som medlem i Sociedad de Amantes del País och som medarbetare till Mercurio Peruano, en publikation som spelade en avgörande roll för att stärka idén om peruansk nationell identitet under vicekungadömets sista år. Som politiker samarbetade han med Perus sista vicekungar och senare med befriarna José de San Martín och Simón Bolívar. Han tjänstgjorde som finansminister (1821–1822 och 1824–1825), inrikes- och utrikesminister (1824 och 1825) och ordförande för regeringsrådet (1825–1826), det senare var landets högsta verkställande ämbete. Han var också suppleant och ordförande för Perus första konstituerande kongress (1822–1823).
Han författade bland annat Idea general de los monumentos del antiguo Perú, som behandlar Inkarikets (Tahuantinsuyu) och vicekungadömets historia, ger dem en historisk sekvens och erkänner som vårt alla spår av prekolumbianskt liv i landet.
Källor
Noter
Kategori:Män Kategori:Födda 1755 Kategori:Avlidna 1833 Kategori:Peruanska botaniker Kategori:Peruanska läkare Kategori:Peruanska meteorologer Kategori:Peruanska politiker