Shmaryahu "Shmerke" Kaczerginski (), född 28 oktober 1908 i Vilnius, död 23 april 1954 i Córdoba, Argentina, var en jiddischspråkig poet, författare, kompositör, folklorist och motståndsman. Han var verksam i det judiska kulturlivet i Vilnius och deltog under andra världskriget i motståndsrörelsen i Vilnius getto. Efter kriget ägnade han sig åt att dokumentera och bevara den jiddischspråkiga kulturen genom att samla in överlevandes vittnesmål, sånger och litterära verk från Förintelsen. Hans arbete har haft stor betydelse för bevarandet av östeuropeisk judisk kulturhistoria.
Uppväxt Kaczerginski föddes den 28 oktober 1908 i Vilnius, som då tillhörde Ryska imperiet, i en fattig judisk familj. Hans far dog före hans födelse och modern avled när han var fem år gammal, varefter han växte upp hos sin farfar. Han fick sin första utbildning vid en traditionell judisk ''talmud torah'' och gick senare i en kvällsskola, där han kom i kontakt med socialistiska och kommunistiska idéer.
Som tonåring började Kaczerginski skriva dikter och visor på jiddisch. Vid 15 års ålder publicerade han sina första verk, däribland dikten Tates, mames, kinderlekh (”Fäder, mödrar, barn”). Samtidigt engagerade han sig i Vilnius livliga jiddischspråkiga kulturliv och blev en av initiativtagarna till den litterära gruppen Yung Vilne, tillsammans med bland andra Abraham Sutzkever och Chaim Grade.
Under 1920- och 1930-talen var Kaczerginski verksam som poet, vissångare och kulturaktivist. Hans politiska engagemang i den kommunistiska rörelsen ledde till att han vid flera tillfällen fängslades och misshandlades av de polska myndigheterna.
Andra världskriget Efter Sovjetunionens invasion av östra Polen 1939 begav sig Kaczerginski till Białystok för att anmäla sig som frivillig till Röda armén. Han återvände till Vilnius året därpå, då staden införlivats med Sovjetunionen. Inledningsvis välkomnade han den nya regimen, men blev snart besviken över den hårda censuren mot den jiddischspråkiga pressen och förföljelsen av judiska kulturpersonligheter.
Efter Tysklands angrepp på Sovjetunionen sommaren 1941 ockuperades Vilnius av Nazityskland. Kaczerginski lyckades under en tid undgå förföljelse genom att utge sig för att vara dövstum tiggare, men greps 1942 och internerades i Vilnius getto. Där gifte han sig med Barbara Kaufman och fortsatte att skriva dikter och sånger som spreds bland gettots invånare.
Bland de verk han skrev under gettotiden märks Friling, skriven efter hustruns död 1943, liksom sångerna Shtiler, shtiler och Yugnt himn, vilka kom att bli några av de mest spridda jiddischsångerna från Förintelsen.
När den nazityska organisationen Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg (ERR) började plundra de judiska biblioteken och arkiven i Vilnius tvingades Kaczerginski delta i sorteringsarbetet. Tillsammans med bland andra Abraham Sutzkever och Zelig Kalmanovitj bildade han den så kallade Paper Brigade, vars medlemmar i hemlighet smugglade undan tusentals böcker, manuskript och andra kulturföremål som annars skulle ha förstörts.
Kaczerginski anslöt sig till den judiska motståndsorganisationen Fareynikte Partizaner Organizatsye (FPO). Efter den misslyckade resningen i Vilnius getto lyckades han fly till skogarna utanför staden, där han stred tillsammans med sovjetiska partisaner. Under denna tid skrev och översatte han flera partisansånger på jiddisch. Redan under tiden som partisan började han också dokumentera de sånger och berättelser som hade skapats i gettona och inom motståndsrörelsen. Han såg dem som vittnesmål om judiskt liv, lidande och motstånd under Förintelsen.
Efterkrigstiden Efter Röda arméns återerövring av Vilnius sommaren 1944 återvände Kaczerginski till staden. Han deltog i försöken att återuppbygga det judiska kulturlivet, lokalisera de kulturföremål som räddats undan den tyska ockupationsmakten och medverkade till grundandet av Vilnas judiska museum.
Det stod emellertid snart klart att museets framtid var osäker under sovjetiskt styre. Tillsammans med andra medarbetare organiserade Kaczerginski därför en ny hemlig räddningsaktion, där de viktigaste manuskripten och dokumenten smugglades ut ur landet. En stor del av materialet hamnade senare vid YIVO i New York och utgör i dag den så kallade Sutzkever–Kaczerginski-samlingen.
miniatyr|Kaczerginski med böcker som räddats av tidningssbrigaden.
År 1946 lämnade Kaczerginski Litauen och bosatte sig tillfälligt i Łódź, där han arbetade för Centrala judiska historiska kommissionen och som redaktör för den sionistiska arbetarrörelsens press. Där fortsatte han sitt arbete med att dokumentera Förintelsen genom att systematiskt samla in sånger, berättelser och annat folkloristiskt material från getton, koncentrationsläger och judiska partisanförband. Genom intervjuer med överlevande och egna fältanteckningar bevarade han hundratals visor som annars sannolikt skulle ha gått förlorade. Materialet låg till grund för flera publikationer, däribland sångsamlingarna Dos gezang fun vilner geto (1947) och Lider fun di getos un lagern (1948).
Erfarenheterna av den sovjetiska ockupationen ledde till att Kaczerginski övergav sin tidigare kommunistiska övertygelse och i stället närmade sig sionismen. I Łódź gifte han sig med Meri Szutan från Švenčionys.
Den ökande antisemitismen i Polen efter kriget, särskilt i samband med Kielcepogromen 1946, bidrog till att Kaczerginski beslutade sig för att lämna landet. Han flyttade därefter till Paris, där han fortsatte sitt arbete som författare, föreläsare och dokumentatör av den jiddischspråkiga kulturen.
Argentina Efter ett besök i Israel 1950 övervägde Kaczerginski att bosätta sig där, men accepterade i stället ett erbjudande från Judiska kulturkongressen i Buenos Aires. Han emigrerade tillsammans med sin familj till Argentina i maj samma år. Vid ankomsten mottogs han som en av den jiddischspråkiga världens mest framstående poeter och motståndsmän, och hans föredrag lockade stor publik bland landets judiska befolkning.
I Buenos Aires fortsatte Kaczerginski sitt arbete som författare, journalist och kulturhistoriker. Han publicerade sina krigsmemoarer Ikh bin geven a partizan (Jag var partisan), arbetade med nya antologier över jiddischsånger tillsammans med Michl Gelbart och Artur Rolnik samt fortsatte att dokumentera och sprida sånger från getton och partisanrörelsen. Han skrev även nya dikter och visor, däribland Zol shoyn kumen di geule, som kom att bli ett av hans mest uppskattade verk. Under dessa år föddes också parets enda barn, dottern Libele.
Kaczerginski fortsatte att resa och föreläsa i judiska församlingar runt om i Argentina och övriga Sydamerika. Under pesach 1954 vistades han i Mendoza, där han höll föredrag om sina erfarenheter från Vilnius getto och den judiska motståndsrörelsen.
Den 23 april 1954 omkom Kaczerginski när ett passagerarflyg från Mendoza till Buenos Aires störtade kort efter starten. Han blev 45 år gammal. Hans död väckte stor sorg inom den internationella jiddischvärlden. Abraham Sutzkever hedrade senare sin vän med en minnesdikt. beskrev hans bortgång som en symbol för slutet på den östeuropeiska jiddischkultur som redan hade slagits sönder av Förintelsen.
Källor
Noter
Kategori:Poeter under 1900-talet Kategori:Jiddischspråkiga författare Kategori:Avlidna 1954 Kategori:Födda 1908 Kategori:Personer från Vilnius Kategori:Män