Gökturkar var ett turkiskt folk i det medeltida Centralasien. Under ledning av hövdingen Bumin (död 552) och dennes söner ersatte de Rourankhanatet som den ledande stormakten i regionen, genom bildandet av Gökturkiska khaganatet (ibland benämnt som det första turkiska khanatet). Man var en av flera nomadiska dynastier som skulle bilda grundvalen för den fortsatta utvecklingen, kulturen och religionen hos de olika turkiska folken i Eurasien.

Historik

Bakgrund Detta tidiga turkfolk var del av en folkvandring/invasion av nomadiserande folk från öster mot väster, från nordkinesiskt och "mongoliskt" området till Västturkestan och området som då tillhörde den iranska kultursfären. I tiden sammanföll detta delvis med de indoeuropeiska stammar som från norr och öster flyttade in i keltiska och romerskt område och på 400-talet gav dödsstöten till Romerska riket. I båda fallen skedde delar av migrationen via den eurasiska stäppen.

Den relaterade folkvandringen västerut påbörjades redan på 300-talet. Gökturkarna kan ha haft kopplingar till xiongnu (som under många århundranden hotat invadera Kina och delvis förorsakade bygget av Kinesiska muren) och/eller hunnerna (som invaderade Europa. Gökturkarna var dock de första med en tydlig turkisk identitet, och dessa halvnomadiska stammar dök upp i den kinesiska historieskrivningen (under namnet Tūjué) på 500-talet. Folkets namn (göktürk) kan ha kommit från den mytiske stamfadern Türük.

Makttillväxt Det prototurkiska folket hade sedan mitten av 400-talet fungerat som vasaller till det då dominerande Rourankhanatet. Efter att bröderna İstemi och Bumin lett segern över Rourankhanatet (runt år 551), etablerades ett rike som sträckte sig från Gobi till Volga och med påverkan på områden från Ochotska till Svarta havet.

Nästan omgående delades detta gökturkiska khanat upp i två delar – ett östligt och ett västligt – med gränsen någonstans runt Tian Shan. Den äldre brodern Bumin styrde i öster, medan hans yngre bror İstemi tog hand om den västra rikshalvan som vasall. Runt år 603 blev splittringen mellan de båda halvorna definitiv.

Senare tid, efterföljare Den östliga delen av khanatet kom att kvarstå fram till år 744, med ett avbrott 630–682, medan den västa halvan av riket föll samman redan är 657. Därefter framträdde andra turkfolk med egna dialekter, språk och maktanspråk, inklusive uigurer och andra oghuzer (från 600-talet), kirgizer och petjeneger (från 800-talet), kumaner och seldjuker (från 1000-talet).

Kultur Gökturkar, som fått sin namn från ordet för 'himmelsblå', talade orchonturkiska (även kallat gökturkiska). Detta var den äldsta formen och gammalturkiska och det äldsta skrivna turkiska språket. Orchonturkiska var språket som de så kallade Orchoninskrifterna var författade på i början av 700-talet, på den runliknande Orchonskriften.

Folket praktiserade tengriismen, en förislamisk folktro bland flera centralasiatiska folk. Gökturkarna bidrog också till att sprida buddhismen i Centralasien.

Referenser

Kategori:Turkfolk Kategori:Centralasien Kategori:Asiens historia