Hans-Georg Björn Wallentinus, född 5 juni 1940 på Pro Patria i Stockholm, död 7 augusti 2026 i Össeby-Garns distrikt i Stockholms län,https://www.ratsit.se/19400605-Hans_Georg_Bjorn_Wallentinus_Brottby/gsxCdU1kDFGj-PpjMb1p_mWaYz4e_gHBjHQyCFYWp94 var en svensk ekolog, botaniker, universitetslärare, miljökonsult och lokalhistoriker. Han var filosofie doktor i botanik och docent i botanik samt i ekologi och planering.

Wallentinus hörde till den tidiga generation svenska forskare och praktiker som utvecklade miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som forsknings-, undervisnings- och planeringsfält i Sverige. Han forskade och undervisade om MKB från 1977. Från 1998 arbetade han med att bygga upp MKB-centrum vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Centrumet inrättades formellt i december 1999 och Wallentinus ledde verksamheten till 2005.

Hans natur- och miljöengagemang började dock långt tidigare. Redan under första hälften av 1960-talet var han verksam inom Sveriges fältbiologiska ungdomsförening och skrev om miljögifter, naturdokumentation och behovet av systematiskt insamlade fakta. Hans texter från denna period har senare uppmärksammats i miljöhistorisk forskning om framväxten av den moderna svenska miljörörelsen.

Vid sidan av den akademiska verksamheten bedrev Wallentinus under flera decennier tillämpad ekologisk verksamhet genom CONEC Konsulterande Ekologer och var långvarigt engagerad i naturvården kring Angarnssjöängen. Han var också verksam inom Stockholms fågelliv, natur- och miljöfolkbildning, Össeby hembygdsförening samt lokal- och släktforskning.

Tidigt natur- och miljöengagemang

Fältbiologerna och 1960-talets miljödebatt

Wallentinus var tidigt engagerad i Sveriges fältbiologiska ungdomsförening, senare Fältbiologerna. I Fältbiologen publicerade han 1963 artikeln Den tysta våren redan på väg!, med anknytning till den växande debatten om bekämpningsmedel och miljögifter efter Rachel Carsons Tyst vår. År 1965 publicerade han Samla kalla fakta, en text som betonade systematisk observation och dokumentation av miljöförändringar. Båda texterna har senare använts som källmaterial av historikern David Larsson Heidenblad i forskning om den svenska miljödebattens och miljörörelsens framväxt under efterkrigstiden. Wallentinus tidiga engagemang förenade naturiakttagelser med ett intresse för att samla in jämförbara data, något som senare återkom både i hans ekologiska forskning, miljökonsekvensbeskrivningar och ideella naturvårdsarbete.

Inom Fältbiologerna genomförde han även fenologiska och zoologiska arbeten. Han sammanställde bland annat När kom våren 1964? SFU:s fenologiundersökning 1964, utgiven av Sveriges fältbiologiska ungdomsförening, och författade Bestämningstabell över nordiska smådäggdjur, en tidig fältbiologisk bestämningsskrift.

Utbildning och botanisk ekologi

Wallentinus studerade botanik och ekologi vid Stockholms universitet. År 1973 disputerade han i botanik med avhandlingen Ecological studies of Baltic sea-shores: methods for botanical investigations of sea-shore meadows and reed-beds. Den tidiga forskningen var huvudsakligen inriktad på kustekologi, vegetation och våtmarker. Bland hans vetenskapliga arbeten från denna period finns studier av primärproduktion på strandängar vid Östersjön samt studier av bladvass och vegetation i Stockholmsområdet. Under sin fortsatta yrkesverksamhet kom hans ekologiska bakgrund i ökande grad att förenas med frågor om fysisk planering, naturresurshushållning, naturvärdering och miljöbedömning. Han blev docent både i botanik och i ekologi och planering.

Miljökonsekvensbeskrivning och samhällsplanering

Tidig svensk MKB-verksamhet

Wallentinus började forska och undervisa om miljökonsekvensbeskrivningar 1977. Naturvårdsverket gav samma år honom i uppdrag att undersöka om det amerikanska systemet för miljökonsekvensbeskrivningar kunde anpassas till svensk lagstiftning. År 2002 markerade MKB-centrum detta genom konferensen MKB 25 år. Hans arbete kom att omfatta både de metodologiska grunderna för MKB och hur ekologisk kunskap kunde integreras i lagstiftning, fysisk planering och beslutsfattande. Senare behandlade han bland annat MKB-processens historia, miljöuppföljning, kumulativa effekter, biologisk mångfald, kulturmiljö och strategiska miljöbedömningar.

I boken MKB: perspektiv på miljökonsekvensbeskrivning, som Wallentinus redigerade 2007, samlades ett antal svenska forskare och praktiker kring MKB:s teori, historia och tillämpning. Boken kom att användas som kurs- och referenslitteratur inom svensk miljöbedömning.

Ekologi i fysisk planering och KTH

Under 1980-talet var Wallentinus verksam med forskning om ekologiska aspekter av fysisk planering. Ett projekt vid Kungliga Tekniska högskolan hade honom som projektledare för studien "Ekologiskt särskilt känsliga områden" i kommunal planering. Projektets syfte var bland annat att utveckla metoder för att identifiera ekologiskt känsliga områden enligt dåvarande naturresurslagen på såväl översiktsplane- som detaljplanenivå samt ta fram underlag för bedömning av svenska ekosystems ekologiska känslighet.

Han var också redaktör tillsammans med Tuija Hilding-Rydevik för Ekologi i kommunal fysisk planering, en seminarierapport om hur ekologisk kunskap kunde användas i kommunal planering.

Den tillämpade ekologin omfattade samtidigt naturinventeringar inför exploateringar och vattenmål. Bland hans rapporter finns Hylsjön naturinventering från 1980 och Voxnan mellan Sunnerstaholm och Lenninge: Naturinventering från 1982. Den senare utfördes som dokumentation av djur- och växtliv samt landskapsbild inför förändringar av vattenföringen i Voxnan.

MKB-centrum vid SLU

I slutet av 1990-talet tog Wallentinus initiativ till uppbyggnaden av ett särskilt centrum för miljökonsekvensbeskrivning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Han byggde upp och ledde MKB-centrum under perioden 1998–2005. Centrumet inrättades formellt i december 1999 av SLU:s dåvarande rektor Thomas Rosswall. På MKB-centrums egen webbplats beskrevs syftet som att skapa ett nav både för de institutioner inom SLU som arbetade med miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och strategisk miljöbedömning (SMB) och för andra aktörer i Sverige. Där konstaterades samtidigt att flera europeiska länder redan hade nationella MKB-centra medan Sverige dittills hade saknat en motsvarande verksamhet. MKB-centrum hade till uppgift att förmedla kontakter, kunskap och nyheter inom MKB och strategisk miljöbedömning samt att bidra till metodutveckling och diskussion mellan forskare, myndigheter och praktiker. Centrumet hade också ett särskilt uppdrag att fungera som MKB-helpdesk åt Sida i frågor om miljöbedömningar inom biståndet. År 2001 stöddes verksamheten av SLU, Banverket och Sida.

Wallentinus blev MKB-centrums föreståndare. MKB-centrum utvecklades till en tvärvetenskaplig miljö för forskning, forskarutbildning, undervisning, metodutveckling och kunskapsförmedling kring miljöbedömningar. Verksamheten omfattade bland annat frågor om biologisk mångfald, fysisk planering, strategisk miljöbedömning, kumulativa miljöeffekter och miljöbedömningar inom internationellt utvecklingssamarbete.

Wallentinus var också verksam som forskarhandledare inom området.

Internationella kontakter och Kanada

Wallentinus följde tidigt den internationella utvecklingen inom environmental impact assessment. Det första svenska arbete han senare beskrev som utgångspunkt för sin MKB-verksamhet gällde det amerikanska systemet. Han studerade senare även kanadensisk miljöplanering. 1989 genomförde Wallentinus och hans hustru ett studiebesök i Kanada, där de bland annat knöt kontakter med personer verksamma inom miljöplanering i Toronto. År 2004 deltog Wallentinus i den internationella årliga konferensen om miljökonsekvensbeskrivning i Vancouver och i efterföljande studiebesök i västra Kanada. Hans internationella arbete omfattade också miljöbedömning inom svenskt utvecklingssamarbete. Tillsammans med Eva Stephansson och Karin Isaksson presenterade han 2005 en granskning av kvaliteten på MKB i svenskt bilateralt utvecklingssamarbete vid en konferens arrangerad av International Association for Impact Assessment i Boston.

Forskning om natur-, kultur- och landskapsfrågor

Wallentinus publicerade också forskning om hur olika miljövärden kunde behandlas inom MKB och fysisk planering. Tillsammans med Ulla Mörtberg studerade han rödlistade skogsfåglar och grönstruktur i urbana landskap. År 2004 var han medförfattare till en internationell vetenskaplig artikel om behandlingen av kulturmiljö i europeiska miljökonsekvensbeskrivningar.

Han medverkade även i arbete kring landskapsfragmentering och transportinfrastruktur. I den svenska rapporteringen inom det europeiska COST 341-arbetet anges Wallentinus, då vid SLU:s institution för landskapsplanering, bland de medverkande experterna. Hans tidigare arbete om vägarnas effekter på fågelliv och klövvilt i samband med E3/E18 i Vallentuna användes som referensmaterial.

Wallentinus deltog vidare i referens- och granskningsarbete kring miljökonsekvensbeskrivningar för större infrastruktur- och anläggningsprojekt, bland annat frågor kring Hallandsåstunneln och miljöbedömning av kärnbränslets slutförvaring.

CONEC och tillämpad ekologi

CONEC Konsulterande Ekologer bildades 1978 och hade sin grund i de tidiga svenska forskningsprojekten kring miljökonsekvensbeskrivning. Företaget kom att arbeta med naturmiljö, ekologi, planering, naturinventeringar och miljöbedömningar. Wallentinus var under många år verksam inom CONEC. Företaget drevs senare som familjeföretag med Hans-Georg och Sonia Wallentinus som delägare. Arbetena omfattade ett stort antal naturinventeringar och ekologiska bedömningar åt kommuner, myndigheter, företag och andra beställare. Verksamheten spände över bland annat våtmarker, vattendrag, skogar, vägprojekt, tätortsnära natur, ekologisk planering och naturvärdesbedömningar. Ett exempel från den senare verksamheten är en naturvärdesbedömning för Trädgårdsstaden i Bro 2012, utförd på uppdrag av Upplands-Bro kommun.

Angarnssjöängen och naturvården

Ett av Wallentinus mest långvariga ideella engagemang gällde Angarnssjöängen i Vallentuna kommun. Angarngruppen bildades 1968 för att samla kunskap om området och arbeta för dess naturvärden. Wallentinus var under flera decennier aktiv i föreningens styrelse och naturvårdsarbete och ingick i naturvårdssektionen 1983–1995. År 1996 blev han Angarngruppens vice ordförande, en post han behöll under mer än två decennier. Han var fortfarande vice ordförande 2019 och lämnade styrelsen i samband med årsmötet 2020.

Arbetet vid Angarnssjöängen förenade fågelinventering, botanik, hydrologi och praktisk naturvård. Wallentinus och Sonia Eriksson genomförde 1985–1986 hydrologiska och kemiska undersökningar i samband med restaureringen av sjöängen och sammanställde rapporten Angarnsjöängens restaurering, uppföljningsprojekt vid KTH. Han fortsatte långt senare att följa sjöängens hydrologi. Inför ytterligare restaureringsåtgärder 2016 var Wallentinus sammanhållande för provtagning av vattenföring och vattenkvalitet, där nya mätningar jämfördes med äldre undersökningar.

Tillsammans med Torsten Larsson och Svante Söderholm var Wallentinus författare till rapporten Angarnssjöängen – våtmark i förändring: Fågelliv och restaureringar 1978–2005, utgiven 2007 av Länsstyrelsen i Stockholms län. Wallentinus och Ulf Linnell var redaktörer. Året därpå var han redaktör för Fyrtio år med Angarngruppen 1968–2008, som sammanfattade föreningens historia, naturvårdsarbete och kunskapsuppbyggnad kring Angarnssjöängen. Han medverkade även i redaktionsgruppen för föreningens femtioårshistorik.

År 1990 tilldelades Wallentinus och Bo Karlsson Vallentuna kommuns då nyinstiftade miljöstipendium för Angarngruppens långvariga naturvårdsarbete.

Ornitologi