Yangshaoboplatsen (kinesiska: 仰韶村遗址, Yǎngsháocūn yízhǐ) är en neolitisk arkeologisk boplats i byn Yangshao i Mianchi, Sanmenxia, Henan i Kina. Byn har gett namn åt boplatsen och hela Yangshaokulturen, en av de viktigaste neolitiska kulturerna i norra Kina. Boplatsen har senare daterats hvudsakligen till den så kallade Miaodigouperioden, eller "Mellanperioden", som dateras till 4000-3500 f.Kr. Platsen är sedan 1961 klassad som ett nationellt skyddat kulturminne i Kina.
Utgrävningar och undersökningar Boplatsen upptäcktes år 1921 av den svenske geologen och arkeologen Johan Gunnar Andersson, som arbetade som rådgivare åt den kinesiska regeringen. Den undersöktes under framför allt hösten 1921 och man fann stora mängder boplatsmaterial men också gravar. Gravarnas fyndmaterial innehöll omålad keramik.
År 1951 genomförde Kinesiska vetenskapsakademins institut för arkeologi nya utgrävningar. De visade att kulturlagret är omkring fyra meter tjockt och att fyndområdet omfattar ungefär 300 000 kvadratmeter. Själva boplatsen sträcker sig över en yta av 900 x 400 meter. Lämningarna dateras till cirka 4000 f.Kr. Vid platsen har man funnit spår både av Yangshaokulturen och den senare Longshankulturen.
Yangshao Culture Museum År 201 öppnade ett museum vid platsen, Yangshao Culture Museum. Det började byggas 2009. Vid öppnandet hade museet tre större utställningar. Den första visade fynd från utgrävningarna på platsen, den andra handlade om Johan Gunnar Anderssons arbete och den tredje visade Yangshaokulturen från andra platser i Henan.
Den 17 oktober 2021 invigdes Yangshao nationella arkeologiska park vid fyndplatsen. Parken omfattar enligt planeringen omkring 2 800 kinesiska mu (cirka 187 hektar).
Se även Yangshaokulturen Longshankulturen
Källor
Kategori:Fornminnen i Kina Kategori:Henan Kategori:Neolitikum