miniatyr|alt=Stellers sjöko|Skelettet som romanen syftar på De levande (finska: Elolliset) är Iida Turpeinens debutroman, utgiven 2023 av Kustantamo S&S. Den historiska romanen följer Stellers sjöko och ett skelett som slutligen hamnar på Naturhistoriska museet i Helsingfors. Berättelsen sträcker sig över tre århundraden och behandlar arters utdöende, förlusten av biologisk mångfald och förändringar i människans förhållande till naturen genom personer ur naturvetenskapens historia.Mikko Saari: ”Huikea kuvaus sukupuutosta – arviossa Iida Turpeisen Elolliset”. Kulttuuritoimitus, 10 oktober 2023. På finska. Läst 5 september 2026.Frida Keränen: ”Lajien tuho”. Kiiltomato.net, 6 november 2023. På finska. Läst 5 september 2026. Den svenska översättningen av Janina Orlov utkom på Albert Bonniers Förlag den 16 mars 2026.De levande. Albert Bonniers Förlag. Läst 5 september 2026.
Romanen tilldelades Helsingin Sanomats litteraturpris 2023 och Tack för boken-medaljen 2024. Den nominerades även till Finlandiapriset för skönlitteratur 2023.STT: ”Finlandia-ehdokkaanakin oleva Elolliset voitti Helsingin Sanomien kirjallisuuspalkinnon”. Yle Uutiset, 16 november 2023. På finska. Läst 5 september 2026.”Iida Turpeiselle Kiitos kirjasta -palkinto”. Kirjakauppaliitto, 23 april 2024. På finska. Läst 5 september 2026.
Bakgrund och tillkomst
Turpeinen började skriva romanen 2016. Idén uppstod under ett besök på Naturhistoriska museet i Helsingfors, där hon såg skelettet av en Stellers sjöko och läste den tillhörande informationstexten. Uppgiften att arten hade dött ut endast 27 år efter att den beskrivits vetenskapligt fick henne att undersöka dess historia. Hon inledde arbetet med att låna naturforskaren Georg Wilhelm Stellers dagböcker på Nationalbiblioteket.”Ekokatastrofin herättämät tunteet eivät kutsu puoleensa, mutta käsittelemättöminä ne ovat koko ajan läsnä, Iida Turpeinen sanoo”. Yliopisto, Helsingfors universitet, 27 mars 2024. Även publicerad i tidskriftens nummer 2/2024. På finska. Läst 5 september 2026.
Under den sju år långa skrivprocessen använde Turpeinen historiska källor och forskningslitteratur. Underlaget för avsnittet om Steller omfattade, utöver hans egna skrifter, skeppsdagböcker och andra expeditionsmedlemmars redogörelser. Skelettets senare historia spårade hon genom brev, äldre publikationer, museiarkiv och intervjuer med museipersonal. Enligt Turpeinen visade det sig vara svårare att rekonstruera ett enskilt museiföremåls historia än att undersöka den välutforskade expeditionen från 1700-talet.Jane Ciabattari: ”Iida Turpeinen on Exploring Our Relationship With the Natural World Through Fiction”. Literary Hub, 18 november 2025. På engelska. Läst 5 september 2026.
Den finska titeln valdes efter att förlagsredaktören hade lagt märke till att ordet elolliset återkom i manuskriptet. Enligt Turpeinen anknyter titeln till äldre naturvetenskapligt språkbruk och till tanken att människan är en levande varelse bland andra.
Handling och personer
Romanens berättelser från olika tidsperioder förenas av Stellers sjöko och dess skelett. Personerna bygger på verkliga historiska förebilder.
År 1741 deltar naturforskaren Georg Wilhelm Steller i en expedition under Vitus Berings ledning som söker en sjöväg mellan Asien och Amerika. Under den skeppsbrutna expeditionens kamp för överlevnad möter Steller det stora havsdäggdjur som senare får hans namn. Djuren ger människorna föda, men den fortsatta jakten leder till artens utrotning.”Iida Turpeinen: Beasts Of The Sea”. Helsinki Literary Agency. På engelska. Läst 5 september 2026.
I avsnittet som utspelar sig på 1800-talet söker Johan Hampus Furuhjelm, guvernör i det ryska Alaska, efter ett sjökoskelett åt zoologiprofessorn Alexander von Nordmann. Livet i kolonin skildras ur guvernörshustrun Annas perspektiv. Furuhjelms syster Constance får också en uppgift som skötare av de naturhistoriska samlingarna.
Den naturvetenskapliga illustratören Hilda Olson arbetar som Nordmanns assistent och följer med på hans forskningsresor. Hon avbildar också sjökoskelettet som förts till Helsingfors. År 1952 får museipreparatorn John Grönvall i uppdrag att restaurera skelettet. Hans berättelse berör även insamling av fågelägg och fågelskydd i Aspskärs skärgård.
Teman och berättarteknik
Enligt Turpeinen utvecklades romanen under arbetets gång också till en berättelse om hur begreppet utdöende växte fram och hur insikten om att arter kan försvinna förändrade människans uppfattning om sin plats i naturen. För att skildra dessa idéhistoriska förändringar lät hon berättelsen omfatta flera århundraden. Författaren har beskrivit De levande som ett humanistiskt verk: vid sidan av naturvetenskaplig kunskap behandlar det människors erfarenheter och de känslor som förlusten av biologisk mångfald väcker.
Frida Keränen tolkar romanen som en breddning av det vetenskapshistoriska perspektivet, där kvinnor vars arbete fått begränsad uppmärksamhet förs fram vid sidan av de stora männen. Enligt hennes läsning förenar Anna Furuhjelms inställning till Alaskas urfolk naturens klassificering med kolonial maktutövning. Mikko Saari lyfter fram motsättningen mellan naturintresse och skadlig påverkan på naturen: exempelvis kunde äggsamlare betrakta sig som naturvänner samtidigt som deras verksamhet hotade fåglarna. I romanens efterord räknas arter upp som förklarats utdöda under den tid då boken skrevs.
Berättandet förenar personcentrerade avsnitt med kursiverade kapitel som förmedlar naturvetenskaplig kunskap och skildrar långa tidsförlopp utanför personernas egen kunskapshorisont. Direkt återgiven dialog används inte. Keränen uppmärksammar växlingen mellan långa och korta meningar samt att sjökon stundtals själv fungerar som berättelsens perspektivbärare.
Mottagande
Recensioner
Antti Majander i Helsingin Sanomat betraktade romanen som ett betydande europeiskt verk. Han berömde urvalet ur det historiska materialet och berättandets koncentration. Nina Holm i Suomen Kuvalehti betonade språkets precision och hur naturligt bakgrundskunskapen fogats in i berättelsen, särskilt i dess första del.Elolliset. Kustantamo S&S. Sidan återger utdrag ur recensioner av Antti Majander och Nina Holm. På finska. Läst 5 september 2026. Mikko Saari i Kulttuuritoimitus gav boken fem stjärnor av fem och ansåg att den förenade en historisk grund med levande romanberättande.
Frida Keränen i Kiiltomato.net bedömde boken som en välkomponerad debutroman och framhöll språket som en särskild styrka. Hon framförde också invändningar: den enhetliga stilen jämnar ut skillnaderna mellan personerna, och möjligheterna att förena vetenskapligt och skönlitterärt skrivande utnyttjas enligt henne inte fullt ut.
Priser och nomineringar
Romanen tilldelades Helsingin Sanomats litteraturpris 2023. Juryn berömde dess förmåga att förena enskilda människoöden med jordens ekologiska förändring och att trots ämnet bevara ett hoppfullt perspektiv. Samma år nominerades den till Finlandiapriset för skönlitteratur och Tulenkantaja-priset.”Helsingin Sanomien kirjallisuuspalkinto Iida Turpeiselle teoksesta Elolliset”. Kustantamo S&S, pressmeddelande via STT Info, 16 november 2023. På finska. Läst 5 september 2026.
År 2024 fick romanen Tack för boken-medaljen. Juryn framhöll den historiska forskningen, föreningen av skönlitteratur och naturvetenskap samt verkets förmåga att väcka diskussion om människans roll i arters försvinnande. Den franska översättningen nominerades till Prix du Meilleur Livre Étranger 2024, och 2025 valdes romanen ut som en av fem kandidater till Premio Strega Europeo.”Iida Turpeinen’s novel Elolliset has been selected as the December pick for The Late Show with Stephen Colbert’s Book Club”. FILI – Finnish Literature Exchange, 5 december 2025. På engelska. Läst 5 september 2026.Jonni Aromaa: ”Iida Turpeisen luontokadosta kertova romaani tavoittelee Italian suurinta kirjallisuuspalkintoa”. Yle Uutiset, 16 april 2025. På finska. Läst 5 september 2026.
Översättningar och internationell utgivning
I november 2023 meddelade förlaget att översättningsrättigheterna hade sålts till 19 språkområden. Den finska utgåvan hade då tryckts i fyra upplagor under två månader. Enligt FILIs uppgifter från december 2025 hade rättigheterna sålts till 28 språkområden och 18 översättningar hade publicerats.
David Hackstons engelska översättning, Beasts of the Sea, utkom i Storbritannien på MacLehose Press i oktober 2025 och i USA på Little, Brown i november samma år. Den engelska titeln anspelar på Stellers skrift om havsdjur. Romanen valdes till decemberbok 2025 i bokklubben i The Late Show with Stephen Colbert. The New York Times tog också med den bland sina läsrekommendationer för historisk skönlitteratur.Katri Tihilä: ”Suomalaiskirjailija Iida Turpeisen teos nousi New York Timesin listalle”. Yle Uutiset, 2 januari 2026. På finska. Läst 5 september 2026.
Janina Orlovs svenska översättning, De levande, publicerades av Albert Bonniers Förlag den 16 mars 2026. Den inbundna utgåvan har ISBN 978-91-0-080598-2.
Scenbearbetning
En scenbearbetning med titeln Elolliset hade premiär på Helsingfors stadsteaters lilla scen den 3 september 2026. Pipsa Lonka dramatiserade romanen och Juni Klein regisserade föreställningen. Produktionen genomfördes i samarbete mellan stadsteatern och konstkollektivet WAUHAUS.Elolliset. Programblad, Helsingfors stadsteater. På finska. Läst 5 september 2026.”Helsingin kaupunginteatterin Elolliset tarkastelee lajikadon historiaa nostamalla päähenkilöksi stellerinmerilehmän”. Amusa, 13 augusti 2026. På finska. Läst 5 september 2026.
Referenser
Externa länkar Den svenska utgåvan hos Albert Bonniers Förlag Originalutgåvan hos Kustantamo S&S (på finska) Intervju med Iida Turpeinen av Miia Gustafsson, Yle, 21 januari 2024 (på finska)
Kategori:Skönlitteratur 2023 Kategori:Finländska romaner Kategori:Finskspråkig skönlitteratur Kategori:Historiska romaner