Denna artikel handlar om gymnasiet i Viborg 1641–1710. Om gymnasiet under åren 1805–1842, se Viborgs gymnasium (1805–1842). miniatyr|Grundandet av Viborgs gymnasium var en del av generalguvernör Per Brahes omfattande reformer i det svenska rikets östra delar. Viborgs gymnasium var en skola i Viborg som verkade 1641–1710. Det upphörde när Viborg kapitulerade till ryska styrkor 1710. Gymnasiets arv fördes vidare till Borgå, som blev stiftsstad 1723. Verksamheten återupptogs där våren 1725 som Borgå gymnasium.
Finland var på 1500-talet indelat i Åbo och Viborgs stift. Det östra stiftets prästutbildning sköttes av Viborgs gymnasium, eftersom akademisk examen då ännu inte krävdes av blivande präster.
Grundande Viborgs gymnasiums grundande hörde samman med generalguvernör Per Brahes politik i Sveriges östra riksdelar.Ruuth & Halila 1974, s. 336. Det sammanföll även med Gustav II Adolfs (1594–1632) och rikskanslern Axel Oxenstiernas (1583–1654) kulturprogram, som sedan 1620-talet syftat till att civilisera de som barbarer betraktade finländarna. Skolväsendet var ett av programmets viktigaste medel.Heininen 2017, s. 85. Åbo fick 1640 en kunglig akademi, som ersatte stadens tidigare gymnasium.Ruuth & Halila 1974, s. 336.
Under en inspektionsresa till Viborg satte sig Brahe in i områdets skolförhållanden och stödde sommaren 1638 i sin promemoria tanken på ett gymnasium i Viborg. Sveriges förmyndarregering beslöt samma höst att grunda gymnasiet, så snart dugliga lärare kunde skaffas. Viborgs domkapitel anhöll om lärare vintern 1639. Även Brahe rekommenderade projektet i ett brev till Oxenstierna. Riksrådet behandlade frågan i april 1641, och biskop Gabriel Melartopaeus fick i uppdrag att grunda gymnasiet.Ruuth & Halila 1974, s. 336.
Om läroanstaltens tidigaste skeden finns motstridiga uppgifter. Enligt en uppgift öppnades den i augusti 1641 med två klasser, vilket firades i staden med hedersskott.Ruuth & Halila 1974, s. 337. Enligt en annan uppgift grundade och invigde Viborgs läns landshövding Erik Gyllenstierna (1602–1657) skolan först på Sankt Laurentius dag, den 10 oktober 1641.Heininen 2017, s. 85.
Gymnasiet fick en egen fastighet intill katedralskolan vid Skolgatan: den avlidne Jakob Grelssons arvingars stenhus samt den angränsande tomten efter Jakob Tunnbindare, för 3 500 silverdaler. Guldsmeden Henrik Potthus tillverkade ett silversigill åt skolan. Biskop Petrus Bjugg var gymnasiets förste eforus (högste tillsyningsman) och gav det en stabil grund. Samtidigt övergick Viborgs katedralskola till att kallas trivialskola. När Ingermanland avskildes som eget kyrkligt förvaltningsområde grundades för dess behov en motsvarande trivialskola i Narva 1642.Ruuth & Halila 1974, s. 337.
Undervisningstjänster Gymnasiets stiftelsebrev föreskrev sex lektorat: två i teologi och fyra filosofiska – vältalighet (latin), logik, grekiska samt fysik och matematik.Ruuth & Halila 1974, s. 337. Dessutom fanns en tjänst som director cantus (körledare). Alla tjänster tillsattes inte genast: fysiklektoratet inrättades 1644 och det ordinarie grekiskalektoratet 1648.Ruuth & Halila 1974, s. 340. Lektoratet i de heliga språken – tidigare grekiskalektoratet – fick sin slutliga form 1648, och det sjunde lektoratet, i historia och moral, inrättades först 1696. Först då var lärarkåren lika stor som vid rikets fullständiga gymnasier i allmänhet.Heininen 2017, s. 87–88.
Gymnasiets lektorer utgjorde tillsammans med biskopen domkapitlet, liksom i andra stiftsstäder. Det första teologilektoratet var förenat med domprosttjänsten. Tjänsterna var dock inte alltid tillsatta, och lektorerna deltog inte alltid fulltaligt i domkapitlets sammanträden.Heininen 2017, s. 87–88.
Karriären gick mot teologilektoraten, och domprostens nästa mål var biskopsstolen, liksom i andra stiftsstäder. I Viborg lyckades detta bara för Henricus Carstenius (1612–1683). Hans son Petrus Carstenius (1646–1712) vann två biskopsval men blev aldrig utnämnd.Heininen 2017, s. 88. Lärartjänsten och platsen vid domkapitlets bord öppnade för många lektorer en väg till stiftets bästa pastorat som kyrkoherde – hälften av matrikelns 41 lektorer gjorde en sådan karriär. Andra dog i sin lärartjänst: fyra domprostar, tre andra teologilektorer samt två lektorer vardera i matematik/poesi och logik/fysik.Heininen 2017, s. 88–89.
1654 års stadga och självstyre miniatyr|Gymnasiets stadga byggde delvis på drottning Kristinas skolordning från 1649.
År 1654 fick gymnasiet en av biskop Bjugg utarbetad stadga.Ruuth & Halila 1974, s. 340. Stadgan omfattade trettio sidor och byggde på skolans äldre bestämmelser, drottning Kristinas (1626–1689) nya skolordning från 1649 samt de stadgar som biskoparna Johannes Rudbeckius (1581–1646) och Laurentius Paulinus Gothus (1565–1646) skrivit för gymnasierna i Västerås och Strängnäs. Den latinska stadgan betonade i sitt förord vikten av disciplin, ordning samt respekt för överheten och föräldrarna.Heininen 2017, s. 85.
Gymnasiet skilde sig i stadgan föga från ett egentligt universitet: nya lärares installation, rektorsbyten samt terminers öppnande och avslutande firades med nästan samma ceremonier som vid universitet, och i Viborg hölls även disputationer och orationer i akademisk stil.Heininen 2017, s. 85. Rektorstjänsten roterade mellan lektorerna, och gymnasiet hade liksom universiteten även en dekan, vars uppgift var att övervaka elevernas uppförande. Stadgan glömde inte heller hälsa och rekreation: den idoga läsningen skulle varvas med dans och bollspel.Ruuth & Halila 1974, s. 340.
Gymnasiet hade liksom universiteten självstyre: eleverna, djäknarna, lydde under rektor och inte under stadens rådhusrätt. Gymnasiet hade också ens egen proba, likt Kunliga akademin i Åbo.Heininen 2017, s. 85, 87. Lektorerna kände ansvar för sina elever även efter att en världslig domstol redan avkunnat dom: när några gymnasister i "ungdomlig obetänksamhet" råkat i slagsmål med en köpman från Riga och fått böter av hovrätten, ansökte lektorerna hos Kungliga Majestät om nåd för de djäknar som beskrevs som begåvade, flitiga och ångerfulla, från goda familjer.Heininen 2017, s. 85, 87.
Gymnasiets förhållande till staden miniatyr|Kopparstick av Viborg vid 1600- och 1700-talets skifte, ur Erik Dahlberghs verk Suecia antiqua et hodierna.
Viborgs gymnasium och dess lärarkår åtnjöt inte stadsstyrelsens och borgerskapets fulla förtroende. Borgerskapet intresserade sig mer för den gamla trivialskolan och ägnade gymnasiet betydligt mindre uppmärksamhet, när det inte helt ringaktade det.Ruuth & Halila 1974, s. 344.
Förhållandet förklaras av att gymnasiet var en kyrklig, inte en kommunal, inrättning. I tyska och baltiska hansestäder, som Reval och Riga, lydde skolorna under stadens magistrat. Av dessa erövrade Gustav II Adolf Riga 1621, och staden införlivades formellt med Sverige 1629. Viborgs gymnasium stod däremot, liksom universitetet i Dorpat, under kyrkans och domkapitlets tillsyn och hade egen jurisdiktion. Skolfolket löd inte under rådhusrätten.Ruuth & Halila 1974, s. 344. Denna rättsfråga gav upphov till spänningar tidigt: redan 1654 klagade magistraten över att borgerskapet inte kunde få rätt mot ungdomar i vanliga ärekränknings- och skuldmål, eftersom även sådana avgjordes i skolans eget forum (forum gymnasiasticum) och inte i stadens domstol.Ruuth & Halila 1974, s. 344.
Konflikten tillspetsades på 1690-talet i fallet med klocksättaren Trojanus Burchardt: magistraten litade inte längre på gymnasiets rättsskipning, utan lät gripa de skyldiga och förbjöd tillfälligt hela skolan att lämna skolhuset. Flera goda elever lämnade genast gymnasiet i protest. Trots att gymnasiets ledning redan hade avskedat de skyldiga för gott, krävde magistraten att hela gymnasiets domsrätt skulle avskaffas. Lärarkåren hävdade att skolans rätt var lika gammal och välgrundad som magistratens egen, vilket styrktes av bevarade handlingar och gymnasiets gamla sånger (carminalia). Viborgs borgerskap tog upp saken i sina riksdagsbesvär 1693 men fick inte gehör: gymnasiets lagstadgade domsrätt bestod.Ruuth & Halila 1974, s. 344–345.
Motsättningarna mellan magistraten och lärarkåren förvärrades också av nationalitetsmotsättningar. Den till stor del inhemska lärarkåren stod ofta på sidan av den fraktion i stadsrådet som motarbetades av ett "tyskt råd". Lektor Bartholdus Lacmannus ansåg att förföljelsen mot honom enbart berodde på hans karelska börd. Lärarkårens rykte skadades även av interna tvister om rang och lön, trots att lönesystemet i sig var otillfredsställande. Biskop Petrus Bång konstaterade 1693 att en "bodpojke" i Viborg värderades högre än en lärd man, varför gymnasiet, dess lärare och elever nedvärderades. Enligt Bång uppmanade magistraten till och med borgerskapet att inte sätta sina barn i skolan. Biskopens ställning i stadssamhället var för övrigt förhållandevis svag, eftersom den unga biskopsstaden saknade långa traditioner och biskopen inte alltid uppfattades som förankrad i staden utan snarare som en utomstående.Ruuth & Halila 1974, s. 345.
Ekonomi och förhållanden Ordnandet av lärarnas löneförsamlingar gick långsamt och löstes inte förrän omkring 1667. Det första teologilektoratets löneförsamling var Viborgs församling, före 1672 tidvis även Jääskis. Det andra lektoratets var Mola. Lönerna betalades ändå oregelbundet: i september 1674 hade lektorerna bara fått halva föregående års lön och ingen alls av innevarande års. Även eleverna led ständigt av penningbrist, vilket ibland tvingade dem att avbryta studierna för att skaffa medel och livsmedel. År 1694 måste gymnasiet stänga ett par veckor i förtid, då bara tio elever fanns kvar.Ruuth & Halila 1974, s. 341–342.
Det unga gymnasiets bibliotek var blygsamt jämfört med Sveriges äldre gymnasiebibliotek, och dess tillväxt avstannade tidvis helt på grund av medelsbrist. Förhållandet förbättrades först sedan gymnasiet fått ett eget tryckeri (se nedan). Penningbristen förlängde också vissa elevers studietid ovanligt mycket: år 1655 omtalas en 20-årig elev som trots flera års studier ännu inte kommit längre än till första klassen.Ruuth & Halila 1974, s. 342.
Lärare och elever Även lärarnas uppförande gav anledning till klander. Vältalighetslektorn Michael Wattrangius råkade 1652 vid ett bröllop i gräl och slagsmål med länssekreteraren och fick ett sår i pannan av en silverkanna. Hans kollega, den som grälsjuk kände Bartholdus Lacmannus, sårade 1679 en lärare vid trivialskolan livsfarligt.Heininen 2017, s. 87.
Djäknarnas slagsmål med stadens hantverksgesäller och de påföljande straffen hörde till tidens sed. En gång gav djäknarna klocksättaren Trojanus Burchardt stryk i stadens klocktorn, och en annan kväll misshandlade de den gamle Johan Teschen svårt när han försökte skilja ett djäknebråk. Många elever skilde sig från hantverkslärlingarna huvudsakligen genom kunskaper i latinets grunder. Vanligast var straff som proba, spö och ryggdunk. Vid allvarligare förseelser kunde skolan också relegera en elev för en tid eller helt.Ruuth & Halila 1974, s. 342.
Godkända examina och lyckade tal firades med glada aftonsamkväm, "kollationer", där gamla djäknesånger (carminalia) sjöngs. Djäkner kallades också till rektorns eller förmögna borgares hem för att musicera. Vid dessa tillfällen infann sig eleverna i helgdräkt, åtnjöt gästfrihet och fick ofta en liten gåva med sig hem. Vid borgares och andra ståndspersoners fester kunde djäknarna även uppföra skådespel.Ruuth & Halila 1974, s. 342.
Lektorernas bakgrund miniatyr|Rostocks universitet var populärt bland viborgska studenter ända in på 1670-talet.