Arabiska namn ( asmāʾ ʿalam) består i grunden fem olika typer av namn: ism (’förnamn’) nasab (’patronymikon’), kunya, nisba och laqab (ung. ’epitet, smeknamn’). Namnskicket kan skilja sig åt beroende på land, religion, formalitet och kultur (till exempel mellan stad och landsbygd).

Namntyper Ism Ism (arabiska , plural asmāʾ) är det grundläggande förnamnet som ges ett barn vid födseln, exempelvis Abdullah, Hussein. Kvinnliga förnamn slutar ofta på -a, exempelvis Leila, Samira, men inte alltid. Många förnamn har en tydlig betydelse; Abdullah ( ʻAbdu llāh ’Guds tjänare’) Nour ( nūr ’ljus’).

Nasab Nasab (, plural ansāb, ’härstamning, börd’) är ett patronymikon, det vill säga ett namn som visar vem ens far är. Namnet konstrueras med bin eller ibn ’son’ för män och med bint ’dotter’ för kvinnor. Namnet följer ofta förnamnet, till exempel Fahad ibn Abdul Aziz eller Maryam bint Abdul Aziz, det vill säga Fahad, son till Abdul Aziz respektive Maryam, dotter till Abdul Aziz. Det förekommer att även farfadern omnämns i ett dubbelt patronymikon.

Skillnaden mellan ibn och bin är en konvention från klassisk arabiska. Enligt dessa stavningsregler används bin när ordet direkt följer förnamnet och annars används ibn. Med arabisk stavning ligger skillnaden i huruvida ordet skrivs med initialt alif eller inte, men är stavningsvarianter av samma ord.

I modern tid är det vanligt i många arabländer att ibn utelämnas från namnet. I till exempel namnet Saddam Hussein är Hussein egentligen namnet på fadern och alltså inte strikt sett hans efternamn, även om det ofta används så utanför arabvärlden.

Kunya En kunya är ett teknonymikon, det vill säga, ett namn som getts till någon efter personens barn. Namnet konstrueras med abū ’far’ eller umm ’mor’, typiskt följt av namnet på personens son eller dotter, exempelvis Abu Dawud ’far till David’ eller Umm Salim ’mor till Salim’.

Den andra leden av namnet behöver inte vara ett faktiskt namn utan en symbolisk kvalitet eller något karakteristiskt för personen, exempelvis Abu Jamail ’far till goda gärningar’ eller Abu Lahab ’flammans far’, ett namn givet till honom för hans flammande skönhet.

Detta namn är en sorts hövlighetstitel och är inte formellt en del av namnet. Det kan användas som informellt respektfullt tilltal. En person som är gift, i synnerhet kvinnor, tilltalas ofta med sin kunya.

När hela namnet på en person uttalas så kommer kunya före ism, till exempel Abu Yusuf Hasan ’far till Josef, Hasan’ eller Umm Ja’far Amina ’mor till Ja’far, Amina’. I vissa länder, såsom Irak, kan första leden abū utelämnas.

Nisba Nisba (, plural nisab) är det arabiska ordet för ’relation, förhållande’. Det betecknar även ett namn som liknar det som på svenska kallas efternamn. Namnet är ofta ett yrke, till exempel al-Attar ’parfymören, kryddhandlaren’ eller al-Khayyat ’skräddaren’. Nisban behöver inte representera namnbärarens yrke, utan kan också konventionaliserat efternamn efter någon i en tidigare generation som hade detta yrke, jämför tyska eller engelska efternamn som Müller ’mjölnare’ eller Taylor ’skräddare’.

Namnet kan också ange geografiskt ursprung, till exempel al-Baghdadi ’från Baghdad’, al-Halabi ’från Aleppo’. Traditionellt angavs personens stamtillhörighet med en nisba, till exempel al-Rashidi ’av stammen Rashid’. Allteftersom stammarna förlorade sin betydelse och med urbaniseringen kom namn som betecknade geografiskt ursprung eller yrke att öka. I vissa fall kan två nisab användas och kommer den geografiska tillhörigheten sist i namnet.

Laqab Laqab (, plural alqāb) är ett slags smeknamn eller epitet som kan följa efter personens ism. Personens laqab är ofta av religiös eller beskrivande natur, till exempel al-Rashid ’den som letts på rätt väg’, al-Fadl ’den framstående’.

Flera historiska personer är mer kända under sin laqab än sitt förnamn, till exempel poeten Al-Shanfara.

Senare utveckling Under de senaste seklerna har många arabiska länder gått mot mer västerländska namnsystem med för- och efternamn. Detta beror i synnerhet på att modern folkbokföring i många länder har krävt ett sådant sytem, till exempel i Algeriet, Tunisien och Egypten. Sådana namn består ofta av förnamnet och faderns namn direkt efter förnamnet (utan användningen av ibn).

Referenser

Kategori:Arabiska namn Kategori:Onomastik